En skeptikers guide till att gå över Jordan

 

Vi har alla en hög kallelse från Herren. Och vid olika skeden i våra liv har han förelagt oss en förutbestämd plan som vi ska utföra. Dessutom lovar Gud oss att om vi handlar i tro och förtröstar på honom kommer han att föra den planen till fullbordan.

 

Men det här är inte alltid lätt. Var och en som vandrat med Jesus under en längre tid vet att vi kommer att möta hinder när vi följer hans höga kallelse. Och ett av de vanligaste hindren är skeptikerns röst. När vi försöker korsa Jordanfloden in i Löfteslandet kommer vi att få höra alla möjliga röster som säger åt oss att inte gå.

 

Dessa röster säger med mycket förnuftig ton, ”Det kommer bara inte att hända. Låt mig förklara varför för dig.”

 

Tre typer av skeptiska röster uppträder i varje kristens liv:

 

För det första är det en yttre skeptiker. Det här är en vän, bekant eller familjemedlem som protesterar mot vad vi tror vi ska göra för att lyda Gud.

 

Det finns även en demonisk skeptiker. Det här är den ondes röst, som försöker få oss att spåra ur från vår förtröstan på Herren.

 

Slutligen är det en inre skeptiker. Detta är rösten inuti vårt eget sinne som reser upp varje typ av argument mot att lyda vad Gud har bett oss om.

 

Josua hörde alla dessa tre röster när Gud väckte honom till att leda Israel att gå över Jordanfloden. Övergången innehöll alla löften om Guds framtida härlighet för sitt folk på jorden. Du kan vara helt säker på att det inte fanns någon chans att de skulle göra den övergången utan att höra de gälla skeptiska rösterna som försökte avråda dem.

 

Vår Gud vill utplåna varje skeptisk röst som kan hindra oss från att lyda hans ledning för hans större härlighet. Närhelst han ber oss ta ett steg i tro leder han oss till att ”gå över” till ett mått av förtröstan på honom som vi aldrig tidigare haft.

 

Genom åren har många uppriktiga kristna börjat glida iväg i sin tro – några kanske på grund av en djup besvikelse från en tidigare erfarenhet. För att ta steg framåt i tro nu måste de ”gå över” den besvikelsen och förtrösta på Gud på ett nytt sätt.

 

Du kanske förtröstar på Gud om en välsignelse för din familj eller dina barn. Eller du kanske tror honom om att en särskild tjänst ska fullbordas i ditt liv. Kanske du söker Gud för att bli fri från ett inrotat slaveri. Eller du kanske helt enkelt vill bryta dig lös från någon inre kamp som håller dig tillbaka från att förtrösta på honom. Några av oss behöver fullständiga mirakler, övernaturliga ingripanden i våra liv eller någon som vi håller kär.

 

Kort sagt, Gud har kallat oss alla till att gå över. Och när Israel kom till Jordanfloden önskade Gud att inte en enda av hans folk skulle bli lämnad kvar. Men skeptikernas röster var hela tiden där för att snäsa av hans folk.

 

Vilken erfaren kristen som helst kan tala om för dig: När du är beredd att gå över ditt eget Jordan är du aldrig mera än just då utsatt för fruktan, oro, tvivel och osäkerhet. Varför då? Du är på randen att ta i ägo landet som Gud har kallat dig till att bebo. Det är stunden då fienden – och vårt kött – gör motstånd.

 

Det finns sju saker en skeptisk röst viskar till alla som ska gå över Jordan. Jag vill lista dessa saker här. Förhoppningsvis kan du urskilja om en sådan röst verkar för att avråda dig från Guds löfte.

 

Skeptisk röst nummer 1: ”Det är lättare där du är.”

 

Livet är alltid lättare på den här sidan av Jordan. Varför? Eftersom det är bekvämt; ingenting begärs av oss. Vi kan njuta av status quo.

 

Men när Gud eggar oss till rörelse blir plötsligt det som en gång gjorde oss väl till mods obekvämt för oss. Det börjar kännas statiskt, ruttnande, till och med som dött. Om vi framhärdar i att stanna kvar på vårt behagliga ställe riskerar vi att förlora vår vision och passion för livet i Gud.

