Det som är andligt går inte att kopiera

Här på gatorna i New York kan du köpa en Rolexklocka för femton dollar. En försäljare ropar ut: "Köp din Rolex här!" och håller fram ett glänsande armbandsur med namnet "Rolex" skrivet på urskivan. När du undersöker uret, ser det precis likadant ut som en Rolex. Men, som alla New York-bor vet, är dessa klockor inga äkta Rolexklockor. De är bara imitationer - billiga kopior av originalen.

Tusentals besökare i New York köper dessa Rolexklockor av gatuförsäljare och bär dem på sig när de reser hem. Till att börja med är de glada över att kunna visa fram sin "dyrbara" klocka. Men de lär sig snabbt att inte låta andra få undersöka den, för dess vikt är ju bara en tiondel jämfört med en äkta Rolexklocka.

Det går att hitta plagiat på andra modevaror här i New York. Exempelvis kan man betala 1000 dollar för en designer klänning hos "Saks" på Femte Avenyn - eller så kan man på Orchard Street köpa en imitation som ser precis likadan ut som originalet för bara 95 dollar. De imiterade klänningarna är inte gjorda av samma material, men man märker inte skillnaden med hjälp av utseendet.

Även av dyra portmonnäer, solglasögon och juveler finns det imitationer. Många av de diamanter, som välbärgade societetsmänniskor bär på, är faktiskt imitationer. Dessa rika New York-bor törs inte bära sina diamanter offentligt, juvelerna kan ju ryckas ifrån dem och bli stulna. Istället sätter de på sig zirkoner, som är billiga imitationer av den äkta varan.

Nuförtiden verkar det finnas kopior av precis allt. Men en sak finns som inte kan kopieras, och det är sann andlighet. Ingenting som i sanning är andligt kan kopieras. Herren känner igen sina egna händers verk och han kommer inte att godta någon konstgjord kopia av sitt gudomliga verk.

Då och då kommer några kristna fram till övertygelsen: "Ska vi bli gudfruktiga, måste vi återgå till de bruk och sedvänjor som fanns i urkyrkan. Endast så kan vi förhärliga Gud och om möjligt få en ny pingst att bryta fram."

Dessa människor inrättar hela den ordning i den apostoliska kyrkan som fanns på lärjungarnas tid enligt vad vi känner till. De insätter äldste, diakoner och biskopar på samma sätt som Paulus gjorde. De tar till sig apostlarnas sedvänjor och sätt att klä sig. Sedan inrättar de en "gudomlig ordning" för dopet och nattvarden på samma sätt som Urkyrkan gjorde. Men om allt detta är en kopia, utan den Helige Andes kraft, så är det bara död religion.

Tråkigt nog så blir enda frukten av sådana ansträngningar en dödlig, konstgjord andlighet. Varför? Därför att det är omöjligt för människan att kopiera det som är sant andligt. Sådant är bara den Helige Andes verk. Han är ständigt verksam med att göra något nytt hos sitt folk. Och det finns inga möjligheter för oss att återskapa detta verk.

Detta är moderna religioners stora misstag. Vi tror att om vi bara förmedlar kunskap till människor om skriften och bibliska principer, så blir de andliga. Vi sänder omvända till bibelskolor eller seminarier, där de korvstoppas med bibelord, teologi och etik. Vi lär dem att predika, döpa och administrera. Vi formar dem till teologer, pastorer och missionärer. Men faktum kvarstår - ingen person eller institution klarar av att skapa andlighet hos någon. Endast den Helige Ande gör detta.

Din församling kan ha underbara lovsångsmöten, bönemöten, husgrupper och bibelstudier. Men detta frambringar i sig självt ingen andlighet. Du kan till och med bli en seriös bönekrigare eller ett ivrigt vittne för Kristus, helt förändrad i ditt tänkesätt och uppförande, och ändå inte vara andlig. Om inte den Helige Ande gör verket är du hjälplös.

Många av dagens pastorer som arbetar i döende församlingar upprepar samma misstag. De blir övertygade om att lyckas de bara importera någon slags andlig väckelse till sin församling, så vänder Guds Ande tillbaka. Ständigt är de på utkik efter någon andlig rörelse som kan kasta till dem en livlina. Men i slutändan blir det en imitation som saknar verklig smörjelse.

