Faderns kärlek

 

De flesta kristna vet vad Bibeln säger om Guds stora kärlek till sina barn. Men till och med efter flera års trofast vandring med Jesus har många aldrig lärt sig att tillägna sig denna stora kärlek. Tråkigt nog finns det hängivna tjänare till Gud som aldrig kunnat glädja sig åt den härliga erfarenheten och privilegiet av att känna Faderns kärlek. Och inget annat gör Guds hjärta mer bedrövat.

 

Under de år jag tjänat Herren har jag identifierat tre huvudhinder som gör att kristna inte till fullo tar del av den särskilda kärlek vår Fader har för oss.

 

1. Många kristna tror egentligen inte på vad Gud säger om sig själv.

 

Begrunda hur Gud beskriver sig själv för Moses: ”HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd” (2 Mosebok 34:6-7).

 

Här var de grundläggande egenskaper som Gud ville att Moses skulle känna till om honom: Han är barmhärtig, nådig, långmodig och förlåtande. Vi har undervisats mycket om detta. Ja, från pärm till pärm talar Bibeln om hur kärleksfull och ömsint vår Faders hjärta är mot oss.

 

Men ändå när vi har kört fast i dyn mitt i prövningar och vedermödor glömmer vi ofta vad Gud har sagt om sig själv. Om vi bara kunde påminna oss om dessa sanningar vid sådana tillfällen, skulle våra själar bli välsignat trygga. Skriften säger gång på gång om Herren:

 

• Han är alltid redo att förlåta. ”Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig” (Psaltaren 86:5).
• Han är tålmodig med oss, full av ömhet och barmhärtighet. ”HERRE, din barmhärtighet är stor” (Psaltaren 119:156). ”HERREN […] förbarmar sig över alla sina verk” (Psaltaren 145:9). ”Herren är nåderik och barmhärtig” (Jakob 5:11).
• Han är långmodig och sen till vrede. ”Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet” (Psaltaren 103:8). ”Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet” (Psaltaren 145:8). ”Vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda” (Joel 2:13).

 

När vi ber måste vi vara medvetna om vilken typ av föreställning om Gud vi tar med oss inför honom.

 

Herren vill att vi närmar oss honom till fullo övertygade om att han älskar oss. Och han vill att vi ska veta att han är allt han säger sig vara.

 

Av detta skäl kommer Satan att försöka göra mot oss vad han gjorde mot Job. Han planterade i Jobs sinne en förvrängd uppfattning om Fadern. Och Job, som var i en period av stor smärta, trodde på lögnen. Han anklagade Fadern, ”För nu räknar du mina steg: vaktar du ej på min synd? Min överträdelse är förseglad i en säck, och du tillräknar mig min missgärning” (Job 14:16-17, översättning av King James Bible) (Ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd. I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning, 1917 års Bibel).

 

Med andra ord: ”Gud, du lägger alla mina synder i en säck och sparar dem för en dom mot mig. De läggs på hög dag för dag. Och en dag kommer du att låta mig möta dem.” Det här är föreställningen som en del har av vår himmelske Fader idag. Djupt ner fruktar de att han väntar att de ska misslyckas så han kan döma dem.

 

Det är lätt att se hur förvrängd en sådan uppfattning om Gud är. Gud spionerade inte alls på Job. Tvärtom, Herren var så full av kärlek till sin tjänare att han skröt över Job inför hela himmelen och helvetet. Han sa till Satan, ”Har du någonsin sett en sådan man som den här, som älskar mig så mycket? Min tjänare Job är en rättfärdig man, utan svek.”

 

Mina älskade, jag ber enträget att ni ska minnas detta närhelst ni kommer inför Gud med huvudet nerböjt. Ni kanske tänker att ni svikit honom. Men sanningen är att han har han skrutit över er. Han säger till alla änglar, ”Se min tjänare. Varje gång han misslyckas sträcker han sig mot mig. Det gläder mitt hjärta!”

 

Gud har två typer av kärlek: en allmän kärlek för alla syndare och en särskild kärlek för dem i hans familj.

 

Gud har en allmän kärlek för mänskligheten som söker efter att dra varje människa till sig. Men där finns också i Guds hjärta en annan typ av kärlek – en särskild kärlek för hans barn. Herren har alltid haft ett utvalt, speciellt folk för sig själv vilka han skänkte sin stora kärlek till. I Gamla testamentet var Israel det enda föremålet för denna speciella kärlek:

 

”Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden. Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre än alla andra folk; utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som han hade svurit era fäder” (5 Mosebok 7:6-8).

 

Gud riktade dessa särskilda ord till Israel. Idag, om du har blivit adopterad in i Guds familj genom Kristus, måste du veta hur speciell du är för honom. Du är mottagaren av Faderns speciella kärlek för sina barn. Och här är hans ord till dig:

 

”I åter ären ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus … nu ären (ni) ’ett Guds folk’, I som ’icke haden fått någon barmhärtighet’, men nu ’haven fått barmhärtighet’” (1 Petrusbrevet 2:9–10).