 

Josua var inte immun mot denna frestelse. När Gud kallade honom till handling var det här den första instruktionen han gav: ”Var frimodig och oförfärad” (Josua 1:6). Gud talade detta till Josua tre gånger i fyra på varandra följande verser (Josua 1:6-9). Han visste att Josua behövde höra det.

 

För att göra det Herren har kallat oss till behöver vi var och en uppbringa hans kraft för att göra det han kallar oss till. Vi behöver väcka upp mod. För några kan detta betyda modet att överge sådant som gett en falsk känsla av tröst. Om du är stressad, störd eller splittrad i din ande, be Herren visa dig varför. Om han ber dig släppa taget om något kan det vara första steget framåt av tro.

 

Skeptisk röst nummer två: ”Det kommer att krävas för mycket ansträngning.”

 

Här är den andra lögnen skeptikern viskar: ”Du kommer att trötta ut dig med detta. Om du fullföljer det kommer du att bränna ut dig.”

 

Tänk på vad Josua mötte genom att be Israel ta ett steg i tro. Det var gott och väl över en miljon israeliter, och då var inte barn och bebisar medräknade. Några av dessa var till åren komna och skröpliga. Tänk på all den möda som behövde läggas ner på detta, att planera, packa, koordinera, all arbetsbörda och ansvar.

 

Det är här som många kristna lägger av. De säger till sig själv, ”Om det kommer att bli så svårt kan det inte vara från Herren. Kan det det?”

 

Är du rädd för att anstränga dig? Förtvivlar du när du tänker på att gå den extra milen? Att följa Guds kallelse är inte alltid lätt. Men det är fyllt av nåd. Petrus berättar för oss att det fullbordade verket på korset har åstadkommit allt vi behöver för att leva för honom. ”Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft” (2 Petrusbrevet 1:3).

 

Du behöver inte leva av din egen styrka; den Helige Ande lever i dig med kraft. Han kommer att förse dig med all energi du behöver för att göra vad Gud säger. Du kommer aldrig att bränna ut dig om du lever och vandrar i Anden och hämtar kraft från honom.

 

Skeptisk röst nummer 3: ”En del människor kommer inte att tycka om det.”

 

Närhelst du försöker gå över Jordan kommer du att möta människor som inte kommer att hålla med dig. Du kanske till och med kommer att göra några av dem arga. Deras röster kan bli så mäktiga att du kanske undrar om du ska riskera att gå framåt över huvud taget.

 

Tänk på pressen Josua mötte. Han hade stått för ett starkt ledarskap ända till den punkten. Och han hade vunnit en hög grad av tillit från folket. Det var viktigt för en ledare vars nation ständigt var i farozonen för de omgivande riskerna.

 

Jag kan föreställa mig en grupp av skeptiska äldre som frågade honom, ”Josua, vad menar du med detta? Du har samlat ihop hela detta politiska kapital och nu vill du trassla till det hela? Varför riskera negativ feedback? Du kommer att förlora hela din gudagivna makt att leda.”

 

Josuas svar var direkt och relevant, precis som hans ledarskap hade varit. Han sa i huvudsak, ”Vi är inte kallade att behaga människor. Vi är kallade att behaga Gud.”

 

Inte alla israeliter skulle vara lyckliga över att gå över. Kanske du kan känna igen dig i Josuas dilemma. Om du ska gå över ditt Jordan, var beredd på skeptiska reaktioner från din familj, dina vänner, dina medarbetare: ” Du tänker starta ett företag – i den här ekonomin?” ”Du vill ha den där typen av ministry? Varför?” “Du vill göra vad med ditt liv? Jag kan inte stötta dig. Jag tror inte Gud är i detta.”

 

Låt mig lägga till detta: Ett djärvt steg i tro kommer inte bara att dra till sig skeptiker. Det kommer också att dra till sig en armé av Guds folk runt omkring dig. Du kommer att finna bön, stöd och energi från trofasta källor du aldrig hade kunnat vänta dig.

