Håll fast vid din förtröstan | World Challenge

Håll fast vid din förtröstan

David WilkersonFebruary 22, 2010

Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;

“Och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom". Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar” (Hebreerbrevet 10:35-39).

Dessa verser riktades till några av de mest plågade, prövade och lidande kristna på jorden. Dessa dyrbara heliga hade vandrat trofast i Gudsfruktan. De hade omvänt sig och väntade på Herrens återkomst. De kände Kristus som sin överstepräst och hade levat i trons fulla tillförsikt. Och de stod fasta i Herren. De hade orubbligt hållit fast vid hoppets bekännelse utan att vackla. De förtröstade på den Gud som ”gett oss löftet [och] är trofast".

Dessa heliga hade också lagt på hjärtat alla varningar mot avfall. De visste att troende som syndade med vilja efter att ha tagit emot kunskapen om sanningen kunde avfalla och bli ”slukade av motståndaren.”

De var medvetna om att detta var en viktig del av deras tro, eftersom de från första början hade utstått ohygglig förföljelse. De ”var till åtlöje”, och fick uthärda vanära. De fick utstå alla typer av bedrövelser. De blev inte bara nedsvärtade av de gudlösa utan deras egendomar konfiskerades också vilket gjorde dem utarmade. Till slut kastades deras ledare i fängelse och de blev utan herde.

Vad var det som hände för att dessa kristna skulle lida så fruktansvärt?

Alla dessa hemska vedermödor drabbade de kristna omedelbart “sedan ljuset hade kommit till eder.” Det var sedan ”[ni] ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp” (Hebreerbrevet 10:32). Tänk på denna mening: Den motsäger varje nutida lära om välgång och en smärtfri vandring med Kristus.

 

Du kanske frågar, “Varför verkar det som att en del kristna klarar av livet lekande lätt? Jag känner människor som till synes aldrig verkar lida. De har bara framgång. De ser alltid lyckliga ut, som om de inte hade några problem alls.”

 

Sannerligen, när du tittar på sådana kristna, kanske du undrar, ”Vad är det för fel med mig? Varför måste jag uthärda svårighet på svårighet efter att jag gett mitt allt till Jesus? När jag var kall och ljummen i tron var allting ok. Jag visste inte att sådana umbäranden existerade innan jag tog Gud på allvar.”

 

Ditt svar finns i denna vers: “Sedan ljuset kommit till eder”, som betyder ”efter att du såg ljuset.” Det var efter att du öppnade ditt liv för Jesus och översvämmades av hans ljus som din hårda kamp med mycket lidande började.

 

Du förstår, Satan attackerar oss efter det mått av ljus vi tar emot och vandrar i. De som vandrar i en liten stråle av ljus är inget hot mot djävulens rike. Han siktar med sin ”mången lidandets kamp” mot dem som älskar ljuset, som tar emot allt som Kristus har för dem.

 

Sådana heliga har ingen del i mörkret. De har fått tag på en tro som har gjort dem till ”uthärdare.” De har blivit soldater som vandrar i trons fulla övertygelse. Men på grund av sin tro har de blivit måltavlor för brutala attacker från helvetet.

Fienden kommer som en störtflod mot sådana soldater.

Satan kan få det att verka som att allt i deras liv går sönder: Deras böner verkar hindras, himlen är som koppar och de får utstå bedrövelser från alla håll. Under sådana stunder kan deras hjärtan viska fördömelse:

 

“Du saknar tro. Om du bara trodde mer rättfärdigt – om du vore närmare Jesus, om dina tankar inte var så onda – skulle inget av detta hända dig. Du skulle vara på toppen, som dem du ser runt omkring dig. Du skulle njuta av överflöd och höra tydligt från Gud.”

 

Inte det! Dessa hebreer som var under attack hade en äkta tro som fick dem att ”nalkas Gud i full trosvisshet”. Ja, de hälsas verkligen i detta brev som ”heliga bröder” (Hebreerbrevet 3:1). Författaren vet att det råder ett krig om deras hjärtan mitt i det stora betrycket.

 

Satans huvudmål är helt enkelt att släcka ljuset, dämpa det, stänga av det. Visa mig en kristen som plötsligt kommer ut ur ett andligt mörker, störtar in i Kristi ljus och hans helighet och renhet, och jag ska visa dig en som är på väg mot sitt livs strid.

 

Är det här en beskrivning på dig? Uthärdar du en väldig kamp just nu? Älskade, det är mest troligt inte på grund av tvivel eller synd, utan på grund av ljuset du har tagit emot. Ljus frambringar förtröstan på Jesus. Och ju mer ljus du tar emot, desto mer förtröstar du på honom. Det är din förtröstan på Kristus som satan är fast besluten om att haverera. Han har riktat in helvetets krafter på att dra ner dig i fruktan och otro.

