Att söka Herrens ansikte
I psalm 27, bönfaller David Gud i en allvarlig, innerlig bön. Han vädjar i vers 7, "Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig." Hans bön är fokuserad på en längtan, en ambition, något som helt har uppfyllt honom: "Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag." (27:4)
David vittnar. "Jag har en bön, Herre, en begäran. Det är det viktigaste målet i mitt liv, min ständiga bön, det enda jag längtar efter. Och jag vill söka efter det med allt som är i mig. Detta enda mål förtär mig."
Vad var denna enda sak som David längtade efter mer än allt annat, det som hans hjärta strävade efter att vinna? Han säger oss: "att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel". (27:4)
Missförstå inte: David var ingen asket, som undvek världen utanför. Han var ingen eremit, som försökte gömma sig på någon enslig plats i öknen. Nej, David var en aktiv och lidelsefull man. Han var en stor krigare, med stora massor som sjöng om hans segrar i strider. Han var också passionerad i sin bön och överlåtelse, med ett hjärta som längtade efter Gud. Och Herren hade välsignat David till att få mycket av det som hans hjärta längtade efter.
Sannerligen, David samlade allt en man kunde önska sig i livet. Han hade fått känna på rikedom överflöd och auktoritet. Han hade fått ta emot respekt, beröm och smicker från människor. Gud hade givit honom Jerusalem som rikets huvudstad. Och David var omgiven av överlåtna män som var villiga att dö för honom.
Mest av allt, David var en tillbedjare. Han var en lovsjungande man som tackade Gud för välsignelserna. Han vittnade, "Herren har välsignat mig dagligen". Men samtidigt, så var David en krigsman. Han mötte fiender och problem genom hela sitt liv. Hela helvetet var engagerat i att förgöra denne gudaktige man. Faktum är, att David mötte nu en hel här som slog läger runt honom, "När de onda kommer emot mig för att slita mig i stycken," (27:2)
Men David var inte rädd. I den första versen på den här psalmen, förklarar han, "vem skulle jag frukta"? (27:1). Han var trygg i Guds nåd och barmhärtighet, och han visste att Herren skulle ge styrka: "Herren är ett värn för mitt liv" (27:1).
Det står klart att David skulle fortsätta så som han alltid hade gjort, och leva ett passionerat liv. Men, trots de välsignelser han hade upplevt, så var det ändå något som fattades. När han såg tillbaka på sitt liv så såg David i sin själ ett behov som ännu inte hade blivit mättat. Och hela hans liv kom att hänga på denna enda sak som han ropade till Gud om.
David sade, "jag söker efter en livsstil - en plats i Herren som min själ längtar efter. Jag vill ha en oavbruten andlig intimitet med Gud". Detta är vad David menade när han bad, att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel." (27:4)
David talade inte här om att lämna sin tron för att flytta in i det fysiska templet. Nej, hans hjärta längtade efter något som han såg i anden. För David, så behövde det finnas något mer än sabbatsdagens gudstjänst. Han kände att det fanns någonting i Herren som han inte hade vunnit och han tänkte inte vila förrän han hade funnit det.
Han sade, "Det finns en skönhet, en härlighet, en spänning i Herren som jag ännu inte har sett i mitt liv. Jag skulle vilja veta vad det är att ha oavbruten gemenskap med min Gud. Jag har upplevt segrar, Jag har blivit befriad, jag har sett hans hand göra under - ändå längtar jag efter något orubbligt. Jag vill att mitt liv skall vara en levande bön. Bara det kommer att hjälpa mig genom mina återstående dagar".
Denne gudaktige man hade fått nog av tomma ceremonier, när han sett präster och tillbedjare gå igenom livlösa former av religion. David såg i deras ritualer bara ett skal av religion, som inte hade någon kraft. Hans hjärta ropade, "detta är fel. Det är på grund av detta som människor slutar tillbedja och vänder sig till avgudar. Det finns ingen skönhet i detta, ingen passion. Jag älskar Guds hus, men vad har hänt med livet? Lagen undervisas, men det har bara blivit död kunskap. Nuförtiden lämnar jag templet med en nedslagen själ."
