Tro börjar med att helt överlämna sig själv i Guds omsorg, men vår tro behöver vara aktiv, inte passiv. Vi behöver ha fullt förtroende att Gud kan och vill göra det omöjliga. Vi ser i Guds ord: ”Jesus såg på dem och sade: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt” (Matteus 19:26, SFB). ”Ty för Gud är ingenting omöjligt.” (Lukas 1:37, SFB).
Kort sagt, innebär tro att: ”Gud är tillräcklig!”.
Herren gör män och kvinnor starka i tron, genom att leda dem in i omöjliga situationer. Han vill höra sina tjänare säga: ”Fader, du ledde mig hit, och du vet bäst. Så jag står här och väntar, jag tror på att du gör det omöjliga. Jag lägger mitt liv i dina händer, litar helt och fullt på dig.
Vår tro är inte tänkt till att ta oss ur en svår situation eller förändra tuffa omständigheter. Snarare är det tänkt till att avslöja Guds trofasthet mot oss, mitt i vår förfärliga situation. Det händer att Gud ändrar på omständigheterna i en prövning, men oftast, gör han det inte. Detta är för att han vill förändra oss.
Vi kan inte helt och fullt lita på Guds kraft, förrän vi erfar den i en svår kris. Så var det för Daniel och hans tre vänner. Hans vänner såg Kristus endast då de befann sig i den brinnande ugnen, och Daniel erfor Guds kraft och nåd när han kastades ner i lejongropen. Om de plötsligt hade ryckts bort från sin omständighet, hade de aldrig fått se fullheten av Guds mirakelverkande kraft. Och Herren hade då inte blivit upphöjd inför de ogudaktiga.
Vi tror att vi bevittnar stora mirakler, när helst Gud stillar stormar och kriser i våra liv. Men vi kan då lätt missa den lärdom vi är tänkt att lära. Lärdomen är att Gud förblir trofast mot oss genom svåra tider. Han vill lyfta oss genom tro, över våra motgångar, så att vi kan säga: ”Min Gud kan göra det omöjliga. Han är en befriare, och han kommer ta mig igenom detta.”