Att löpa förbi stridsvagnar

Elia hade just precis gjort det mirakulösa. Han hade på egen hand konfronterat de 400 Baalsprofeterna och besegrat dem. Gud hade gett sin profet en mäktig seger. Elia fick se hur han försågs med förunderliga ting från himlen för sitt liv och sin tjänst.

 

Sedan hände något. I 1 Konungaboken 18 bad Elia att det skulle börja regna över landet som föröddes av torka. När han satt på bergstoppen och bad spanade Elia för att se om hans rop besvarades. Men det fanns inga synliga bevis på något svar från Gud. Så Elia bad igen. Han såg fortfarande inget moln. Han bad igen, och igen, och igen, och fortfarande syntes inget moln.

 

Kanske du är förtrogen med denna upplevelse. Du har då och då fått vara med om fantastiska segrar i Kristus. Men sedan behövde du något desperat och du bad om det. Men inget svar kom. Du lyssnade på band, sökte råd från din pastor, fortsatte bedja. Men du hörde inte från Gud.

 

Vad gjorde Elia under sin förvirrande tid av nöd? Skriften säger att han täckte över sitt huvud med en mantel. Elia sa, i huvudsak, ”Herre, jag stänger ute världen runt omkring mig eftersom jag behöver ett ord från dig. Vi är i desperat behov av att nytt regn faller över den torra marken. Om det inte kommer är vi förlorade.”

 

Sedan hände något. När Elia lyfte sitt huvud såg han en liten formation långt bort på himlen. Det var ett litet moln, inte större än en människas näve. Nu visste Elia att Gud hade hört honom. Han ropade, ”Här är det! Gud har svarat på min bön.”

 

Profeten sände sin tjänare, Gehasi, för att lämna ett budskap till kung Ahab: ”Då sade han: "Gå upp och säg till Ahab: Spänn för och far ned, så att regnet icke håller dig kvar." (1 Konungaboken 18:44, min kursivering). Elia sa i själva verket till kungen, ”Jag möter dig i Jisreel. Men det är bäst att du skyndar dig i din skimrande vagn, annars fastnar du i leran. Och jag kommer att vinna över dig på vägen tillbaka till staden.”

 

Gud har ett viktigt budskap till sitt folk genom Elias berättelse. Det har att göra med stridsvagnar.

 

Genom hela Gamla testamentet spelade stridsvagnar en central roll i ekonomin.

 

Jisreel var känd som en stad med stridsvagnar. Den utmärkte sig i krigsföring tack vare sin enorma styrka av järnfordon gjorda för snabb förflyttning i strid. I Elias berättelse representerar stridsvagnar människans styrka. De ger uttryck för kraften att med snabbhet ila iväg framåt, förmågan att genomföra något genom en kraftfull, dominerande resurs.

 

Idag finns det en särskild ”stridsvagnslivsstil” – en med komfort och välbefinnande, i vilken vi förses med allt vi behöver. Om vi behöver något skriver vi ut en check för det. Om vi vill göra något sätter vi igång och gör det. Stridsvagnslivsstilen är trevlig eftersom vi har tillgång till alla resurser vi behöver för vad vi än vill ha.

 

Naturligtvis kan stridsvagnslivsstilen för en kristen ha en väldig dragningskraft. När vi ser på världens framgångsstandard ser vi imponerande ”stridsvagnar” och ”hingstar”. Det är de resurser, den materiella rikedomen, som ger människor välbefinnande och säkerhet. Sådana människor har allt de behöver för att springa undan från regnet och ha det bekvämt hela tiden.

 

Men Guds tjänare söker inte primärt efter de tingen. Istället söker han att lyda sin herres röst och strävar efter det som rör hans rike. Den kristne lär sig tidigt i sin trosvandring att genom att söka Herren först ” så skall också allt detta andra tillfalla eder” (Matteus 6:33).

 

Men samma troende kan lida brist ibland. Han har inte medlen för att göra vissa speciella saker för sin familj. Han ser inte sin kallelse eller tjänst bli uppfylld. Så han frestas tänka, ”Tillgångarna finns där ute, och världen använder dem med fantastiska resultat. Men jag har inget av dem. Jag behöver dem för att utföra Guds verk. Hur kan jag få tag på dem?”