David ville känna livet, verkligheten, bakom de religiösa ritualerna. Vem var offerlammet? Vad var verkligheten bakom rökelsen, eller ljusstaken? Davids hjärta längtade efter att veta, och han fattade ett beslut: "Jag har fått nog - jag kan inte fortsätta på det här sättet. Jag är helt enkelt inte nöjd. Jag vill inte tillbringa resten av mitt liv med denna otillfredsställda andliga längtan. Från och med nu, har jag ett mål, en strävan i livet. Jag skall vara i Herrens närhet och lära av honom tills jag har fått tag i det mitt hjärta längtar efter."
Jag tror att det finns miljoner gudaktiga kristna idag som älskar Herren men känner att det saknas något i deras liv. Skaror av läsare skriver att deras kyrka har tömts på liv: "Vår pastors predikningar är så döda. Han predikar något han får från en bok. Inte utifrån att ha sökt Herren. Jag frågar mig själv efter varje gudstjänst: Jag har just varit i kyrkan. Varför känner min själ sig så nedslagen?"
David gick inte till sina pastorer. Abiathar och Sadok, med det här problemet. Och han lämnade inte kyrkan. Faktum är, han slutade aldrig att "gå upp" till Herrens hus. Istället, bestämde han sig för att "om Guds hus är ett bönehus - och om hans kyrka är där hans närvaro är manifesterad - så får mitt bönerum bli ett tabernakel. Jag har ställt in mitt hjärta på att söka hans härlighet tills jag lär känna honom. Jag 'fäster mina ögon' på honom tills jag ser något som jag vet kommer att tillfredsställa mig resten av livet."
Så David gick till sitt eget hus och bad; "Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig." (psalm 27:7). Med andra ord: " Herre, Herre jag vill ha en oavbruten gemenskap med dig. Vad måste jag göra för att nå min längtan?"
Gud svarade med dessa enkla ord: "Sök Herren" (27:8). Vilket gensvar ger David? Han svarar, "Herre, när du sade, 'Sök mitt ansikte', spratt mitt hjärta till svar". "manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag." (27:8).
Guds ansikte är hans likhet, hans reflektion. När han svarade som han gjorde, uppenbarade Herren för David hur hans längtan kunde bli tillfredsställd: genom att reflektera Gud i sitt eget liv. Han instruerade David, "Lär av mig. Sök i mitt ord och be om en förståelse genom anden, så du kan bli lik mig. Jag vill att ditt liv skall reflektera min härlighet i världen."
Detta var inte bara en kallelse till bön; David brukade redan be sju gånger om dagen. Faktum är, Davids böner är vad som skapade i honom denna längtan att känna Herren. Nej, denna kallelse från Gud är att hungra efter en livsstil som reflekterar vem Jesus är.
Du förstår, på Golgata, fick Gud ett mänskligt ansikte. Jesus kom till jorden som människa, Gud i kött. Och han gjorde detta så han kunde känna vår smärta, bli frestad och prövad som vi är, och visa oss fadern. Skriften kallar Jesus Guds exakta likhet. Han är samma väsen och substans som Gud Fadern (se Hebréerbrevet 1:3), samma "ingravering". Kort sagt, han är "samma som" Fadern på alla sätt.
Än idag, är Jesus Kristus ansiktet, avbilden, av Gud på jorden. Och på grund av honom, har vi oavbruten gemenskap med Fadern. Genom korset, fick vi förmånen av att "se hans ansikte", och av att röra vid honom. Vi kan också leva som han gjorde, när han vittnade, "jag gör ingenting utom det jag ser och hör från Herren."
Idag, när Gud säger, "sök mitt ansikte", har hans ord mer innebörd än vid någon annan tid i historien. Varför? Därför att frågan som ställs av massorna idag är, "vilken Jesus"?
Kristus varnade att många bedragare skulle komma och presentera sig som honom. Och dessa falska Kristusfigurer skulle dyka upp just innan han kommer tillbaka, vid världens ände. Jesu lärjungar frågade honom, "vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut"? Och Herren svarade, "Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många" (Matteus 24:3, 5). Jesus ger oss sedan tydliga instruktioner: "Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte!" (24:23).
Jag tror inte Jesus talar om dårar i vita rockar och med långt skägg, som proklamerar, "jag är Guds son". Nej, han beskriver förledda förkunnare som predikar ett annat evangelium och en annan Kristus. Paulus varnade för människor som "förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade... ett annat evangelium" (2 Korinthierbrevet 11:4).