För några år sedan var jag var på semester och besökte en sådan "duplikatförsamling". Pastorn stod i predikstolen och försökte piska upp den stämning och hänförelse han fått uppleva i en välkänd väckelse. Men hela gudstjänsten var död. Till slut befann han sig i något som inte var mer än en upptrissad stämning - en billig kopia av originalet. Det fungerade inte alls.

Församlingar splittras nu på grund av dessa försök att imitera. De stackars församlingarna är förvirrade och går en andlig död till mötes, eftersom de inte matas med Guds sanna ord. Så jag säger till er att det som är sant andligt – det som kommer från Gud - det kan inte kopieras.

Väldigt lite av det verk som Guds Ande gör i oss är synligt. Därför är det sällan som sanna, andliga människor tittar efter utvändiga bevis på hans verk. Paulus säger: "Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga ...." (2 Korintierbrevet 4:18)

Den här texten står i ett sammanhang där Paulus talar om lidanden och plågor. Innebörden i vad han säger är: "Ingen, förutom den Helige Ande, känner till allt som står framför oss. Och här, i lidandets smältdegel, uppenbaras vad sann andlighet är."

Alla som lider blir för den skull inte andliga. Många kristna som utstår svåra prövningar blir till slut bittra och hårda, rasande på Gud och världen. De tror att Gud övergav dem, och klandrar honom för att ha lämnat dem i Satans våldsamma klor.

Men de som underordnar sig Guds Andes vägledning - som möter sina prövningar i förtröstan på att Herren skapar något nytt i dem - stiger ut ur smältdegeln med en stark tro. Och de vittnar om att Anden lärde dem mer under detta lidande än när allt stod bra till i deras liv.

Jag kan vittna om detta från mitt eget liv. Under alla de år som jag har vandrat med Herren, har jag under goda tider sällan fått se en ökning av min andlighet. Däremot har sådana framsteg kommit när jag har fått utstå svåra platser, ångest, prövningar - alla tillåtna av den Helige Ande.

Jag vet att detsamma gäller för de flesta av de sant andliga människor som jag under åren har lärt känna. Deras Kristuslikhet utmejslades i dem när de fick utstå prövningens smältdegel. Det var där de bäst fick lära känna sin Herre.

Paulus sa vid ett tillfälle under sin trosvandring: "Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig." (Apostlagärningarna 20:23). Helt säkert är att prövningarna inte någonsin upphörde under hela Paulus liv. De bara fortsatte att inträffa, den ena efter den andra.

Nu kanske du undrar: "Hur kunde det bli så? Den Gud vi tjänar är allsmäktig och segerrik. Han behöver bara säga ett ord, så skulle alla våra prövningar och lidanden upphöra på ett ögonblick. Han skulle kunna göra det möjligt för oss att rida fram genom livet i triumf, utan några som helst problem. Så varför skulle vår käre, omsorgsfulle Gud låta sitt folk få lida så mycket?"

Paulus svarar: "Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet." (2 Korintierbrevet 4:17). Enligt Paulus föder våra prövningar och problem fram eviga värden i oss. I grund och botten säger han: "De lidanden vi går igenom här på jorden kommer troligen fortsätta under hela vår livstid. Men jämfört med evigheten varar de bara för ett ögonblick. Och när vi för stunden uthärdar lidanden, skapar Gud i oss en uppenbarelse av hans härlighet som består för evigt."

Som de flesta kristna tror jag att Paulus var en andlig jätte. Han hade en väldig uppenbarelse av Kristus, en otroligt stark tro, och överflöd av andlig kunskap. Så hur fick Paulus tag i allt detta? Var förvärvade han ett sådant källsprång av Kristi härlighet? Allt kom till honom genom en mångfald av prövningar - lidanden staplade på lidanden.

Gång på gång blev Paulus pryglad och slagen, stenad av rasande pöblar, rövad av tjuvar och kastad i fängelse. Tre gånger stod Gud och såg på när Paulus led skeppsbrott och kastades ut i det brusande havet. Han fick genomlida svält, köld och nakenhet. Dessutom blev han slagen och gäckad av djävulen själv. Han skrev: "Vi har verkligen önskat komma till er .... men Satan har hindrat oss." (1 Tessalonikerbrevet 2:18).