 

Elia hade bättre förstånd än att räkna med världens resurser. Föreställ dig scenen när han vände sig till kung Ahab. Där stod kungen, högt uppsatt i sin glänsande vagn, och tornade upp sig över den anspråkslösa profeten. Ändå talade Elia djärvt till Ahab: ”Du har den mest imponerande makten på jorden, du för kommando över en enorm styrka av stridsvagnar dragna av mäktiga hingstar. Men inte ens med dina snabba vagnar har du en chans mot Herrens makt. Det är bäst att du ger dig av nu, Ahab. Gud kommer att föra mig till Jisreel före dig.”

 

Därefter läser vi, ”Men HERRENS hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.” (1 Konungaboken 18:46, SFB). Guds man sprang om en vagn! Och det här var på ett avstånd över många kilometer. Hur kunde Elia klara av detta? Frasen ”band upp sina kläder” betyder i huvudsak ”omgjordade sina länder.” Det enda Elia gjorde var att ”omgjorda sina länder” – vilket betyder att han förberedde sig.

 

Första Petrusbrevet 1:13 uppmanar oss att ”omgjorda ert sinnes länder.”

 

Aposteln Paulus säger till oss att vi har blivit kallade av Gud till att löpa ett lopp. Petrus refererar också till detta lopp när han säger till oss att vi ska omgjorda vårt sinnes länder. Han säger att vi behöver förbereda oss för tävlingen genom att förstärka vår tro på och tillit till Herren.

 

Du förstår, vi har alla en himmelsk kallelse förutbestämd av Gud. Kanske den Helige Ande har gett dig en vision om vad din kallelse är. Men det finns en stor klyfta mellan din höga kallelse och att få se den uppfylld. Ibland kan den klyftan fresta dig att förtvivla. Det är just det skälet till varför Petrus säger att du ska omgjorda ditt sinnes länder – för att påminna dig om en särskild sanning om din Gud. Elias berättelse ger oss den sanningen:

 

”När du ser stridsvagnar framför dig, vagnar som snabbt bär människor mot sina mål, förtvivla inte. Bli inte nedslagen över kraften de har men som du saknar. Gud har en annan väg för dig. När du fäster din blick på Fadern och låter hans mäktiga hand komma över dig, kan du löpa förbi stridsvagnar."

 

David kände till denna sanning om den himmelske Fadern. Han använder precis samma bild för att förmedla Guds önskan att fylla sitt folks behov: ”Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer (förlitar, KJV) oss av HERRENS, vår Guds, namn” (Psaltaren 20:8, SFB). 

 

Just nu kan det se ut som att du lider brist. Men Gud säger att du kan göra mer än människor som har allt. Hur? Gud längtar efter att få bevisa sig stark för dem vars hjärtan fullständigt tillhör honom.

 

Herren säger till oss, ”Du kanske tänker att du inte har det du behöver. Men du behöver inte världens tillgångar. Du behöver inte en stridsvagns snabbhet, eftersom min snabbhet är snabbare. Om du litar på att jag genomför mitt syfte i ditt liv kommer du att få se det hända snabbare än du kunnat tänka dig. Jag gör det mäktigare, med mer auktoritet – och jag kommer att bli förhärligad genom ditt liv.”

 

Föreställ dig Elia till fots löpa förbi Ahab mot Jisreel. Och han förtröstade så mycket på Gud så han kunde skryta om det – till och med innan det hände! Om vi är uppriktiga kan de flesta av oss erkänna att vi bara kan ge sken av att ha den typen av förtröstan.

 

Låt mig illustrera genom att berätta om några ”stridsvagnslopp” min fru och jag håller på med. Vår familj är som de flesta. Vi behöver två bilar för att vara överallt där vi måste vara. Det innebär ofta att min fru och jag kommer till samma evenemang i två bilar. När det händer uppstår en outtalad tävling mellan oss: Vem kommer hem först?

 

Vi bryter inte mot lagen, men vi båda trampar gasen i botten när vi åker hemåt, och använder alla genvägar för att spara tid. Hon kör förbi mig med en vinkning på en raksträcka, och sedan åker jag förbi henne med en nonchalant gäspning. Jag älskar att besegra henne på turen hem. Jag rusar ut ur bilen, susar ut ur garaget, störtar sedan genom köket och in i vardagsrummet. Jag knäpper på tv:n, slår upp dagstidningen och sätter upp mina fötter. Även om jag helt har tappat andan beter jag mig helt nonchalant när hon kommer in: ”Åh, hej. Är du äntligen hemma.”

 

Det är precis så jag tänker mig Elia reagera när Ahab anländer till Jisreel. Kungen har piskat på sina hästar som Ben Hur. Men när han kör in i staden står Elia där och läser en skriftrulle, som om ingenting hade hänt. Elia tittar upp, kväver en gäspning och säger, ”Åhå, du klarade av det till slut.”

