Guds vidrörande | World Challenge

Guds vidrörande

David WilkersonMay 27, 2002

När Herren rör vid någon drivs den personen ner på sina knän. Han hamnar i ett intimt förhållande med Kristus. Och utifrån den intimiteten hämtar han nya uppenbarelser från himlen. Den personen är angelägen om att frambära sina synder inför den Helige Ande, för att döda dem. Hans själ blir förnyad och han träder in i ett tillstånd av vila. Och han börjar att tjäna Kristus med en ny passion och med större kärlek.

Framförallt blir den här tjänaren, medan han växer, mer och mer medveten om den kommande domedagen. Han vet att han måste stå inför Guds tron och svara på en stor fråga: "Hur målade du Kristus för en förlorad värld?" Vi kommer alla att möta den här frågan på Domens dag: "Hur vittnade du om Kristus för de ogudaktiga? Hur visade du på honom genom ditt sätt att leva och handla? På vilket sätt representerade du honom genom ditt sätt att leva?"

Detta är det enda kriteriet för hur vi kommer att bli dömda den dagen. Det spelar ingen roll om vi har varit instängda med Gud som Moses, fått ta emot fantastiska uppenbarelser som Daniel, varit heliga som Paulus, eller predikat frimodigt som Petrus. Alla kommer att dömas efter denna enda måttstock: hur pekade våra liv på vem Jesus är och vad han gör?

Den Helige Ande grundade detta sätt att döma på efter pingst, liksom Kristus grundade sin församling. Romarna hade makten vid den tiden. Detta rike hade en ande av stolthet, arrogans och materialism. Romarna undvek de förtryckta, inklusive änkor, faderlösa och fattiga. Från Eufrat och hela vägen till Atlanten fanns det väldiga monument som firade minnet av Roms militäriska segrar. Palats byggdes för rikets krigshjältar. Men ingenstans fanns det ett hem eller en institution för de fattiga. Ingenting i imperiet visade på att man bekymrade sig om de fattiga.

Denna ande av stolthet och girighet genomsyrade även judarnas verklighet. Israels religiösa ledare hade föresatt sig att förvärva rikedomar och förmögenheter. Fariséerna använde sig av lagliga kryphål för att stjäla änkors hus. Under tiden blev de faderlösa övergivna och hemlösa människor blev skymfade. Underklassens arbetare blev lurade på sina löner. Det sades till dem att de förtjänade att vara fattiga, att Gud straffade dem för deras synder. Den rådande attityden i Israel var: "Själv är bästa dräng". Livet levdes genom att samla på sig, hamstra, vilja ha mer och aldrig få tillräckligt.

Mitt i detta giriga, självcentrerade och materialistiska samhälle utgöt Kristus sin Ande över en helig kvarleva. Plötsligt blåste det mäktiga vindar, byggnader skakade, och övernaturlig eld uppenbarade sig. Obildade kristna började tala flytande på språk de aldrig hade lärt sig. Och Jesu apostlar predikade evangeliet med övertygande kraft. Under dagarna som följde tillbad församlingen, prisade och rörde sig i övernaturlig kraft: "De som då tog emot hans ord döptes ... De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna." (Apg 2:41-43)

Jerusalems befolkning häpnade över vad de såg. De frågade: "Vad menas med allt detta?" Det var den Helige Ande som gjorde det möjligt för Guds folk att vittna om Kristus för världen. Dessa troende var nu hans levande brev. Hans kraft gjorde så att de kunde leva på ett sådant sätt att de frimodigt kunde vittna: "Det här är vem Jesus är. Våra liv är ett vittnesbörd om Guds natur och kärlek." Du kanske undrar vilka åskådarna var, som Skriften beskriver som "häpna och förundrade" över den mirakulösa händelsen. (2:7) Vilka var dessa främlingar som sade till varandra: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? (2:7-8)

Nästa vers besvarar den frågan: "Vi som är parter, meder, eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cerene till eller är inflyttade främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." (2:9-11)

Människorna som bevittnade dessa händelser var besökare i Jerusalem, köpmän, handelsmän och resande. Säkerligen skulle deras rapporter spridas över resten av världen. Men hur skulle dessa besökare beskriva det de bevittnade? Skulle de fokusera sig på tungotalen, tecknen och undren, eller vinden och elden från himlen?

