Jesus motSatan | World Challenge

Jesus motSatan

Gary WilkersonDecember 5, 2011

Varje år under de hektiska helgerna påminner sig kristna om den sanna betydelsen av jul: att Jesus kom. Våra hjärtan är fyllda med tacksamhet att Gud Fadern sände en Frälsare för att friköpa oss. Och att fira Kristi födelse är en ljuv och behaglig tid, fylld av välsignelser av allehanda slag. Vi älskar att se färggranna presenter runt granen i vårt vardagsrum. Vi gläder oss över att sjunga julsånger och psalmer och tacka Gud för hans många välsignelser. Några av oss tycker till och med om ”En Charlie Brown-jul”, med Linus som läser ur Lukas 2 i slutet. Men trots detta trevliga handlar julen i realiteten om krig. Och berättelsen om Jesu födelse i evangelierna fokuserar på en huvudstrid i detta krig. Vare sig vi erkänner det eller inte är Bibeln en räcka av böcker med berättelser om konflikter. Den beskriver berättelsen om Guds plan till frälsning för mänskligheten. Vi tenderar att isolera julberättelsen från resten av Bibeln, särskilt vid högtiden, men sanningen är att Jesu födelse är den centrala punkten i denna långa konflikt. Julen är i grund och botten en Dagen D-landning mot de befästa krafterna från helvetet. Med Kristi födelse upprättade Gud ett brohuvud för att strida på ett nytt sätt. De flesta av oss har sett krigsfilmer med intensiva regelrätta drabbningar. De drabbningarna är bleka i jämförelse med konflikten som äger rum i det andliga. Det samma gäller för varje mänsklig fiende avbildad på biodukten. De är harmlösa jämfört med fienden som är fast besluten att attackera dig – ditt sinne, din kropp, din familj och dina nära och kära. Missförstå mig inte här. Vi ska vara tacksamma av hela hjärtat för de välsignelserna vi gläder oss över vid jul. Vi vet att allt gott kommer från ljusens Fader. Men vi behöver också påminna oss om varför Jesus kom: eftersom vi är i krig. Vi är i krig mot mörkrets makter, mot demoniska andar, mot djävulen själv. Och det är ytterst skälet till att vi firar Kristi ankomst. Med Jesus kommer vår slutliga seger i kriget. Många troende vill inte kännas vid detta krig i sina liv. De helt enkelt ignorerar det mesta tiden. Men även när vi inte aktivt strider mot vår fiende för han fortfarande krig mot oss. C.S. Lewis skrev, “Satans största lögn är att försöka få oss att tro att han inte existerar.” Det är ett bibliskt faktum att våra själars fiende alltid är i rörelse mot Guds folk. Om vårt fokus därför under högtiderna bara är på välsignelserna – till och med sådant gott som att ge och ta emot – missar vi den rikare inverkan av Jesu offer för vår skull. Och vi går miste om den djupare yttersta välsignelsen som julen uppenbarar är vår. Kriget mellan Jesus och Satan började för länge sedan. Detta krig mellan himlen och helvetet har ägt rum under tusentals år. Jobs bok pekar mot dess ursprung när den talar om änglar som formades långt innan jorden skapades: ”Var var du, när jag lade jordens grund? … medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?” (Job 38:4, 7). Satan var en av himlens änglar himmelen himmelska. Då kallades han Lucifer och profeten Hesekiel talar om hans stora fall från himlen: Du var en smord, beskyddande kerub … Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas” (Hesekiel 28:14, 17, SFB). I början innehade Lucifer en hög myndighetsbefattning. Hesekiel beskriver honom som en som ”övertäcker” – vilket betyder att han hade mycket makt, med mycket under sin uppsikt. Vi ser denna typ av ängel ovanpå Förbundsarken, som agerar som ett ”skydd” (eller vakt) över nådatronen undertill. Men Lucifer var inte tillfreds med att ”övertäcka” allt det han hade anförtrotts – han ville övertäcka allt. I korthet så trodde han att han konkurrerade med Gud. Hans stolthet och självupphöjelse övertygade honom om att han behövde ännu mer makt. Till slut gick han ut i krig mot Gud, och övertalade en tredjedel