Hebreerbrevets författare påvisar att en trötthet och otålighet smyger sig in i dessa troende.

För att bemöta denna trötthet säger författaren till dessa kristna, “I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är” (Hebreerbrevet 10:36). Han har identifierat satans mest effektiva vapen mot dem som blir trötta av att göra gott: otålighet med Gud.

 

Så här fungerar det. Efter en lång period av bedrövelser planterar djävulen tanken, ”Gud vet att du har litat på honom. Du har varit trofast ända tills nu. Du skulle aldrig tvivla på hans vilja och förmåga att hjälpa dig. Så, var är han efter hela denna tid? Varför hjälper han inte dig? Är det så här han svarar på sina tjänares trofasthet?”

 

Det var uppenbarligen så att tålamodet hos dessa heliga bröder höll på att tryta. Den dagliga kampen var i sig själv tillräckligt hård. Nu segade det ständigt på utan någon ände i sikte.

 

Det här är precis den strategi som satan använder mot många dyrbara heliga idag: Han planterar in otålighet mot Gud. Han talar om för dig att Gud inte kommer att tillgodose dina behov – att du kommer att leva som en andra klassens kristen, nedslagen och ensam i hela ditt liv. Han kommer med anklagelsen, ”Du kommer att förlora ditt jobb. Du kommer att förlora ditt hem. Allt ditt bedjande och din förtröstan kommer att vara förgäves. Det är så tydligt att du är ett misslyckande i tron. Tiden har kommit för dig att ge upp och vända tillbaka.”

Tänk på vad Hebreerbrevets författare säger till dessa lidande heliga.

Vilket budskap att ge till ett folk som sitter fast i stora svårigheter. De hade förlorat alla sina egendomar och ägodelar. De hade gått igenom bedrövelser, uthärdat en svår kamp under en väldigt lång period. Nu får de höra av en auktoritet, ”Ni saknar tålamod. Bara tro och vänta. Löftet är på väg.”

 

Jag vet inte hur du tänker, men jag kan inte klandra någon av dessa troende om de frestades att säga, ”Skulle jag behöva tålamod? Jag har uthärdat allt detta utan att klaga. Jag har sparkats runt, knuffats och skuffats, slagits ner, förödmjukats. Mina besparingar är borta. Mitt hus är borta. Jag måste leva på mina vänners generositet, och de är inte heller i så bra form. Trots allt detta har jag uthärdat varje strid med en stilla glädje och förvissning. Så vad menar du med att jag behöver tålamod?”

 

Gudfruktigt tålamod innebär en villighet att vänta på Guds tajming. Det finns något sådant som den Helige Andes tajming. “Ty ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja” (Hebreerbrevet 10:37). Denna vers talar om mer än Kristi andra ankomst. Den handlar också om att Kristus kommer för att möta dina behov.

 

Faktum är att det finns inget sådant som att Gud skulle vara sen. Maria och Marta trodde att Jesus var sen när deras bror, Lazarus, dog. De sa, ”Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död (Johannes 11:21). Med andra ord: ”Jesus, du kom hit för sent. Du missade deadlinen.”

 

Föreställ dig hur sårad Herren måste ha blivit över detta. I själva verket svarade han dem, ”Nej, jag är inte sen. Lazarus kommer att återuppstå. Jag är här och jag är uppståndelsen. Allt liv finns i mig.”

 

Jairus hushåll trodde också att Jesus kom för sent. Man sa till denne framstående man, ”Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak" (Markus 5:35). Än en gång var budskapet, ”Jesus kom för sent. Allt är över. Han svarade inte i tid. Han svek oss.”

 

För sent? Något sådant existerar inte för vår Herre! Du kanske frestas att lägga ner striden och sjunka ner i desperation. Men vår Fader är så full av kärlek till sina barn att Han inte kan hindras att få fram någonting ur ingenting.

Djup förtvivlan och kval kan gripa tag i Jesus från dem som han har mest omsorg om.

Maria och Marta hade kastat bort sin förtröstan. Jairus hushåll hade också kastat bort sin förtröstan. De anklagade alla Jesus för att komma för sent och att vara likgiltig.

 

Men ändå, allt som behövdes var ett ord från honom. ”Stig upp!” och allt ändrades i ett ögonblick. Det är allt som någonsin behövs för Herren. Han säger bara ett ord och plötsligt är allt förvandlat. Satan måste släppa sitt grepp, döden flyr, livet springer fram, och himlens löften bryter fram på alla håll.