Paulus lista över lidanden bara fortsätter. Allt detta verkar vara i konflikt med skriften, felaktigt, ja till och med illvilja från Gud. Men faktum är att om Paulus inte hade fått lida på dessa sätt så skulle vi inte ha haft samma Nya Testamente som vi har i dag. Inga epistlar av det slag som vi känner till skulle finnas. Varför? Därför att Paulus i så fall hade varit en helt annan människa.

Jag läste nyligen ett chockerande uttalande från en framgångsförkunnare. Han sa: "Aposteln Paulus led i onödan. Hade han varit i besittning av den andliga kunskap vi har i dag, så skulle han varit i stånd till att ta makten över fienden."

Nej - aldrig! David besvarar sådan villfarelse med brännande sanning: "Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. .... Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar." (Psalm 119:67, 71)

Paulus förstod att den Helige Ande undervisade honom om saker som han inte kunde lära sig på något annat sätt än genom allt vad han fick utstå. Han skrev: ".... Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp .... att överallt predika Guds ord" (Kolosserbrevet 1:23-25).

Aposteln säger här: "Gud ger mig något till er genom denna prövning. Han uppenbarar för mig en sanning som under alla tider har varit dold. Och den sanningen är Kristus i er, härlighetens hopp. Hans kraft verkar mäktigt i er." (Se vers 29).

När Paulus bestämde sig för att resa till Jerusalem, var det inte för att han hade hört att väckelse skulle ha brutit ut där. Han var inte en modlös predikant som sökte efter någon som kunde förmedla honom något från Gud. Nej - han förklarar tydligt: ".... for jag åter upp till Jerusalem .... på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt, för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna." (Galaterbrevet 2:1-2). Paulus begav sig till Jerusalem för att berätta om ett mysterium som Gud ville uppenbara för sitt folk.

Denne gudfruktige man hade sin egen fullkomliga, härliga uppenbarelse av Kristus. De lärosatser han predikade tillägnade han sig inte genom att stänga in sig i en studiekammare med böcker och kommentarer. Han var ingen tillbakadragen filosof som drömde fram teologiska sanningar medan han tänkte: "En dag ska mina alster bli lästa och undervisade av kommande generationer."

Låt mig få berätta för dig hur och var Paulus skapade sina brev. Han skrev dem i mörka, fuktiga fängelseceller. Han skrev dem medan han torkade blodet från sin rygg efter att ha blivit piskad. Han skrev dem efter att ha kravlat sig upp ur havet från att ha överlevt ännu ett skeppsbrott.

Paulus visste att all den sanning och uppenbarelse som han lärde ut kom från trons slagfält. Och han fröjdade sig i sina prövningar för evangeliets skull. Han sa: "Nu kan jag predika med all auktoritet för varje sjöman som har upplevt ett skeppsbrott, för varje fånge som har varit inlåst utan hopp, för alla som någonsin har sett döden i ansiktet. Guds Ande gör mig till en prövad veteran, så att jag kan tala hans sanning till alla som har öron att höra med."

Låt mig få fråga dig: vem vänder du dig till om hjälp i tider av sorg och prövningar? Du går i vart fall inte till någon oprövad, teologirabblande pratkvarn som bara har haft goda dagar. Nej - du vänder dig till en helig som har fått utstå svåra prövningar och erfarit att Gud har varit trofast i dem alla.

Om sådana heliga säger Paulus: "Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp .... Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt." (2 Korintierbrevet 6:4-5, 9-10)

Gud har inte lämnat dig i Satans klor. Nej - han låter dig få prövas eftersom den Helige Ande utför ett osynligt verk i dig. Kristi härlighet håller på att formas i dig, för att bestå i all evighet.

Du kan aldrig ta emot sann andlighet från någon annan eller någonting annat. Ska du få smaka av Guds härlighet måste den få komma till dig precis där du är - in i dina nuvarande omständigheter, vare sig de är behagliga eller obehagliga. Gud kommer inte förändra din situation förrän han har fullbordat sitt eviga syfte för dig.

Jag tror att en av de stora hemligheterna bakom Paulus andlighet var hans villighet att finna sig i vilken situation som helst utan att klaga. Han skriver: ".... för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har." (Filipperbrevet 4:11). "Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. .... Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist." (vers 12).