av alla änglarna att gripa till vapen tillsammans med honom. Naturligtvis fanns det ingenstans för Lucifers uppror att ta vägen. Ingen makt på jorden skulle kunna åstadkomma en sådan intrig mot den Allsmäktige. I den himmelska konflikten kastade Gud ut Lucifer – nu Satan – från himlen och ner till en plats som Skriften kallar ”graven”. Uppenbarligen tog Satan, efter Skapelsen, ett visst mått av auktoritet i ett jordiskt rike. Hans första registrerade framträdande på jorden är i Edens lustgård, där han frestade Adam och Eva. Kort sagt, Satan fortsatte sitt krig mot Gud genom att gå emot kronan på hans skapelse, människan. Nya testamentet ger oss ytterligare perspektiv på Satan, med varningar att vi måste vara visa och förståndiga mot hans anfall. Jesus kallade Satan ”denna världens furste” (Johannes 12:31), och gjorde på det sättet det tydligt att djävulen har en viss auktoritet över det jordiska. På liknande sätt kallade Paulus Satan ”denna tidsålders gud” (2 Korintierbrevet 4:4). Han identifierade också Satan som ”fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma” (Efesierbrevet 2:2). I Uppenbarelseboken 9:11 kallar Johannes Satan ”avgrundens ängel.” Jag uppskattar denna beskrivning, eftersom den beskriver Satans framtid. En dag kommer vår fiende att fjättras för evigt i en avgrund. Tills den tiden kommit varnar emellertid Petrus att ”er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka ” (1 Petrusbrevet 5:8, SFB). Det grekiska ordet för ”motståndare” betyder ”en som står emot.” Vad är det med oss, exakt, som djävulen är emot? Han försöker göra om intet det goda som Gud har planerat för oss. Om du är en kristen, är Gud aktiv i ditt liv. Han gjuter och formar ditt hjärta, sinne och omständigheter för sina planer och syften. Kort sagt, Gud har något gott i beredskap för dig, och enligt hans Ord skall inget vapen som smids mot dig ha framgång. Det är detta goda, detta himmelska syfte som Satan går emot. Så han gör allt han kan för att göra det omintet, och använder allt han har till förfogande: ”Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra” (Johannes 10:10). Jesus visar oss hur Satan går till väga med detta antagonistiska verk i liknelsen om såningsmannen. I Matteus 13:39 beskriver Jesus Satan som ”ovännen som sår.” Enligt liknelsen är Gud bonden som sår god säd i våra hjärtan och liv. Som kontrast följer Satan efter och sår dåligt utsäde som ger ogräs, vilket utsläcker livet som Gud har sått. Kristus använder en ännu starkare beskrivning för att varna oss för Satans gärningar mot oss. Han kallar djävulen både en mördare och en lögnare: ”Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader” (Johannes 8:44, SFB). Jag bor i Colorado Springs, en stad som nyligen av en tidskrift kallades ”den mest religiösa staden i Amerika.” Det är inte en stor stad, men socialförvaltningen (Department of Human Services) rapporterar att 60 000 människor här lever i fattigdom. Jag tror att Satan njuter av detta problem och gör vad han kan för att förvärra det. Som exempel kan nämnas att vår kyrka är engagerad i ett ministry som når ut till ensamstående mödrar. Dessa kvinnors övergivenhet är tragisk, men jag tror inte det bara är mäns dåliga beteende. Det underblåses av Satan, som kommer för att stjäla relationer, döda hoppet i barn och förstöra hem permanent. Det är lätt att urskilja Satans verk som mördare i Kongo, där blodiga inre oroligheter kräver tusentals liv. Det är lätt att se fursten av luftens härsmakter vara aktiv i Haiti, där han utnyttjar förödelsen som en jordbävning förorsakade (obarmhärtigt följt av en orkan, sedan översvämningar, sedan ett utbrott av kolera, sedan ett ojuste val som förorsakat upplopp). Satan underblåser kaoset, och för med sig än mer destruktion och förtvivlan. Vad som kanske inte är så lätt att se är att Satan är aktiv inom din sfär – särskilt om du tar Jesus på allvar. Han upphör