 

Min älskade, det har ingen betydelse vad du går igenom, allt Herren behöver göra är att tala ut ett enda ord och djävlarna skingras. Skapelsen darrar. Med ens är svaret du sökte hos dig. Så, frågar du, varför har Herren inte svarat dig ännu? Varför fortsätter ditt lidande? Varför ser det så hopplöst ut för en del av Guds heligaste folk?

 

Allt jag vet är detta. I sådana kriser växer antingen Guds folk i förtröstan eller drar sig undan och kastar bort sin förtröstan. ”Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom. Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar” (Hebreerbrevet 10:38-39).

Herren är fast besluten att skala bort all förtröstan på köttet, för att vi endast ska ha vår fullständiga förtröstan i honom.

Om vi är ärliga kan vi erkänna att vi ofta förtröstar på andra under våra stunder av stora behov. Vi vänder oss till pastorer, rådgivare, vänner, äkta hälfter för svar. Vi ägnar timmar, dagar, veckor åt att försöka komma på hur våra problem kan lösas. Och om en lösning inte kommer snabbt nog fortsätter vi att vrida och vända på allt, tills alla våra mänskliga resurser är uttömda.

 

Jag hör ofta kristna säga, ”Om bara det här avtalet går i lås.” Eller ”Om bara den eller den kunde lägga ett gott ord för mig. Allt jag behöver är en liten chans.”

 

Tacka Gud för all hjälp från andra, men vi ska inte söka efter en ängels framträdande eller ett skepps ankomst. Paulus säger, ”Vi som […] berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet” (Filipperbrevet 3:3). Det är för vår själs skull som Gud väntar tills vi söker bortom mänskliga resurser och endast söker honom för hjälp. Han använder människor i våra liv men vi måste låta honom iscensätta det.

 

“Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor (Psaltaren 118:8). ”Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen … Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig” (Mika 7:5, 7).

 

Paulus visste allt om köttets kraftlöshet. Han erkände att han inte var begåvad. Hans kritiker sa att hans predikningar var usla, att hans yttre var simpelt – kort sagt, de sa att han var tråkig. Men Paulus hade inga problem med sådan kritik eftersom han inte förtröstade på sitt kött. Han visste att Jesus inte hade utkämpat sina strider med begåvning, skicklighet eller karisma utan med all förtröstan på Fadern.

 

Paulus sa till korintierna, ”Jag ska inte komma till er med en falsk förtröstan eller djärvhet som är av kött. Jag kommer inte att låtsas för er. För även om vi vandrar i köttet strider vi inte i köttet.”

 

Med andra ord: Vi behöver inte få vår självsäkerhet uppbyggd. Vi behöver inte bli stöttade av smicker. Världens alla mänskliga förmågor kan inte rasera ett endaste av satans fästen. “Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud” (1 Korintierbrevet 1:29).

Det finns ett underbart löfte i Hebreerbrevet 3:14 för alla som stadigt håller fast vid sin förtröstan på Jesus.

Denna vers säger, ”Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.” Det betyder: När vi står fast vid en orubblig förtröstan på Herren blir han vår enda sanna källa till det vi behöver. Vi behöver inte söka någon annanstans.

 

“Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven” (Filipperbrevet 4:19). Vi har blivit lovade, ”I Kristus finns hela härlighetens rikedom. I honom finns hela fullheten. Allt du behöver för liv och fromhet har Gud gett dig i Jesus, din fullständiga försörjning”.

 

Få kristna tvivlar på att Jesus är källan till alla deras behov. Men de har inte alltid förtröstan på och övertygelsen om att han kommer att ge dem det de behöver. Mina älskade, låt mig få dela bara några få underbara påminnelser om Herrens omsorg om dig:

 

Han känner till alla dina personliga behov. “Eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom” (Matteus 6:8).

 

Han bryr sig verkligen om dig. Och han blir gripen av dina behov. “Och kasten alla edra bekymmer på honom", ty han har omsorg om eder” (1 Petrusbrevet 5:7). Den grekiska betydelsen här är, ”det angår honom”. Detta kan vara svårt att förstå mitt i din långa bedrövelse. Men till och med nu är Gud mycket intresserad av allt som rör ditt liv: jobb, familj, barn, relationer, hälsa. Det är verkligen hans angelägenhet; det har mycket stor betydelse för honom.

 

”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön” (Hebreerbrevet 10:35). Gud säger, ”Håll fast vid din förtröstan, för jag är en som belönar.” Rätt och slätt: ”Det lönar sig att hålla ut.” ”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom” (11:6).

 

Vill du verkligen behaga Kristus? Ge honom din totala förtröstan. Håll ut och var inte vankelmodig. Och kom ihåg hans löfte till dig:

 

“Min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom". Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar” (10:38-39).

Download PDF