Ingen av dessa saker! Det var inte det vittnesbördet den Helige Ande kom för att ge. Alla dessa under var endast manifestationer, menade för troendes uppbyggelse och helande. Så hur skulle vittnesbördet om Kristus bli?

De flesta predikningar om pingsten fokuserar på de tecken och under som apostlarna utförde. Eller de betonar de 3000 som blev frälsta på en dag, eller tungorna av eld som visade sig. Men vi får inte höra om den händelse som blev det största undret av alla. Denna händelse skickade tillbaka många människor till sina hemländer med ett intensivt omisskännligt intryck av vem Jesus är.

Du har hört om tecken och under. Jag vill berätta för dig om den här berättelsens underverk. Plötsligt över en natt uppenbarade sig tusentals med "till salu" skyltar utanför hem runt om i Jerusalem och närliggande områden. Skriften säger: "Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde ... ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde." (Apg 2:44-45, 4:34-35)

Kan du föreställa dig scenen i Jerusalem? Mängder av hus, tomter och gårdar såldes plötsligt. Hushållsvaror såldes också: möbler, kläder, hantverk, grytor, pannor och konst. På gatorna, på marknadsplatser, vid varje stadsport måste det funnits hundratals skyltar där det stod: "Varor till salu". Det måste ha varit den största loppmarknaden i Jerusalems historia.

Lägg märke till en sak: det finns inga bevis i Bibeln på att husen som såldes var ägarnas huvudbostäder. Och det nämns inget om kollektivt boende. Om det hade skett så hade det lagts en outhärdlig börda på församlingen. Dessutom var inte ägodelarna och tillhörigheterna som dessa kristna sålde deras grundläggande behov eller något arv. Guds Ord befallde dem tydligt att försörja sina familjer och barn. De måste också ta hand om familjens änkor som var under 60 år. Dessa troende kunde inte ha uppfyllt dessa befallningar om de inte hade haft sina hem. Dessutom läser vi att de gick hem till varandra och umgicks: "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje." (2:46) Det är tydligt att dessa människor fortfarande ägde sina hem.

Nej, ägodelarna de sålde var saker som de hade över och inte behövde, saker som inte var nödvändiga för deras överlevnad. I vissa fall hade dessa troligtvis hållit ett järngrepp runt deras ägares hjärta. Så varorna såldes, förvandlades till kontanter, och donerades till att stödja församlingens änkor, faderlösa och hemlösa.

Det här är vittnesbördet som gick vidare från Jerusalem. Detta var budskapet som Guds Ande ville sprida över hela världen. Endast Guds kraft kunde bryta materialismens ande som hade hållit Israel i sitt grepp under århundraden.

Tänk på kraften som behövdes för att skaka och väcka ett självcentrerat och girigt folk som i hundratals år hade föraktat de fattiga. Främlingarna som hörde dessa troende tala deras egna språk såg nu att de sålde sina värdefulla saker. Och dessa ägodelar var inte skräp. De såldes uppenbarligen som ett offer. Ännu en gång blev åskådarna tvungna att fråga: "Vad är det som händer? Varför sitter så många till salu-skyltar uppe? Vet dessa människor något som vi inte vet?"

Varje troende inom hörhåll hade svarat: "Nej, vi är Jesu efterföljare. Vi gav våra hjärtan till Messias, och hans Ande har förändrat oss. Nu gör vi Guds gärningar. Han predikade för de fattiga, och umgicks med de spetälska. Han betjänade änkor och tog hand om de faderlösa. Och vi har tagit emot ett ord från den Helige Ande att vi ska göra likadant. Vi säljer dessa varor för att få pengar till de fattiga och hjälplösa. Detta är Jesu Kristi gärningar."

Föreställ dig vilka konversationer som ägde rum över hela staden. I synagogor, på caféer och marknadsplatser kanske en köpman sade till en annan: "Äntligen köpte jag den där byggnadsplatsen som jag har velat ha i åratal. Under hela den här tiden har ägaren försökt lura på mig ett högt pris. Han är en farisé och jag har förhandlat med honom i åratal. Han kom till mig igår, och han gav mig ett skäligt pris.