aldrig med att ta fram intriger för att gå emot dig. Till och med när du läser detta planerar han att motarbeta allt liv som talas in i ditt hjärta genom biblisk sanning. Bibeln visar kontinuerligt Satans aktivitet mot Guds trofasta. När Jobs bok börjar finner vi Satan vid Guds tron, och han anklagar Job, en rättfärdig Herrens tjänare. I denna scen symboliseras djävulen som ”våra bröders åklagare”, som Johannes kallar honom i Uppenbarelseboken 12:10, ”som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.” Så tidigt som i 1 Mosebok 3 hittar vi i Skriften ord om krigföring. Efter syndafallet sa Gud till djävulen, ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen" (1 Mosebok 3:15). ”Kvinnan” här representerar Jesu Kristi församling. Satans motstånd mot Guds folk har rasat ända sedan dess. Men vem är ”avkomman” som nämns i detta avsnitt? Paulus förklarar: ”Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus” (Galaterbrevet 3:16, SFB). Vilka fantastiska nyheter: Striden är inte längre mellan Satan och församlingen – den är mellan Satan och Kristus! Vid den där allra första julen förändrades striden. Under årtusenden hade Satan fört sitt fulla krig mot de hebreiska barnen och ofta besegrat dem. Sedan trädde Kristus för 2 000 år sedan in på stridsscenen. Just då i historien blev Jesus Guds mittpunkt i kriget. Under tusentals år hade Satan vunnit strid efter strid. Detta var speciellt typiskt under de 400 åren som ledde fram till Jesu födelse. Israel uthärdade en period av mörk tystnad, när de inte hörde något från Herren. Elia hade profeterat om denna dystra tid. Han hade sagt att folket skulle leva i ”töcken”. Eftersom det inte fanns något ord från Herren, var människans bästa gensvar att konstruera ett strikt religiöst system. Föga överraskande började synden styra och regera över Guds folk på grund av att de inte kunde hålla alla de lagar som lagts på dem av människan. Under den perioden måste Satan ha varit övertygad om att han hade vunnit kriget: ”Jag kunde inte segra i himlen, men jag har segrat på jorden. Se hur människorna hatar varandra. Det har varit så här i 400 år med bara lite störningar. Jag har segrat – mitt rike är befäst!” Sedan hände någonting. Ett visst ”prat” började i atmosfären, och det signalerade att något var vid horisonten. Jag använder ordet ”prat” (”chatter” på engelska) här som en term som använd av vårt lands säkerhetsbyråer. Då och då fångar USA:s armé upp signaler från terroristgrupper. Dessa signaler talar om att sammansvärjningar håller på att utvecklas. Dessa signaler är kända som ”prat”. Det är exakt vad de demoniska horderna hörde nära slutet av den 400-åriga perioden. Ett heligt ”prat” började, och det talade om för dem att något var i görningen. Snart rapporterade djävulens furstar tillbaka till honom: ”Människor citerar de gamla profeterna. Andra ropar, ’Bered vägen för Herren.’ Vi har hört att ett barn ska komma som ska tala som rösten av den Ende.” Mika var en av de profetiska rösterna som citerades. Han hade sagt, ”Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött” (Mika 5:3, SFB). Frasen ”överge dem” här betydde att världen skulle lyda under Satans regerande. Men frasen ”hon som ska föda” signalerade ett genombrott i den långa striden. ”Födelsen” skulle visa sig vara brohuvudet, basen för Guds krigföring mot fienden. Genom de här nyheterna brakade det lös i hela helvetet. Satan samlade ihop alla sina arméer och tänkte, ”Jag vet att detta är den ’avkomma’ som nämndes i 1 Mosebok 3:15. Jag vet vad han har kommit för att göra, och jag får inte låta det ske.” Så han eggade upp Herodes till att mörda varje baby i området, för att försäkra sig om att Kristusbarnet skulle förgöras. (Vi ser denna typ av Satans mördande genom hela historien. I generation efter generation har han fått tyranner eller ogudaktiga människor att slakta oskyldiga barn.) Men Gud Fadern såg till att