 

Skeptisk röst nummer 4:

 

”Det är fysiskt omöjligt.”

 

Israels övergång över Jordan ägde rum vid skördetid. Under den säsongen var inte flodbankerna bara fulla, de svämmade över. Mänskligt sett var det den värsta tänkbara stunden för att gå över.

 

Skeptikerna runt Josua hånskrattade helt säkert åt Josua, ”Du valde fel tillfälle, Josua. Vi har gravida mammor, sjuka människor, de gamla. Det här är inte från Gud.”

 

Men Gud kallar oss till sådant som mänskligt och fysiskt är omöjligt. Han ser på vår situation och säger, ”Förhållandena är perfekta för mig för att sätta igång för mitt folks skull. Nu kommer världen att se hur jag fröjdas över att förse mina tjänare med allt.”

 

Just nu kanske du tänker, ”Gud, jag upplever att du leder mig att fatta ett tufft beslut. Jag vet att jag inte har det som krävs för att fixa det här.” Det är precis där han vill ha dig. I vår svaghet blir Gud stark. Och i vår brist är vår Gud stor. Vi säger att det är omöjligt, men med Gud i centrum är ingenting omöjligt.

 

Skeptisk röst nummer 5: ”Det är för riskabelt.”

 

Fram till den punkten i deras historia hade Gud delat på vattnet åt Israel. Den här gången bad han dem att stiga ner i vattnet först. Han befallde specifikt prästerna att av tro bära förbundsarken ner i den brusande floden.

 

Föreställ dig nu skeptikernas röster. ”Gud har aldrig lett oss till att göra detta tidigare. Han har alltid delat på vattnet åt oss. Detta är inte att lyda honom, det är att fresta honom!”

 

Till och med Josua kan ha haft sina tvivel: ”Herre, jag har gått den här vägen med dig tidigare. Jag vet hur det fungerar. Du delar alltid på vattnet först. Varför vill du ha oss till att stiga ner i detta brusande, grumliga vatten? Det stämmer inte.”

 

Det har aldrig någon betydelse hur riskabel eller utmanande den väg som Gud har stakat ut för oss än är. Om vi stiger ner av tro kommer han att dela på vattnet åt oss. Och vi kan ta oss över på torr mark.

 

Beskriver det här en situation i ditt liv just nu? Kanske den Helige Ande väcker dig till att gå in i en familjesituation du aldrig varit i tidigare. Han kanske kallar dig till att varna en vilsekommen vän som aldrig förr. Han kanske kallar dig till att tala mer frimodigt till en icketroende om Jesus.

 

Naturligtvis är det inte en synd att säga, ”Herre, jag är illa till mods. Detta är överväldigande. Jag behöver din styrka och ditt mod.” Han inbjuder till den sorten av bekännelse och bön. Men Gud har problem med kristna som säger, ”Jag gick ut i tro. Men när jag började känna brist på frid visste jag att det inte var från Herren. Så jag slutade.”

 

Här är problemet med den tankegången. Om vi slutade gå i tro varje gång vi hade brist på frid skulle vi aldrig göra någonting i lydnad till Herren. Gud har redan talat om för oss att fienden alltid försöker beröva oss på vår frid.

 

Ja, vi ska ha en förhärskande frid som styrker oss underifrån i allt vi gör. Sådan frid kommer från Guds orubbliga Ord. Men vi måste veta att om vi håller på med vår Faders göromål kommer vår frid att skakas från tid till annan. Till och med en sådan trons man som Josua kunde skakas. Det var därför Gud sa till honom, ”Ha mod. Frukta inte.”

 

Jag vet att min pappa, David Wilkerson, aldrig hade åkt till New York City för att arbeta med gängmedlemmar om han hade tänkt att varje brist på frid betydde att Gud sa till honom att sluta. Det finns tillfällen då vi måste höra Guds röst när vi är mitt i skakningar. Hans önskan för oss i kaotiska tider är att vi inte lägger av utan att vi urskiljer Andens röst. Det är så vi finner frid när vår värld skakas.

 

Skeptisk röst nummer 6: ”Om du inte lyckas kommer du att göras till åtlöje.”

 

Denna skeptiska röst säger, ”Du kanske skämmer ut dig själv. Och det kommer att vända människor bort från Gud.” Jag påminner dig: Gud kallade oss inte till att gå över Jordan som en uppvisning i framgång. Hans enda kallelse för oss är att vi lyder honom. Resultaten kommer an på honom.

 

I Kina för ett århundrade sedan ägnade många trofasta missionärer årtionde efter årtionde åt mycket hårt arbete med väldigt lite att visa upp av deras ansträngningar. En del hade bara en eller två omvända; andra hade inte en enda. Till slut sparkades de ut eller dog under nationella omstörtningar och uthärdade omsider genom årtionden av hårda och repressiva villkor. Det fanns inget skäl att tro att deras ansträngningar innebar något mer än ett enda enormt misslyckande.

 

Idag tillber miljontals kristna kineser Gud i enbart den underjordiska kyrkan. Sociologer säger att till 2050 kommer kyrkan i Kina att överstiga antalet troende i resten av världen.

 

Var dessa missionärers bemödanden ett misslyckande? Inte alls. De tjänarna sådde troget frön, utan att veta vad resultatet skulle bli. Och de flesta av de missionärerna dog utan att någonsin få veta resultatet. Jag uppmanar dig att ta deras exempel till ditt hjärta. Närhelst vi möter negativa omständigheter, frestas vi att tänka ut en B-plan. Men Gud har inte någon B-plan. Hans A-plan är hans enda plan – och det är din kallelse att lyda honom. Resultaten kommer an på honom.

 

Skeptisk röst nummer 7: ”När du väl gått över kommer striderna du möter aldrig att ta slut.”

 

Skeptikerna sa till Josua, ”Om vi går över kommer vi att möta fiender som aldrig förr. Du känner till rapporterna. Det finns 31 olika kungar i landet som vi ska till. Och alla vill ta kål på oss. Vet du hur många kungar vi har besegrat de senaste 40 åren? Exakt två. Vad i hela världen tänker du på? Hur kan detta vara vad Gud vill?”

 

Josua visste att det skulle bli svårt – ja, till och med omöjligt. Men han visste också att det bara fanns en väg för Israel att gå: framåt. De skulle gå över, och de skulle göra det i tro och förtrösta på att Gud hade deras bästa i sinnet.

 

Vi vet alla att till slut ägde Josua och Israel landet och blev välsignade.

 

Prästerna som bar arken steg ner i den brusande floden. Och så snart de doppade sina tår delade Gud övernaturligt på vattnet. Efter det vändes allt det onda skeptikerna förutsagt till det goda för Guds folk.

 

Folket kom till en stor befäst stad som beboddes av deras fiende. När de marscherade runt den störtade de ogenomträngliga murarna samman. En handfull kungar som Israel trodde var fientligt inställda mot dem anslöt sig i stället till dem och fördubblade storleken på armén.

 

Gjorde allt detta Josua och Israel till superhelgon? Nej, inte alls. Vid ett tillfälle misslyckades Josua med att lyda Gud. Men tack vare att han ångrade sig snabbt använde Herren den erfarenheten för att styrka honom. Vi slutar aldrig växa och mogna i vår tro, inte ens efter att ha klarat av den mest mirakulösa övergången. Vår förtröstan på Gud upphör aldrig.

 

Nå, är du villig att stiga ner i vattnet? Gud kanske säger, ”Om du bara föresätter dig att doppa ner din tå i vattnet kommer du att få se mig dela på vattnet åt dig. Jag ska bära dig över till den andra sidan. Det har ingen betydelse hur många fiender och fästningar du möter på den andra sidan. Jag har redan stakat ut mina planer för dig. Och jag ska se till att de fullbordas. Du har ingen aning om segrarna jag redan har förutbestämt för dig. Och allt är till min ära.”

 

Jag uppmanar dig: Förtrösta på att Herren leder dig över Jordan. Låt honom tysta varje skeptikers röst. Hans A-plan för dig kommer inte att omintetgöras. Han är trofast – och han kommer att göra det!