 

Mina älskade, det är viktigt att aldrig frukta Guds domar mer än hans kärlek. I dina stunder av svaghet och misslyckanden kommer Satan att bulta på dig med varje avsnitt av Skriften som handlar om Guds vrede mot synd. Och naturligtvis, Gud dömer synd som inte bekänns. Men Satan förvrider verser som de följande för att ingjuta fruktan i ditt sinne:

 

• ”Du [Gud] vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet” (Habackuk 1:13).
• "Vem kan bestå inför HERREN, denne helige Gud?” (1 Samuelsboken 6:20).

 

Var och en av dessa verser har ett sammanhang som förklarar deras verkliga betydelse. I var och en av dem vände sig Gud till en rebellisk, hycklande nation. Han sa till Israel, ”I ditt nuvarande tillstånd kan jag inte välsigna dig eftersom du vägrar be mig om förlåtelse och nåd.”

 

Dessa skarpa verser var aldrig menade för barn som är ångerfulla och täckta av Kristi blod. Vår Fader gläder sig över varje barn som vänder sig till honom i ånger.

 

2. Ofta vilar vi inte i det faktumet att Gud vet vad som är bäst för oss.

 

Det finns tider när Gud tar bort något från oss. Det finns också tider när vi ber om något vi tror vi behöver men Gud ger det inte till oss. I båda fallen, ”HERREN känner de rättfärdigas väg” (Psaltaren 1:6). Och en dag kommer allt att visa sig vara till nytta för oss och för hans rikes syften.

 

Den mest äkta tillfredsställelsen i livet är att göra Guds fullkomliga vilja: att vara i hans fullkomliga vilja, göra hans gärningar, leva enligt hans ledning. Men vårt kött för ständigt krig mot oss, och säger oss att bara vi själva vet vad vi behöver för att bli tillfredsställda och lyckliga. Sanningen är att Gud aldrig har tagit bort något från ett enda av sina barn utan att ha ett syfte av evigt värde. Guds bästa är inget att frukta; det är alltid vad som tillfredsställer mest i änden. Herren vet inte bara vad som är bäst för oss utan längtar också efter att vi får hans andliga välsignelser.

 

Om vi verkligen trodde på detta, vilken vila, frid och glädje vi skulle ha. Vi skulle inte sörja över att släppa taget om någonting. Vi skulle inse, ”Herre, om du tar detta från mig måste det betyda att du har något livgivande för mig. Så var snäll och ge mig kraften att säga, ’Min Fader vet bäst.’”

 

Låt mig fråga dig: Hur nådde Job slutligen fram till en viloplats? Han övertygade sig själv om att Gud visste vad han gjorde och att allting var under hans gudomliga kontroll. Job sa de berömda orden, ”Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld” (Job 23:10).

 

Just nu kanske du undrar, ”Kommer Gud att göra slut på mig om jag misslyckas medan jag väntar på hans bästa? Jag vet att jag inte är fullkomlig. Betyder det att jag kommer att missa hans bästa för mig? Vad händer om jag gör något fel? Kommer alla Guds löften att gå i stöpet för mig? Kommer jag att behöva nöja mig med något mindre än hans bästa?”

 

Nej, aldrig! Jag vill ge dig en underbar illustration av att Guds eviga syften inte kommer att omintetgöras på grund av dina svagheter eller misslyckande. Om ditt hjärta är rätt inför Gud – om du fortsätter återvända till honom och söka honom – kan ingenting någonsin ändra hans planer för dig.

 

Tänk på Guds barmhärtiga handlande med Efraim som hade dragit vanära över Herren.

 

”Jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son” (Jeremia 31:9). Efraim var den största stammen i Israel och det folk som var närmast Guds hjärta. Herren hade en evig plan för denna välsignade stam men Efraim avföll och bedrövade honom gång på gång. Detta folk syndade mot mer ljus och nåd än några andra i Israel.

 

Övergav då Herren syndiga Efraim? Precis tvärtom: Gud sa att Efraim skulle vara ett fritt och försonat folk. De skulle leva i fetma, vilket vittnar om Guds största välsignelser. Vad var det Gud såg i Efraim? De hade ett ångerfullt hjärta – vilket betyder att de skämdes över synd och hade en villighet att återvända till Herren. Trots alla deras svek gjorde detta enda karaktärsdrag dem avhållna för Guds hjärta. Närhelst ett profetiskt ord uttalades lydde de. Och när de tillrättavisades grät de över sin synd.

 

När de avföll som värst sa Gud: ”Är då Efraim för mig en så dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom, huru ofta jag än har måst hota honom? Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom; jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN” (Jeremia 31:20).

 

Gud sa, ”Trots Efraims tillkortakommanden och svek ser jag en ångerfull ande. Och jag kommer inte att ta bort min ömma kärlek. Mitt eviga syfte för Efraim kommer att fortsätta så som jag har planerat.”