På samma sätt, varnade Jesus, "Falska frälsare och falska profeter... för att försöka vilseföra de utvalda" (Markus 13:22). Dessa ord från Jesus har alltid väckt nyfikenhet hos mig. Jag har undrat, hur kan de utvalda bli förledda av någon som går runt och skryter om att vara Kristus? En sådan person borde vi ju avfärda som ett skämt.
Men Jesus och Paulus talar inte bara om människor som påstår sig ha gudomlig kraft. De refererar också till idéer som påstår sig ha Jesus likhet, innefattande nya "Jesus rörelser". Detta händer när människor säger, "Här är Jesu ansikte, detta är hur han ser ut. Vi har upptäckt den sanne Kristus, så låt oss visa er hur han ser ut".
Sådana rörelser kommer inte att ledas av tokstollar utan av utbildade människor som vet hur man når ut till massorna. Dessa välartikulerade lärare vänder sig bort från skriftens auktoritet och tror inte längre på kraften av bön. Istället, uppträder de som ljusets änglar för att introducera ett nytt, "upplyst" koncept som de säger reflekterar Jesus. De kommer särskilt att tilltala unga människor, som har fått nog av den döda religiositet som de upplevt i kyrkan.
Paulus varnar oss i klara ordalag för sådana tjänare, som kommer att vara "borta från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus... Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar". (2 Korinthierbrevet 11:3,13).
Denna nya kyrka menar sig "omvärdera kristendomen". Den började för ungefär tio år sedan, med en liten grupp troende som hade blivit desillusionerade med den "syndavänliga" mega kyrkor rörelsen. En reporter kallade det en rörelse för av "mega utbrändhet", som utgjordes av unga människor som var trötta på det ytliga evangeliet om självförverkligande.
En undersökning visade att 10 till 12 miljoner "pånyttfödda kristna" har slutat att gå i kyrkan i USA. Många av dem från "baby-boom" generationen. De kallade sig sökare och letade efter en kyrka som var en fristad från en kultur av iPods, Mp3 och Xboxes, från tävlingsinriktnig och storhetsvansinne. Men de såg en kyrka som lurade dem. Det var inte alls en fristad från världen, utan mer som Disney World, med skejtare, innebandyliga, caféer, spelrum - allt det som de försökte att fly från.
En skribent slog fast, "De sade till oss att allt detta i kyrkan var till för att 'attrahera sökare', men vi frågade, 'Attrahera dem till vad?' Vi sökte i skrifterna och fann ingenting i dessa kyrkor som påminde om kyrkan i apostlagärningarna.".
Sanningen är, de flesta sökare är de som verkligen "söker Kristi ansikte". De söker överallt efter en kyrka där Jesu närvaro- den Kristus vi finner i skriften - upplevs. De söker pastorer vars enda ambition är att bli lika Kristus och som lever som Jesus, inte listiga män som erbjuder ett utspätt evangelium. De vill ha en kyrka som är grundad i verkligheten - inte känna-sig-bra lektioner om hur man skall nå sin potential, men budskap från Guds hjärta som överbevisar själen, blottar synden och bryter dess kraft över deras liv.
Många som har blivit desillusionerade börjar nu röra sig mot denna "utvecklande kyrkan" rörelse. En tidning i Dallas karaktäriserade rörelsen på det här sättet: Många utvecklingskyrkor väver samman element från olika religiösa traditioner, särskilt från katolicismen och östortodoxa kyrkan. En del tar upp medeltida mystiska riter som att 'gå i labyrint'. Det är en plockversion, blanda och ge taktik som betonar samhälle och social rättvisa. Helvetet förnekas 'för att det får Gud att se ut som en plågoande'". Sådana kyrkor använder bilder, ljus, rökelse och andra saker i tillbedjan.
Många av dess kyrkor är kopplade till varandra genom Internet bloggar, och rörelsen håller på att hitta vägen in i många etablerade samfund. Deras vanliga påstående är, "Vi försöker att bli återkopplade med Jesus - den radikale Jesus". "Vi vill ge Kristus ett mera mänskligt ansikte." Låt oss ha en dialog och försöka förstå Jesus tillsammans". Nej! De ger Kristus sina egna ansikten, och det är inte skriftens Kristus. All teologi, alla begrepp om Jesus, är förhandlingsbara för dem. De uppmuntrar att "engagera vår fantasi i för att förstå vad Jesus sade". En av deras talesmän säger, "klarhet är bra, men ibland är nyfikenhet lika dyrbar".