"Jag frågade honom vad som fick honom att ändra sig. Han sade att han följer Jesus nu. Han blev fylld av den Helige Ande, och är inte längre beroende av att skaffa sig saker. Dessutom skulle pengarna från försäljningen gå till att ge mat åt de fattiga, likaså till änkor och föräldralösa."

Det här var vittnesbördet från pingstdagen. Världen såg dessa trovärdiga kristna älska varandra, sälja sina ägodelar och ge till dem som behövde. Och det är precis det som den Helige Ande ville att de skulle göra. Han ville ha ett levande vittnesbörd om Guds kärlek till världen. De proklamerade Kristi evangelium genom sina gärningar.

Du kommer ihåg historien om Ananias och Safira. De var troende som ramlade ner och dog i kyrkan eftersom de representerade Jesus på ett felaktigt sätt. De ljög för Petrus om summan de fick för egendomen de sålde. Men Petrus sade till dem att de hade ljugit för den Helige Ande. Det är faktiskt så att om en kristen ljuger för en människa är det som om den personen har ljugit för Gud.

Vad exakt gick parets lögn ut på? Det var deras förskingring av pengarna som var ämnade för de fattiga. De måste ha bedyrat för köparen: "Allt du betalar är för Kristi skull. Allting går till änkor och fattiga." Men de behöll en del av pengarna för sig själva.

På domedagen kommer många människor att stå till svars för att ha förslösat vad som var avsett för välgörenhet. Jag tänker på organisationer som samlade in hundratals miljoner dollar till offer efter tragedin den 11 september, men som tillräknade sig mycket av det själva. Jag tänker också på pastorer som samlade ihop pengar till dessa samma änkor och faderslösa, men som har förslösat dem. De behöver minsann inte frukta skattemyndigheten, men däremot Gud, den allsmäktige, som för räkenskaper över vartenda öre.

Detta är budskapet bakom berättelsen om Ananias och Safira: rör inte det som tillhör de fattiga och behövande. Gud kommer inte att stå bredvid och se på hur hans Son representeras på ett felaktigt sätt i världen av dem som kallar sig kristna.

(Till och med muslimer inser hur allvarligt detta vittnesbörd är. Jag läste nyligen om en saudiarabisk TV-insamling som samlade in pengar till förmån för de överlevande familjerna till de palestinska "martyrerna" (inklusive självmordsbombarna som attackerade Israel). TV-insamlingen var sponsrad av staten och kungen i Saudiarabien donerade de första 2,7 miljonerna dollar. En prinsessa donerade sin Rolls Royce. En man erbjöd sin ena njure. En kvinna lämnade över hela sin hemgift på 17.000 dollar. Massor av människor kom till TV-stationen för att stoppa pengar i boxar som hölls av rullstolsbundna barn. Alla ville de bevisa att Allah älskar sina barn.

Allt som allt samlades det in 155 miljoner dollar under den saudiarabiska TV-insamlingen. Men det var bara början. Kallelsen har gått ut till alla islamiska nationer att bidra till återuppbyggandet av Palestina. Du förstår, Satan vet var det effektiva vittnesbördet finns. Och han förvränger det så att det blir hans eget vittnesbörd.)

Jag frågar dig, hur fick den Helige Ande fram denna plötsliga förändring i hjärtat på dessa nyligen döpta troende i Jerusalem? Deras förvandling var ett otroligt mirakel. Svaret är att dessa kristna var Malakis profetias barn. Malaki är den sista profeten som vi hör från i Gamla Testamentet. Gud talade genom honom och sade: "Jag skall komma till er och hålla dom. Jag skall snabbt träda upp som vittne mot trollkarlar och äktenskapsbrytare, mot dem som svär falskt, mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse, mot dem som vränger rätten för främlingen och inte fruktar mig, säger Herren Sebaot." (Mal 3:5)

Nu spolar vi framåt lite i tiden till församlingen i Jerusalem. Dessa troende gick från hus till hus och hade gemenskap med varandra. "De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna." (Apg 2:42) Vad menades med apostlarnas lära som nämns här? Det var Kristi egna ord. Jesus hade instruerat sina lärjungar: "Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." (Joh 14:26)

Var uppmärksam nu. Något av det sista som Jesus talade med sina lärjungar om före korsfästelsen finner vi i Matteus 25. Jag tror att den Helige Ande nu förde fram detta budskap för hans efterföljares minnes skull. Det var troligtvis Matteus som predikade detta budskap om Kristus för de troende som nyligen var döpta.