Det grekiska ordet för "förnöjd" betyder här "att avvärja". Paulus säger: "Jag försöker inte skydda mig från obehagliga omständigheter. Jag ber inte att Gud ska befria mig från dem. Tvärt om så omfamnar jag dem. Jag vet genom mina erfarenheter av Herren att han skapar något i mig som består för evigt."

Mycket av den frustration vi får uppleva i våra liv har sin grund i missnöje över våra omständigheter. Därför går så mycket av vårt böneliv ut på att tigga Gud om att han ska förändra vår smärtsamma situation: "Herre, för mig ut ur detta. Jag har varit med om tillräckligt. Du sa att du inte skulle låta mig få lida mer än jag kunde härda ut."

Men uttrycket "härda ut" som Paulus använder i 1 Korintierbrevet 10:13, tyder på att vårt tillstånd inte kommer förändras. Syftet är att vi ska uthärda den rådande situationen. Varför? Gud vet att om han förändrar våra omständigheter, så skulle vi till slut bli förstörda. Han tillåter oss att lida därför att han älskar oss.

Låt mig illustrera detta. Tänk på de epidemiskt höga skilsmässotalen hos kristna. En undersökning visar att skilsmässotalen är högre bland evangeliska kristna än i den sekulariserade världen. Jag tror att allt detta beror på mänskligt missnöje. När äktenskapsproblemen hopar sig bygger de äkta makarna upp murar mellan sig. Och skulle någon av de äkta makarna inte vilja bönfalla Gud om nåd och uthållighet genom prövningarna så har äktenskapet ingen chans att bli läkt.

Många kristna tänker: "Jag klarar inte av detta längre. Säkert finns det någon någonstans som skulle förstå mig, visa medlidande mot mig, och älska mig för den jag är. Är inte detta Guds önskan för mig?" Jag kan intyga att dessa tankar kommer direkt från fienden. De är Satans knep som försöker lura dig att tro att ditt äktenskap redan har tagit slut.

Kära hustru, tror du att du skulle få det bättre om du vore skild från din make? Tillåter du dig verkligen att tänka att Gud kanske har en annan man åt dig, någon som skulle vara mer omsorgsfull och möta dina innersta behov?

Äkta man, är du förvissad om att situationen hemma hos dig är hopplös? Har alla trätor och allt argumenterande till slut fått dig att fundera på att ge dig av? Säger du till dig själv: "Jag har fått nog. Allt annat är bättre än detta"?

Till varje gift person som läser detta säger jag – du kommer aldrig bli sant andlig om du packar ihop och drar iväg. Det finns en orsak till att Gud låter dig bli prövad. Han har inte förändrat dina omständigheter eftersom han vill förändra dig!

Vår del i alla prövningar är att vi litar på att Gud ska förse oss med all den kraft och alla de resurser vi behöver för att vi ska kunna finna förnöjsamhet mitt under våra lidanden. Var snälla och missförstå mig inte - att vara "förnöjsamma" i våra prövningar innebär inte att vi tycker om dem. Kort och gott betyder det att vi inte längre behöver skydda oss mot dem. Vi är nöjda med att stå kvar och utstå vad som än sänds i vår väg, eftersom vi vet att vår Herre håller på att forma oss till sin Sons avbild.

Din nuvarande situation kan vara ett jordiskt helvete som pressar ur dig alla tårar. Men om du är trofast och stannar kvar - om du ärar Guds ord och tror att han ger dig uthållighet - så kommer han att drastiskt förvandla dig till en sant andlig människa.

För inte så länge sedan talade någon om för mig att en av Amerikas mest framstående före detta fotbollsstjärnor hade tagit emot Jesus. Jag hade svårt att tro på detta eftersom jag hade fått höra att denne man var på gränsen till skilsmässa. Han hade separerat från sin fru på grund av sitt vilda nattliv och sin ständiga kvinnojakt. Jag tänkte: "Det kommer bli med denne man som med många andra 'omvända' idrottare. Han kommer tjäna pengar på att avge sitt vittnesbörd, men fortsätta leva ett dubbelliv."