Tänk på vad som sägs. Klarhet är grunden för biblisk kristendom. Ingeting kan vara klarare än Paulus uppenbarelse av den sanne Kristus i skriften. Han varnar, "Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium - fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er - förbannelse över honom!"
"Om någon skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er - förbannelse över honom... Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus." (Galaterbrevet 1:6-12).
Tänk nu på vad den utvecklande kyrkan säger när den värderar nyfikenhet över klarhet. "Nyfikenhet" betyder "en hemlig, lömsk intrig" eller "ett skumt försök att skapa intresse." Paulus kallar detta en förvrängning av Kristi evangelium. Bara uppenbarelse av Kristus som han uppenbaras i skriften är acceptabel inför Gud. Och Paulus varnar i klara ordalag: "Jag bryr mig inte om ifall en ängel från himlen predikar detta nya evangelium. Det är ett falskt evangelium, direkt från helvetet självt. Låt den som predikar vara fördömd."
Jag har också en allvarlig varning till varje ung pastor och sanningssökande person som surfar på Internet eller kollar in bokaffärer. Du kommer att se böcker, artiklar och bloggar om en ny sorts kristenhet som är mycket välformulerad, väldigt välskrivna, väldigt väl presenterade. Men se upp: haken är en annan Jesus. Om du inte känner den Kristus som finns i Guds ord, kommer du att bli lurad.
Under femtio års tjänst, har jag sett varje upptänklig vind eller våg av falska läror som har kommit. De får alltid en följeskara, och efter några år försvinner de, och lämnar många skeppsbrutna i tron. Det var innan Internet såg dagens ljus. Nu kan en demonisk lära spridas över jorden på några timmar.
Denna utvecklande kyrkan kommer inte att försvinna. Den kommer att utvecklas i olika former, tills allt det Jesus profeterade om inträffar. Det som tynger mig är att tusentals tjänare kommer att bli förvandlade genom dessa "utbildade röster". Många kommer att bli lurade och börja predika en Jesus utifrån deras egen fantasi, för att de slutat söka Gud och gått upp i nya radikala teologier. Istället för Guds ord, kommer de att predika en radikal Jesus som är emot krig, som vill riva ner etablissemanget, och utrota fattigdomen.
Den som läser evangelierna vet vad Jesus redan sagt om dessa mänskliga affärer. Ja, vår frälsare älskade de fattiga och befallde sin kyrka att sörja för änkor och föräldralösa. Vi skall spegla Kristi kärlek till världen genom våra liv i offer och överlåtenhet. Men den utvecklande kyrkan har ersatt denna spegel med en målarduk. Detta är en direkt attack på Kristi gudomlighet, som söker att ta ner honom på en mänsklig nivå. Jag ser det som fiendens sista anfall på kyrkan innan Jesus kommer tillbaka.
Vad skall vi göra som älskar den blodfläckade Kristus från Golgata? Gud ger oss samma svar som han ger David, när den gudaktige mannen var omgiven av en skara avgudadyrkare: "Sök mitt ansikte." Detta måste bli vår enda, förtärande längtan i livet. Vårt enda uppdrag är att var i ständig, oavbruten gemenskap med den förhärligade Kristus - att söka och forska i hans ord om Jesus härlighet, tills vi känner honom och han ger oss full tillfredsställelse.
Och vi gör detta med ett syfte: att vi skall bli lika honom! Att vi skall bli hans uttryckliga avbild, så att de som söker den sanne Kristus skall se honom i oss. All evangelisation, allt själavinnande, alla missionsprojekt är fåfänga, om vi inte skådar Jesu ansikte och ständigt förändras till hans avbild. Ingen själ kan bli vidrörd utan genom sådana kristna. Och Jesus har kallat oss att reflektera hans ansikte till en förlorad värld som är förvirrad över vem han är.
När jag studerade nyligen, ropade jag, "O, se vad de gör med vår dyrbare Herre Jesus". Men Anden viskade till mig, "Förtvivla inte. Du vet hur det kommer att sluta. Himlen skall öppna sig, och Kungars Kung och Herrarnas Herre kommer att framträda på en vit häst. Han kommer att regera med järnspira. Och han kommer att ta hand om varje falsk profet, Och slå allt som är av antikrist med sitt svärd.
Varje knä skall böjas på den dagen, när vi skådar hans ansikte!