Jesu ord kom till liv i deras hjärtan, och de visste att de inte kunde leva på samma sätt i fortsättningen. Plötsligt såg de hur allvarligt det verkligen är att representera Jesus. Det förde dem hemåt för att leta upp allting de inte behövde, och sedan ta med sig dessa varor ut på gatan för att sälja. Enkelt uttryckt så gav Kristi ord i Matteus 25 dessa troende en ny attityd av kärlek och omsorg för de fattiga. Hur? Det ställde dem bokstavligen inför Domstolen.

Samma budskap från Matteus 25 har skakat min egen själ i grunden. Och det har gjort att jag har förändrat saker i mitt liv och min tjänst. Likaså, om du ropar efter Guds vidrörande och söker en ny passion för Jesus kommer den Helige Ande att ta med dig på en resa. Och någon gång under den färden kommer du att ställas inför Matteus 25. Vi kan inte längre med lätthet hoppa över detta skakande Ord.

Här är inte Kristi ord någon liknelse utan en profetia. Domens dag är inne och vi står alla inför tronen: "När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra." (Matt 25: 31-33)

En del människor hävdar: "Det här är en dom för nationer, inte för människor." Dumheter. Det finns inga fårnationer eller getnationer. Jag utmanar vem som helst att nämna någon fårnation som har funnits eller som existerar idag. Det är tydligt att det här är en dom för alla människor. Och fåren som nämns här bedöms efter ett enda kriterium:

"Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig." (Matt 25:34-36)

Jesus lovordar fåren och säger: Ni representerade mig på ett rätt sätt. Ni vittnade för världen att jag identifierar mig med dem som är fångna i synd och fattigdom. Ni kände mitt hjärta, och jag fick uttrycka mig själv och min kärlek genom er." Kristus säger inte ett ord om deras andra talanger och saker som de har utfört flitigt. Han fokuserar endast på den här saken.

Nu kommer vi till versarna som får mig att darra. Jesus säger: "Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte." (Matt 25:41-43)

Lägg märke till här att Jesus inte dömer getterna för äktenskapsbrott, drogmissbruk, pornografi, homosexualitet, eller andra uppenbara ogärningar. Ja, alla dessa är synder som förtjänar dom, och de som begår dem kommer att bli dömda för varje handling som är gjord i köttet. Men när det gäller Jesus finns det en ännu högre norm för dom.

När jag prövade denna norm på mitt eget liv, tänkte jag: "Jag kan inte finna mig själv i den här profetian. När har jag gjort dessa saker som befalls? Har jag försummat tjänsten att hjälpa de hungriga, de hemlösa, änkorna, de faderlösa, de som sitter i fängelse eller de som lider? Hur hanterar jag Jesu ord här: "Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." (25:45-46)

Under flera månader har jag bett för änkor, faderlösa och fattiga. Vi får brev från utblottade människor som inte längre kan betala sin försäkring eller har råd att ha ett hem. Jag har vädjat till Gud: "Du är härskarnas Herre. Ge dem mat. Möt deras behov." Till slut svarade Herren mig: "Du måste göra mer än att bara be för dem, David. Du kan göra något åt situationen. Du får ge dem mat. Det står i din makt att göra det."

Missta er inte; ingen kan bli frälst endast genom goda gärningar. Men vi kommer att bli dömda för om vi gjorde dem eller inte. Ändå handlar det inte om hur många behövande människor jag ger mat eller kläder. Vad det huvudsakligen handlar om är: "Bekänner jag Kristus som min Herre, och lever sedan för min egen skull? Representerar jag Jesus på ett felaktigt sätt genom att hamstra och spendera tid med att samla på mig saker? Blundar jag för de fattigas och hjälplösas behov?" Vårt vittnesbörd till en syndfull värld måste innehålla både predikan och manifestation, både ord och handling. Vår proklamation av Kristus kan inte skiljas från vår hjälpverksamhet. Som Jakob säger, sådant arbete hjälper till att bevisa kraften i evangeliet:

"Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?" (Jak 2:14-16)

Massor av kristna besvarar Jesu profetia på två sätt. Det finns de som går på det "lätta evangeliet" som säger: "Gud är inte så hård. Allt detta är domedagspredikningar. Min Gud är alltför kärleksfull för att döma så allvarligt." De som är anhängare av det "hårda evangeliet" säger: "Det här är alltför strängt, alltför krävande. Jag kan inte acceptera ett sådant störande ord. Det kan jag aldrig mäta mig med."

Så bägge dessa evangelier går sin egen väg, självrättfärdiga och oberörda. Och vi fortsätter att arrangera väckelsemöten för ofrälsta. Vi fortsätter hålla bönemöten, där vi ber Gud möta de fattigas behov. Vid jul delar vi ut korgar till behövande familjer. Och vid andra tillfällen sticker vi till en tiggare några kronor. Men vi har ingen direkt överlåtelse att helt och fullt göra det som Jesus har befallt.

Sådana människor kommer att ropa: "Men Herre, Herre, det här kom som en överraskning. Vi trodde på dig. Vi bad, fastade och gick till kyrkan. Vi är dina återlösta får." Varför kommer dessa att ställas tillsammans med getterna?

Faktum är att om vi älskar världen och det som är i den, kan vi inte bli Guds: "Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom." (1 Joh 2:15) Om vi åtrår och vill ha fler och fler saker, är vi inte en av hans får: "... varken tjuvar eller giriga ... skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:10)

Men dessa troende kommer inte att bli getter bara på grund av sin lust efter saker, eller för att de inte hjälpte människor i nöd. Herren kommer att säga till dem: "Du är en get därför att du representerade mig i världen på ett felaktigt sätt. Du gjorde så att de ogudaktiga identifierade mig med framgång, pengar och välstånd. Du lurade de fattiga, och sade till dem att jag ville göra dem rika. Och du sade till de sjuka att de led på grund av att de saknade tro.

"Jag välsignade dig. Jag tömde ut mina tillgångar över dig därför att jag älskade dig. Men du öppnade inte dina öron för ropen från människor i nöd runt omkring dig. Istället kvävdes du av dina egna ägodelar. Om du vore min om du älskade mig hade du lytt mina befallningar."

Nu kanske du säger: "Broder Dave, det här är för hårt. Gud är säkert inte sådan." Läs orden i Hesekiel: "Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige." (Hes 16:49) När Gud dömde Sodom nämnde han inte deras homosexualitet eller avgudadyrkan. Allt handlade om högmod, bekvämlighet och försummelse av människor i nöd. De brydde sig inte om de fattiga

Älskade vänner, Herren kallade inte till garageförsäljning som en engångsföreteelse i Jerusalem. Han var ute efter något i sitt folks hjärtan. Han ville ha vittnen som inte var bundna till saker, för att de skulle kunna återspegla hans hjärta för en förlorad värld. Gud är inte ute efter våra hus. Han vill att vi ska vakna upp och se hur kvävda vi kanske är av våra ägodelar.

Hur kan du involvera dig i de nödlidande? Det är ett verk för den Helige Ande. Om du är fångad av detta budskap, gå till honom. Han kommer att leda dig direkt till människor i nöd som han vill att du ska träffa, i något av dessa områden av konkreta kärlekshandlingar. Det är inte meningen att detta ska tynga ner dig med skuld eller fördömelse, utan är till för att hjälpa dig att rannsaka ditt hjärta i ljuset av Jesu ord.

Herren förväntar sig inte att någon av oss ska göra allt. Men jag vet att han förväntar sig att vi personligen ska överlåta oss till konkreta åtaganden i åtminstone något av dessa behovsområden. Kan du säga att du är redo att stå inför Kristus på den dagen, och veta att du hjälper till med att ge mat eller kläder till fattiga, besöker fångar, välsignar eller besöker änkor och faderlösa?

Den Helige Ande tillåter mig inte att undvika denna övertygande sanning. Han kommer inte heller att ursäkta någon sann troende. Gud menar vad han säger. Även de som är instängda, de äldre eller skröpliga, kan be för de hemlösa. De kan skriva brev till fångar.

När det finns en längtan att lyda denna befallning, kommer den Helige Ande att visa vägen. Och när vi blir involverade, lovar han detta: "... om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter." (Jes 58:10-11)

Download PDF

DAILY ENCOURAGEMENT IN YOUR INBOX

Sign up now to receive our Daily Devotional or E-newsletter.

SUBSCRIBE