hans älskade Son räddades – och resten är historia. Jesu liv, död och uppståndelse skulle bli vår seger. All kraft i evangeliet som skulle komma – alla de mirakulösa segrarna som åtnjutits i Jesu namn under århundraden – låg där i den anspråkslösa krubban, i den lilla späda formen av en baby. Var är julens seger i ditt liv idag? Det är livsviktigt för oss att tydligt se Satans gärningar i världen, däribland vår egen inflytandesfär. Om vi inte urskiljer hans närvaro och gärningar är vi förlorade. Redan har, som Paulus säger, ”denna tidsålders gud” förblindat sinnena och hjärtana hos många. ”Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild” (2 Korintierbrevet 4:3-4, SFB). Just nu vet jag om kristna makar som är så förblindade att de inte längre bryr sig om ifall deras trassliga äktenskap ska fungera. De fortsätter vara nonchalanta medan deras hustrur gråter sig till sömns på nätterna. Dessa män säger att det bästa de kan hoppas på är, ”Jag ska försöka bättra mig.” Nej! Att bättra sig är inte problemet. Att kasta ut Satans verk ur ditt äktenskap är jobbet som måste göras! Ja, vi har alla problem förorsakade av vår syndanatur. Men vi måste veta att det finns en starkare kraft verksam mot oss – och vi är måltavlor för dess destruktiva kraft. Som kristna har vi en benägenhet att tänka om våra svårigheter i två kategorier. Majoriteten av kristna tillskriver sina sorger, smärtor och kamper till en av två saker: (1) vi förorsakar dem genom vår egen synd och egna misslyckanden, eller (2) de orsakas av Gud för att uppnå något syfte i våra liv. Det är sant att Gud öppnar dörren för att tillåta en del prövningar för att förädla vår tro. Men det är också sant att många av oss aldrig funderar över en tredje kategori: att Satan ständigt motarbetar oss, att han fortfarande har makt och auktoritet i det jordiska, och att han fortfarande på alla sätt han kan håller på att göra omintet Guds goda syften i de troendes liv. Låt mig återvända till liknelsen om såningsmannen i Markus 4. I denna liknelse kan Guds goda utsäde kvävas av flera olika saker. Det är dels omsorgen om livet, däribland stolthet, ambition och kärleken till denna värld. Sedan är det förföljelse, vilket kväver livet genom fruktan, tvivel och modlöshet. Jesus säger till oss att det också finns en tredje kategori: Vi har en fiende som kommer för att plocka bort den goda säden. Kristus talar om för oss exakt vem denne fiende är: ”[Satan] kommer genast” (Markus 4:15). Djävulen kommer in i våra liv för att försöka döda, stjäla, förgöra och röva – allt för att få oss bort ur spåret mot Guds goda syften. Som pastor ser jag ibland människor ge Satan mer auktoritet eller inflytande än han egentligen har. Dessa människor bygger en teologi på att allt är sataniskt eller demoniskt. En del människor ägnar timmar åt att koncentrera sig på att skilja mellan andar, till och med lära sig andarnas namn för att kasta ut dem. Men Jesus sätt var helt enkelt att säga, ”Far iväg!” Men andra kristna har den motsatta attityden. De ignorerar faktumet att Satan aktivt motarbetar alla som följer Jesus. Det är dags för Guds församling att ta ställning och säga, med Kristi auktoritet, ”Inget mer nu, Satan. Du ska inte få ta Guds goda från mitt liv. Far iväg!” Så många kristna män behöver träda fram och säga, ”Nej, djävulen, du ska inte få ta mitt äktenskap. Du ska inte få stjäla hoppet från mina barn. Ge dig av från mitt hus!” Ja, vi är i krig – men Satan har besegrats i våra liv. En liten späd baby har tagit ifrån honom all makt över varje son och dotter till Gud. Vår motståndare går nu en evig framtid i avgrunden till mötes. Det är en insikt som borde stärka, uppmuntra och ge kraft till oss var och en. När vi firar jul, låt oss vara tacksamma för alla Guds välsignelser, däribland hans Dagen D-plan. Vår fiende är verksam, och han vet att hans tid är kort – men vår Gud har vunnit kriget!

Download PDF