 

På samma sätt, min älskade, kommer Gud att utföra alla sina syften för dig oberoende av hur allvarlig din kamp än är. Han har utstakat din framtid med sitt bästa i tankarna för dig.

 

Vi kan inte bedöma Guds eviga syfte för oss utifrån vad vi kanske känner eller tror.

 

Ibland kan vi var och en bli alltför fokuserad på våra misslyckanden eller svagheter för att bedöma korrekt. Gud säger till oss, ”Förtrösta på mitt ord om mitt väsen – att jag är en ömsint kärleksfull Fader som har satsat mycket på dig, och jag tänker inte släppa taget om dig. Du är mitt ljuvliga barn, och jag kommer att frälsa dig i min tid.”

 

Det är inget att förundra sig över att David skrev, ”Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!” (Psaltaren 139:17). Likaledes skrev Jeremia, ”Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp” (Jeremia 29:11).

 

Gud har ett specifikt budskap till oss här. Han säger, ”Jag är inte benägen till att tänka ut ont, dom och tuktan mot dig. Min natur är att tänka goda tankar, för jag håller på med att planera ditt liv. Stå still och se hur min frälsning uppenbaras. Insup min kärlek till dig.”

 

För att uttrycka det enkelt har vi två val. Det första är att vi kan tro på vad Gud säger om sig själv – att han älskar oss och kommer att leda oss igenom våra prövningar; att han håller på att öppna och stänga alla dörrar för oss; att när vi misslyckas är han inte arg på oss utan kommer att korrigera oss i sin milda kärlek. Eller så kan vi tro på det fruktansvärda alternativet: att Gud har tillåtit oss att bli bedragna av djävulen och lämnat oss till att försvara oss själva.

 

Du kanske tänker, ”Jag ser inte mycket bevis på att Gud gör något för att förändra mitt hemska tillstånd. Min smärta verkar aldrig ta slut. Jag har väntat och väntat. Hur länge kommer det att ta?”

 

Det tar så lång tid som det är nödvändigt för en helig, allsmäktig Gud att sätta samman alla bitar i sin plan för dig. Han har så många tankar om dig och din framtid så du skulle inte ens kunna räkna dem. Hans Ord säger att hans tankar för dig är mer talrika än sanden i havet.

 

Begrunda Davids exempel på förtröstan trots hans omständigheter. Gud gav David ett löfte att han skulle bygga ett hus på fast grund åt honom, ett evigt rike som skulle bestå för alltid. Och genom Davids alla prövningar, synder och vanära hindrades inte Guds syfte. Till och med när skam hopades över David av hans egen familj och söner höll han fast vid Herrens kärleksfulla löfte och släppte inte taget.

 

Till sist, när David var gammal och grå och det inte såg ut som att löftet skulle uppfyllas, tillkännagav han detta: ”Även om mitt hus inte är så med Gud; han har ändå slutit ett evigt förbund med mig, i allt ordnat och tryggat: för detta är hela min frälsning, och allt mitt begär, även om han inte låter det växa” (2 Samuel 23:5, översättning av King James Bible) (Ja, är det icke så med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig ett evigt förbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje växa upp åt mig.” 1917 års Bibel). Han sa, ”Jag ser inte ännu att det fullbordats. Men jag står på Guds ord till mig. Han kommer helt visst att utföra det.”

 

David vilade i förvissningen om att Gud visste bäst och skulle hålla sitt ord. ”Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning” (Apostlagärningarna 2:25–26).

 

3. Ibland tror vi att det är för bra för att vara sant att vi kan tjäna Herren i alla våra dagar med glädje och inte fruktan.

 

Guds längtan för oss är att vi ska vara så förvissade om hans ömma kärlek, så övertygade att han håller på att föra oss in i hans bästa, så att vi har ständig fröjd och glädje i vår vandring med honom. Vidare vill han att vår förtröstan på hans kärlek blir ett vittnesbörd om glädje och hopp.

 

”Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop” (Psaltaren 100:2). ”Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt” (105:43). ”Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige” (32:11). ”Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje” (68:4).

 

Du kanske frågar, ”Kan jag räkna med att behålla glädje och fröjd i min tjänst för Herren?” Många kristna tror att fröjd bara varar så länge som en period av uppfriskande eller så länge som allt går bra i våra liv. Så är det inte enligt Jesaja.

 

”Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd” (Jesaja 65:18). Mina älskade, vi är ”det himmelska Jerusalem”, och lever för honom med en ande av glädje och jubel. Och vår kärleksfulle Fader har gett oss en okrossbar grund för all vår fröjd och glädje: ”Varen vid gott mod, jag har övervunnit världen" (Johannes 16:33).

 

Jag lovar dig: När du förtröstar på Fadern och tror på hans Ord om sig själv, kommer du att få se hans glädje strömma fram ur ditt liv. Förtrösta på hans ord idag. Amen!