 

Här är budskapet från denna scen: Du kommer att få se Guds löften bli verklighet eftersom han ger dig kraft att göra det - inte på grund av någon timlig stridsvagn.

Om nu Elia hade haft tillgång en riktig stridsvagn? Hans fordon hade inte haft en chans mot Ahabs. När regnet faller i strömmar hade Elia kört fast i leran. Och han hade suttit fast på grund av att han varit uppbunden av att använda vagnen. Han hade missat Herrens primära kallelse – vilken är att fullständigt förtrösta på honom.

 

Haggai beskriver en upplevelse som många kristna fått möta, vilka söker nå en Gudagiven vision.

 

I Haggai 2:16-17 hade Israels barn problem med att konstruera en byggnad. Deras rop var, ”Vi behövde ta upp 50 mått av material för att klä denna byggnad med sten. Men vi har bara 20 mått.”

 

Kanske det här beskriver ditt eget liv eller kallelse. Du behöver särskilda ”mått” för att utföra vad Gud har bestämt för dig, men du får bara en del av det. Du hoppas på en summa men får en mindre.

 

Gud har ett budskap till dig genom Elias berättelse. Det är följande: Han vill förse oss med det som vi inte kan förse oss själva med. Sannerligen, Jesus säger till oss att Fadern längtar efter att fördubbla vår skörd. I Johannes 4:35 gick Jesus och hans lärjungar nära några åkerfält. Han pekade mot fälten och sa till sina följeslagare, ”Fälten är mogna för skörd. Så säg inte, ’Det är fyra månader kvar till skörd.’ Lyft upp era ögon. Skörden är mogen redan nu.”

 

Men lärjungarna var förbryllade. De såg att plantorna bara var halvvuxna. De tänkte, ”Vem som helst med sunt förnuft kan se att de här fälten inte är ens i närheten för skörd.” Men naturligtvis så talade Jesus om skörden av själar för Guds rike.

 

Undervisningen om skörden har en bredare betydelse även för våra liv. För oss har det att göra med Guds rikes syften i våra liv. Jesus säger oss, ”Du behöver inte vänta flera månader på att bli helig. Du behöver inte vänta för att övervinna din synd eller ha en brinnande passion för mig. Jag har gjort allt det tillgängligt för dig just nu. Det kan se omöjligt ut för dig. Och det är det, i din egen styrka och förmåga. Men jag uträttar allt. Det får inte finnas några ursäkter bland dem som följer mig. Jag har satt allting framför dig till att gripa tag i!”

 

Jag har en fråga till varje student eller ung arbetande människa som läser detta. Säger du till dig själv, ”Jag väntar tills jag tagit min examen innan jag slutar dricka”? Eller, ”Jag väntar tills jag blir äldre innan jag slutar med att hoppa i säng med vem som helst och stadgar mig i ett äktenskap”? Eller, ”Jag vill bara smaka lite mer av världen innan jag ger mitt allt till Jesus”?

 

Jesu undervisning om skördefälten säger nej till allt det. Han förklarade för alla som ville följa honom: ”Nu är tiden inne.” Denna lektion om skörden riktar sig till varje mänsklig ursäkt: ”Det finns ingen tid av väntan i mitt rike. Om du väntar fyra månader kommer skörden att gå förbi dig. Låt inte någon ursäkt distrahera dig. I mitt rike är idag dagen. Nu är det dags att följa mig. Nu är min tid för min kallelse över dig att uppfyllas!”

 

Om detta stämmer på dig ger jag en utmaning. Skriv ner din ursäkt på en papperslapp. Läs den för sista gången. Knyckla sedan ihop papperet och kasta det i soporna. Säg, ”Jag lämnar den ursäkten bakom mig. Jag har inga fler ursäkter. Jesus säger att hans skörd i mitt liv är mogen just nu.

 

Profeten Amos talar också om en dubbel skörd för Guds folk i ändens tid. ”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren, och druvtramparen såningsmannen, då bergen skola drypa av druvsaft och alla höjder skola försmälta” (Amos 9:13). Amos säger i själva verket, ”Tänk, inte bara det att fälten är mogna fyra månader för tidigt utan plöjaren ska följa skördemannen i spåren!”