Men kort därefter berättade en vän för mig att denne fotbollspelare inte alls vittnade. Istället gick han till kristna själavårdare. Han ville få sitt äktenskap återupprättat och strävade efter att få tillbaka sin hustru. Han tog henne ut på middagar och överöste henne med kärlek. Han hade sagt: "Jag har ingenting att predika om förrän jag kan bevisa att Jesus i mig är verklig. Och om hans närvaro är verklig så kommer han verka med sin helande kraft i mitt äktenskap."

Detta övertygade mig om denna mans frälsning. Den Helige Ande hade visat honom vad som var viktigast. Han var en idrottsstjärna och kunde när som helst ha fått vad han hade lust till. Men istället ville han få sin hustru tillbaka också med alla äktenskapliga problem som detta innebar.

Att uthärda betyder: "att klara sig igenom trots umbäranden; att lida tålmodigt utan att ge upp." Kort och gott betyder det att hålla fast eller hålla ut. Men detta ord har så litet innehåll för dagens generation. Många amerikaner i dag - kristna inräknade – sticker iväg alltför lättvindigt. De ger upp sina äkta hälfter, sina familjer och sin Gud.

Petrus talar om detta när han skriver: "Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud." (1 Petrusbrevet 2:19). Så tillägger han: "Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.

"Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

"Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare." (verserna 20-25)

På samma sätt befaller aposteln Paulus: "Lid också du som en god Kristi Jesu soldat." (2 Timoteus 2:3). Slutligen ger Herren själv detta löfte till oss: "Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Matteus 24:13).

Jag frågar dig nu - vad är det för svårigheter du har? Är ditt äktenskap i uppror? Har du kriser på jobbet? Är du i konflikt med någon släkting, med hyresvärden eller har en vän bedragit dig?

Förr trodde jag att unga människor inte råkade ut för så mycket lidande. När jag hörde en ung man tala om sina prövningar tänkte jag: "Vad har han att klaga över? Han har kvar sina tänder, sitt hår, sin syn. Han vaknar inte varje morgon med inflammerade leder, oförmögen att ta sig ur sängen. Han har det bra och han vet inte ens om det."

Unga människor lider kanske inte på samma sätt som äldre gör. Men de lider precis lika mycket fast på sitt eget sätt. Jag har sett många olika sorters lidanden bland människor i trettioårsåldern. Många bär på en smärta av att känna sig otillräckliga, obrukbara och ofullkomliga. En del vet inte vad de skall göra med resten av sina liv. De är ensamma, uppfyllda av fruktan, saknar vägledning - och deras plågor är utan slut.

Hör upp nu mina kära vänner - sånt är livet! Och det kommer att fortsätta vara tufft för var och en av oss hela vägen hem till Jesu armar. Det enda som förändrar sig för oss när vi blir äldre är att vi råkar ut för nya sorters prövningar. Vårt lidande kommer inte längre att utgöras av ensamhet och otillräcklighet utan snarare av fysisk smärta, svårläkta sår och nedsatt hälsa. Vi kommer också få uppleva både smärtan i och glädjen av att uppfostra barn och barnbarn.

I vart fall skall vi fatta nytt mod. Du förstår att på samma sätt som Paulus lidanden aldrig upphörde så upphörde inte heller hans uppenbarelse, hans mognad, hans djupa tro eller hans inre frid. Han sa: "Om jag skall bli en andlig man - om jag verkligen vill behaga min Herre - då kan jag inte slåss mot mina omständigheter. Jag kommer att hålla ut och aldrig ge upp. Ingenting på denna jord kan ge mig vad jag får från Guds Ande varje dag i mina prövningar. Han gör mig till en andlig man."

Paulus liv "andades ut" Kristi Ande. Och så är det med varje sant andlig person. Den Helige Ande strömmar ut ur en sådan tjänares innersta som en Guds himmelska fläkt. Denna person är inte nedslagen; han varken klagar eller knotar över sin lott. Han kan gå igenom sitt livs prövning, men han ler fortfarande - eftersom han vet att Gud arbetar i honom och uppenbarar sin eviga härlighet.

Käre helige, när du lider orätt så vänd andra kinden till och låt smädelserna komma. Du kan vara förnöjsam i alla situationer, för du har Jesu löfte: "Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst."