I Jesaja 38, säger Gud till kung Hiskia, ”Du är döende. Det är slut”. Hiskia börjar sörja och sjunker ner i svår förtvivlan. ”Jag sade: Jag får inte mer se Herren i de levandes land. Hos dem som bor i förgängelsen får jag inte mer se människor. Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig som en herdes tält…innan dagen går över till natt gör du slut på mig. Jag ropar på hjälp ända till morgonen.” (Jesaja 38:11–13, SFB).
Hans mål är: ”Jag hoppas jag klarar mig/överlever natten”. Har du någon gång grälat med din man eller hustru så till den grad att du sedan inte kunnat somna? Allt du kan göra är att försöka lugna dig tills det blir morgon. Har du någon gång fått ett telefonsamtal akut mitt i natten, som sedan hållit dig vaken tills morgonen gryr? Det är Hiskias själs rop.
Han fortsätter med att säga: ”Vad skall jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Stilla får jag nu leva alla mina år på grund av min själs bedrövelse.” (Jesaja 38:15, SFB). Hans omständigheter är så svåra att hans själv blir tyngd. Bitterheten här handlar inte om att vara bitter på någon som gjort mig orätt, utan är mer en bitterhet som först når munnen, sedan sprider sig ner i kroppen, så att hela systemet försvagas.
Se dock på Herrens ord här, Hiskia säger någonting som i dagens Amerika skulle förkastas från 90 procent av predikstolarna. ”Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själv från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.” (Jesaja 38:17, SFB).
Han säger att denna bitterhet i själen, bidrog till något gott istället i hans liv. De flesta av oss vill slå tillbaka när det uppstår bitterhet i själen. Många av oss vill låtsas om att det inte fanns där från början. Istället, är vi kallade att lita på Gud, även när vi befinner oss i bittra omständigheter. Prisa Honom när livet ler mot dig. Prisa Honom när det är svårt. Prisa Honom när helande sker. Prisa Honom när du står i lidande. Vi är kallade till att prisa Herren.