 

Återigen, budskapet var obegripligt för Amos åhörare. De visste att först kommer plöjningen, sedan kommer sådden, och sedan kommer bärgandet av skörden. Dessutom var det fysiskt omöjligt för både en plöjare och en skördeman att arbeta på samma ställe samtidigt. Men det är exakt vad Amos beskrev. Han antydde två skördar under en skördeperiod – en fullständig omöjlighet! Men Gud ville få till stånd en dubbel skörd i Israel.

 

Så vad är den dubbla skörden i ditt liv? Vilken fråga eller situation talar Gud med dig om? Är det ett ekonomiskt behov? Är det ditt äktenskap, dina barn, din vardagssituation, din kallelse? Det har ingen betydelse vad det är, han har reserverat en dubbel skörd för dig – av sin närvaro, sin nåd, sina tillgångar, allt du behöver i livet.

 

Hans Ord frågar oss, ”Ser allt omöjligt ut? Verkar det vara onåbart? Kanske du är nedslagen över att du behöver ett mått om 20. Ok, jag ska ge dig ett mått om 40. Tänker du att du behöver 100? Du ska få 200.” Enkelt uttryckt, vi ska inte räkna med världen för våra resurser. Vår himmelske Fader äger dem alla. Och han vill förse oss med sin kraft, sin härlighet, sin övernaturliga förmåga.

 

Du kanske tänker, ”Allt det här låter bra – styrka för resan, förmågan att springa om en stridsvagn, en dubbel skörd. Så hur får jag det i mitt liv?”

 

Elisa, Elia efterträdare, ger oss vårt exempel.

 

Elisa ärvde rollen som profet i landet av Elia. I 2 Konungaboken 4 möter Elisa ett av sina första större prov. Ett sunemitiskt par vars son just hade dött, tog kontakt med honom. I förtvivlan berättade hustrun för Elisa, ”Jag har bett och fastat, gråtit och vädjat. Men jag har inte fått någonting från Herren. Med min son borta har jag inte styrkan att fortsätta. Jag förstår bara inte vad Gud håller på med. Det här är mer än jag klarar av.”

 

Elisa svarade genom att göra något ovanligt. ”Han sa till [sin tjänare] Gehasi, Bind upp dina kläder’”. (2 Konungaboken 4:29). Med andra ord, ”Omgjorda dina länder”. Sedan sa han, ”Ta min stav i din hand och gå. Om du möter någon, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg sedan staven på barnets ansikte."

 

Gehasi gjorde som Elisa instruerat honom. Han gick till familjens hem och la sin stav på ansiktet på det döda barnet. Men det fanns inga tecken på liv. Så Gehasi vände tillbaka till Elisa och sa, ”Barnet har inte vaknat upp.”

 

Här kommer min fråga till dig: Vad gör du när din stav inte fungerar? Vart vänder du dig när alla kraftansträngningar inte lyckas uppfylla målet? Vad tar du din tillflykt till när allt du försökt inte gett något resultat?

 

Det kommer en tid när vi inte har några andra resurser än bara Jesus. Han är vår lösning. Och i denna berättelse är Elisa en typ av Kristus. Han gick till den sunemitiska familjen och sträckte ut sig själv över kroppen på den döda pojken. När han låg ansikte mot ansikte, fot mot fot, hand mot hand över barnet andades han in i honom.

 

Vad hände sedan? Skriften säger att pojken nös sju gånger. Han levde!

 

Säg mig, vad var det som fick honom vid liv igen? Jesus själv andades in i situationen. När vi inte har något hopp, inga tillgångar, ingen förmåga, andas Kristus in sitt övernaturliga liv i våra omständigheter. Det vi behöver är att han lägger sig på vårt problem och andas in sitt uppståndelseliv i det.

 

Räknar du fortfarande med att förtrösta på världens mäktiga stridsvagnar?

 

Kanske du hela tiden haft dina ögon på någon typ av stridsvagn av järn. Ditt böneliv har var inriktat på att Gud ska förse dig med den. Men din Fader kanske säger till dig, ”Du behöver inte den vagnen. Jag ska förse dig med allt du behöver. Jag ska ge dig kraft inte bara för de 20 måtten du tror du behöver utan för de 50 måtten jag vill att du ska ha.”

 

Gör detta till din bön: ”Herre, jag har ingenting – men du har allt. Inga tillgångar i denna världen kan jämföras med dig och din makt. Och jag behöver dig nu. Om du inte andas in liv i mitt problem kommer jag inte att klara det. Jag kan inte göra det, men du kan, Herre. Med dig kan jag springa om stridsvagnar!”