Jesus sa, "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder" (Johannes 14:18).
När Kristus sa detta, var det till sina lärjungar han riktade sig, precis innan han gick till korset. Han hade samlat sina utvalda till en sista stund av gemenskap innan han skulle bli korsfäst.
Vilken sorglig, bedrövad samling dessa män var. Deras enda källa till tröst på jorden togs ifrån dem. Jesus var deras vägledare, deras lärare, deras glädje, frid och hopp. Och nu lämnade han dem fysiskt.
Lärjungarna måste ha tänkt, "Hur ska vi veta vad vi ska göra? Vart ska vi gå för att få det eviga livets ord? Han sa till oss att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet i hans namn. Men varifrån ska kraften och auktoriteten komma? Vi har förtröstat på Jesus i allting. Vi har byggt hela vår värld runt honom. Han är Gud kommen i kött, och nu lämnar han oss."
Naturligtvis visste Jesus vad de tänkte. Och han visste vad de var på väg att möta: förföljelse, umbäranden, armod, förlust av allt, berövande av deras jordiska tillhörigheter, de skulle dras inför domstol, bli torterade för hans namns skull.
Ändå tvivlar jag på att de lärjungarna förstod Kristi ord till dem där: "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.. Jesus sa i realiteten:
"Jag kommer aldrig att låta er möta era strider ensamma. Jag kommer aldrig att lämna er hjälplösa eller maktlösa mot djävulens attacker. Jag vet vad ni kommer att få möta. Men jag vet Faderns plan för er. Om ni visste och förstod den skulle era hjärtan fröjdas. Ni skulle hoppa högt av glädje just nu på grund av att jag går till min Fader."
"Jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder … han bor hos eder och skall vara i eder" (Johannes 14:16-17).
Jesus sa till sina lärjungar, "Jag lämnar er som en människa, och jag kommer tillbaka till er som Ande."
Den Helige Ande är Kristi egen Ande. Kanske du frågar, "Jag trodde den Helige Ande sändes till hela mänskligheten. Säger inte Bibeln att Anden ska utgjutas över allt kött i ändens tid?"
Ja, den Helige Ande sänds till världen och syndare. Det är för detta syfte: att överbevisa och övertyga om synd, rättfärdighet och dom. Kristus sa om Anden, "Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen [övertyga] i fråga om synd och rättfärdighet och dom" (Johannes 16:8).
Men den Helige Ande har inte gjort världen till sin boningsplats. Han förblir bara i dem som är pånyttfödda i Kristus och vandrar i tro på hans fullbordade verk på korset. Anden längtar efter att göra sig helt och fullt känd i dem och för dem.
Du förstår, Anden sändes inte till oss som en passiv influens. Många kristna föreställer sig den Helige Ande som en ljuv, oskyldig dimma sprejad över jorden, en lugnande, gudomlig eter som täcker deras liv. Nej – den Helige Ande är en person, med en personlighet. Han är lika verklig i anden som du är i köttet. Han har ett förstånd, ögon, öron och känslor. Du kan inte föreställa dig honom i mänsklig form, men han hör och talar och känner.
Låt mig fråga dig: Om Jesus plötsligt skulle dyka upp bredvid dig, gå med dig, skulle du tala med honom? Skulle du ha frågor till honom, några önskningar? Skulle du lätta ditt hjärta för honom och berätta för honom allt du går igenom?
Naturligtvis skulle du det. Gud har sänt den Helige Ande till oss på jorden för att vara just så personlig med oss.
När den Helige Ande kommer in i våra hjärtan manifesterar han vår relation med Fadern och med Jesus.
Den Helige Ande har ett sätt att förenkla vår relation med Gud Fadern och Jesus. Han är den som lär oss säga, "Abba, Fader."
Denna fras refererar till en adoptionssedvänja från bibliska dagar. Tills adoptionspapprena var undertecknade och försedda med sigill såg barnet sin adoptivpappa bara som en fadersgestalt. Han hade inte rätt att kalla honom Abb., ett ord vars betydelse inkluderar "min" såväl som "fader".
Men så snart de papprena hade undertecknats och försetts med sigill presenterade barnets förmyndare honom för adoptivpappan. Och för första gången kunde det barnet säga, "Abba, fader!" Med andra ord, "Denne man är inte längre vilken far som helst. Han är min.far."
Detta åskådliggör den Helige Andes verk och tjänst i alla troendes liv. Han undervisar oss om Kristus. Sedan presenterar han oss för Fadern. Han påminner oss ständigt, "Jag har försett papperen med sigill. Du är inte längre föräldralös. Du är enligt lagen ett Guds barn!"
"I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn ... Guds arvingar … Kristi medarvingar" (Romarbrevet 8:15-17).
Den Helige Ande säger till oss, "Du har nu en väldigt kärleksfull, förmögen, mäktig Fader. Omfamna honom och kalla honom 'min. Fader'. Jag har kommit för att visa hur mycket älskad du är av honom. Du var en gång vild, syndfull och upprorisk. Han hade aldrig adopterat dig om han inte älskade dig och ville ha dig.
"Han är di.Fader, Jesus är di. broder, di. Herre, di. vän. Och även jag har sänts för att vara di.. Jag bor i ditt hjärta för att vägleda dig, försvara dig och bevara dig. Därför vill jag vara förtrolig med dig. Jag vill gå med dig och tala med dig."
När jag väl hade blivit rustad med denna insikt vid en viss tidpunkt i mitt liv började jag inte längre min bönestund med en känsla av att vara fördömd. Jag visse att mina synder var under Kristi blod. Jag visste att den Helige ande ger mig all styrka till att vandra med ett fullkomligt hjärta. Och jag kunde komma in i Andens närvaro och säga, "Jag vet att du uppfyller hela världen. Men du är också mi.Du bor i mig. Jesus dog för hela världen, men han är också mi. Frälsare."
Har du sett en skymt av dina egna "adoptionspapper"? De finns rakt framför dig – i din Bibel. Och den Helige Ande har satt sitt sigill på de papprena, och deklarerat, "Du har blivit adopterad av den himmelske Fadern."
Den Helige Ande har blivit sänd till oss på ett kärleksuppdrag.
Andens uppdrag är att hjälpa Kristi brud i brudgummens, Jesus, frånvaro. "Han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder" (Johannes 14:16. "Hjälparen, den helige Ande" (14:26.. "När Hjälparen kommer" (15:26.
"Hjälpare" betyder en som lugnar i en tid av smärta eller bedrövelse – en som lindrar smärta och sorg, ger lättnad, tröstar och uppmuntrar. Jag tycker om följande definition från grekiskan: "En som lägger dig på en varm bädd av trygghet." Under din själs kalla, mörka natt lägger den Helige Ande dig ner på den mjuka sängen som är hans tröst och lugnar dig kärleksfullt.
När Jesus kallade den Helige Ande Hjälparen gjorde han en säker förutsägelse. Det är att hans folk helt visst skulle få utstå besvärligheter. De skulle behöva tröst och hjälp. Enkelt uttryckt, den som följer Kristus kommer att möta smärta och lidande.
Vi vet att Anden kom till jorden vid gudomligt bestämda tidpunkter – som Skapare och som Uppenbarare av gudomlig sanning. Men bara till oss som lever i dessa ändens dagar han hans sänts som Hjälpare. Du kanske säger, "Jag har hört i hela mitt liv att den Helige Ande tröstar mig. Just nu har jag aldrig någonsin haft sådana problem och svårigheter. Exakt hur ger Anden hjälp?"
Hans hjälp till dig innefattas i två enkla fraser.
"Du är älskad. Och du är på väg bort."
Först och främst ger den Helige Ande hjälp genom att påminna dig om att han bor i dig med all Guds makt. Du kan verkligen säga, "Större är han som är i mig än hela världens makter tillsammans – inklusive alla demoniska krafter."
Gud sände Anden för att använda hans kraft för att skydda dig från Satans klor. Han har kommit för att lätta upp din ande, driva bort all förtvivlan och överskölja din själ med din Faders kärlek. "Vi till och med berömma oss av våra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar ståndaktighet … och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given" (Romarbrevet 5:3, 5.
Tror du att den Helige Ande skulle stå bredvid dig under dina vedermödor och inte göra någonting? Skulle han stå passivt när du slits sönder, när han var där för att räkna dina kroppsdelar när du formades i moderlivet? Nej, aldrig. Vid sådana tillfällen kommer den Helige Ande till dig och säger följande:
"Insup Faderns kärlek till dig. Skäms inte för dina prövningar och vedermödor. Fortsätt att resa dig. Gud verkar sina syften i dig, han bygger upp dig för sin härlighet. Hans kärlek omsluter dig mitt i din smärtsamma prövning."
Den Helige Ande kommer att låta dig överflödas av insikten om att Gud älskar dig.
Mängder av troende är villiga att bli överbevisade om synd och misslyckande. Men många tillåter inte den Helige Ande att överskölja dem med Faderns kärlek.
Den lagiske älskar att leva endast under domen. Han har aldrig förstått Guds kärlek på grund av att han inte tillåter Anden betjäna den kärleken till honom. Som ett resultat känner han sig aldrig älskad. Så han lever under träldomen att tro att han måste bevisa sin kärlek för Herren.
Genom åren har jag lärt ut att den kristne som verkligen älskar Jesus även älskar tillrättavisning. En sådan troende lär sig att välkomna den Helige Andes exponering av alla dolda områden av synd och otro. Han vet att ju mer han tillåter Anden ta itu med gnagande synd, ju lyckligare, friare och mer behaglig för Gud blir den tjänaren.
Men en del kristna har en sådan här attityd: "Fortsätt döm mig Herre. Avslöja mig, överbevisa mig." Detta är inte samma sak som äkta överbevisning om synd. Det är en attityd som jag ser i några av de brev vårt ministry tar emot. Till exempel, när jag skriver ett budskap som talar om domen är gensvaren jag får överväldigande sympatiska. Men när jag delar med mig av Kristi kärlek och nåd anklagas jag för att inte längre predika sanningen.
Dessa människor tycks säga, "Om du inte tillrättavisar oss, hur kan det som du undervisar vara evangeliet?" Sådana troende har aldrig känts vid den Helige Andes stora kärleksuppdrag.
Andra kristna ser sig själv som främmande barn till en avlägsen Fader. De känner att de aldrig kan behaga honom helt, att de alltid sviker honom. Åh vad det smärtar Herren!
Om du känner på detta sätt är det en förolämpning mot den Helige Ande. Du vägrar acceptera hans roll att ge tröst till ditt hjärta. Han tröstar och hjälper dig med vetskapen att du är älskad, att du har blivit adopterad och att han är med dig för att leda dig igenom alla dina svårigheter och problem.
Det här är ett område där vi alla måste lära oss att vandra i anden. Kanske du har blivit bestulen på Guds kärlek på grund av lagiskhet. Du går till kyrkan och sitter i skräckfylld träldom på grund av att du tror att du har smutsiga händer, att du är ett svart får i Guds ögon. Du vet att du har de lagliga adoptionspapprena, men du skäms för att säga orden, "Abba, Fader."
Må Gud befria dig från det idag. Den Helige Ande kom inte för att döma dig. Han kom för att överbevisa och döma världen. När det gäller dig, kom han för att visa dig att du är adopterad av Fadern och att du är högt älskad.
"Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst" (Jesaja 66:13).
Jesaja skrev dessa ord till ett motsträvigt folk som "i sin avfällighet fortfor … att vandra på sitt hjärtas väg" (Jesaja 57:17. Jag undrar, hur länge skulle en lärare hålla fast vid en envis, motsträvig student som vägrar acceptera hennes vägledning? Hur länge skulle en rådgivare vara tålmodig med någon som kommer dit vecka efter vecka och beskriver samma problem men vägrar bry sig om de råd som ges? Inte särskilt länge.
Men Jesaja tar en av de ädlaste tänkbara bilderna – den av en moders kärlek för sitt barn – och visar oss något om kärleken vår Fader har för oss.
Under mina år i New York city har jag sett många bilder av mödrar som går in i rättssalen bredvid sina åtalade söner. En sådan kvinna sitter trofast genom hela rättegången, full av ömhet till sin pojke. När hon lyssnar på bevisföringen som hopar sig gråter hon. Hon är där när han står för att få sin dom avkunnad. Och när han leds iväg och vänder sig om för att vinka farväl ger hon honom en slängkyss och gråter när han sätts i fängelset. Men hon ger aldrig upp om honom.
Jag kände en mamma i New York city som tog en hel dag varje vecka för att besöka sin son i ett fängelse norrut. Hon steg på en buss och åkte i timmar bara för att träffa honom en kort stund. En sådan mor tittar på sin son i den där gråbruna uniformen och ser våndan i hans ögon. Och med varje resa som hon gör dör hon lite till inombords. Men hon ger aldrig upp om honom. Han är fortfarande hennes son.
Käre läsare, detta är den typ av kärlek den Helige Ande vill att du ska veta Gud har för dig. Han hjälper oss genom att säga till oss, "En gång sa du att du gav ditt allt till Jesus. Du gav honom ditt hjärta, och han älskar dig fortfarande. Inte kommer jag heller att släppa taget om dig. Jag har sänts av honom på ett kärleksuppdrag för att göra ett verk i dig. Och jag kommer att fortsätta göra det."
Det finns inte någon äkta tröst och hjälp för någon på jorden förutom den Helige Andes hjälp. Varje dag vänder sig människor till psykologer, rådgivare, vänner, pastorer, band och seminarier – och allt detta är legitima källor till hjälp. Men ingenting möter det enorma behovet i vår själs centrum förutom Herren som skapade oss.
Det är därför du behöver ha den Helige Ande boende i dig. Bara han kan lägga dig ner på natten, som i en varm säng, och fylla ditt hjärta med fullkomlig frid. Bara han kan ge dig sann tröst i tider av smärta och sorg. Han är den som försäkrar dig, "Denna tröst är inte bara tillfällig. Den är evig. Du kommer att bli tröstad nu genom hela evigheten."
Har du bett om den Helige Andes ständiga närvaro? Sök då inte efter tecken. Bara hungra efter mer av honom. Ropa, "Helige Ande, fånga mitt hjärta. Kom och ta mig i besittning som föremålet för din kärlek. Var min tröst, hjälp och vägledare."
Be i tillförsikt, förtrösta och tro på din kärleksfulle himmelske fader. Han kommer inte att ge dig en sten när du ber om bröd. Han kommer att sända Hjälparen till dig!