Goda nyheter för de ljumma

Tycker du att dina frestelser är starkare, att ditt motstånd är svagare, att din kärlek till Kristus märkligt fördunklad? Är du i en tid när Guds Ord tycks oinspirerande och ditt böneliv är svagt och blodfattigt? Är du någonsin rädd för att du långsamt håller på att bli ljummen?

Om så är fallet är det här budskapet för dig. Det finns hopp för troende som håller på att hamna i en andlig ljumhet. Det finns en kraft tillgänglig för dig – och det finns en Frälsare som är verksam för din skull med att plocka bort dig från andlig slöhet och komma med väckelseeld.

De flesta av oss känner till Jesus berömda ord om ljumma kristna. I Uppenbarelseboken 3, där han vänder sig till de sju kyrkorna, tycks det inte finnas särskilt många goda nyheter för de människorna. Faktum är att det verkar vara ganska många dåliga nyheter:

”Jag vet om dina gärningar. Du är varken kall eller varm. O, att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun” (Upp 3:15–16, Reformationsbibeln).

Kristus talar specifikt om kyrkan i Laodicea. Tydligen hade de i denna församling blivit väldigt självbelåtna i sin tro. Detta avsnitt i Uppenbarelseboken har blivit så välkänt att ordet ”laodicean” faktiskt återfinns i ordboken (i den engelska, inte i svenska, övers. anm.) Det betecknar en som är medioker, halvhjärtad, inte fullt ut i det de gör.

Det här är ett av de mäktigaste avsnitten i hela Skriften.

Sannerligen, denna vers talar ut en klar varning till varje generation i församlingen. De som där beskrivs som ljumma är människor som tar i anspråk Guds natur utan att leva ett liv som återspeglar den naturen.

Ljumma människor hävdar att de är i Guds inre krets men bryr sig inte om att lyda hans befallningar. När Jesus säger, ”Jag vet om dina gärningar” (Upp 3:15) talar han om sättet de lever på. De ljumma citerar Bibeln men uppför sig fortfarande som världen. De vill ha fördelarna av att identifieras med Jesus men vill inte underordna sig hans anspråk på dem.

Sådana människor är inte ett dugg ”kalla”. Hårdhjärtade människor lever världsliga liv utan avbön. De festar, dricker och rumlar, och ingen blir förvånad eftersom de inte har tro och lydnad till Gud. ”Kalla” människor är precis vad de ser ut att vara – och de låtsas inte heller vara det de inte är.

Men ljumma människor lever bedrägliga liv, och på det sättet skadar de evangeliet. De påstår att de tillhör Gud men leds av värdsliga begär. Detta blir ett förödande vittnesbörd – värre än den kalla människan som erkänner, ”Jag bryr mig inte om Gud.”

Snälla, missförstå mig inte här: Jag säger inte att det inte finns någon förlåtelse för de ljummas synder. Jesus har sett till att hans rening är tillgänglig inte bara för de varma utan även för de ljumma och de kalla. Han finns till hands för att tvätta bort synd från oss var och en. Guds vrede mot synd gottgjordes till fullo på Korset och befriade oss där från all skuld.

Men vi är inte bara förlåtna. Jesus tillräknade oss också sin rättfärdighet. Han fyllde oss med sin Ande, för att ge oss rättfärdig makt över synd. Men ljumma troende låter inte Guds rättfärdighet påverka dem – och det är deras tragedi.

Du förstår, de ljumma har upplevt Guds närvaros renande förtärande eld. De har hört om att Kristus släckt vreden genom sitt utgjutna blod. Men de tar emot dessa härliga sanningar med en gäspning. Kristus tittar på dem och säger, ”Er ljumhet är längre bort från mitt hjärta än någon kyla.”

Varje kristen som läser detta avsnitt bör rannsaka sitt hjärta efter ljumhet

Under mina år som pastor har jag observerat flera tecken i troende som håller på och blir ljumma. Alla dessa tecken kanske verkar alltför bekanta för dig, men läs dem i ljuset av Jesus ord om att ”veta om våra gärningar” och se om några relaterar till dig:

Brist på bön. Det finns ett skämt bland pastorer att det enklaste sättet att få kristna att känna sig skyldiga är att fråga dem om deras böneliv. Men i realiteten avslöjar ett halvhjärtat böneliv något om varje troende. Den personens gärningar – eller brist på dem – återspeglar tillståndet i personens hjärta. Bönen är en gudfruktig gärning som väller fram ur ett Andefyllt hjärta. Och det är ett av det första som försvinner när ett hjärta är ljummet.

Att inte bli väckt och berörd av Guds Ord. Läsandet av Guds Ord är avsett att väcka, röra och sätta fart på oss. Men ibland när vi läser Skriften är det som att vi läser vilken bok som helst. Antingen intresserar den oss eller inte, och om vi är uttråkade lägger vi den åt sidan.

Ett möte med Guds levande Ord är inte menat att vara en flykt, som annan läsning för tidsfördriv. Det har motsatt effekt: Det leder till förvandling. Hjärtat som öppnar sig för kraften i Guds Ord förändras. Men det ljumma hjärtat förvandlas inte på grund av det aldrig tillåter sig rannsakas.

Olydnad mot Guds Ord. Så tragiskt när ett ljummet hjärta till slut får en glimt av helig sanning. Den Helige Ande bryter igenom och överbevisar den troende, som inser, ”Ingen mer ljumhet för mig. Jag ger mitt allt tillbaka till Herren.”

Den ljumme troende har ett annat gensvar. Han är som mannen som beskrivs i Jakobs brev: Han tittar på sig själv i spegeln och ser sitt tillstånd – men när han går iväg glömmer han snabbt vad han har sett. Han förbiser utan bekymmer med att kallelsen till Kristus är en passion som förtär allting.

Föga hänsyn till de förlorade. När den ljumme troende får se rapporter om de förlorade och de desperata – vare sig det är på hans bakgård eller utomlands – förblir han oberörd. Till och med när han tänker på sina icke troende nära och kära bekymrar han sig inte.

Finns där ett rop i din själ för dem som du vet vandrar i mörkret? Bryter Kristi ljus igenom i dina bönestunder för att visa dig deras riktiga tillstånd? När du ser de trängande behoven hos de nödlidande i andra länder, väcks en andlig ambition upp inom dig? Brinner du för att se de förlorade, de blinda, de utslagna få lära känna Jesus kärlek?

Oregelbundna sammankomster med andra troende. Den ljumme troende går till kyrkan inte för att bli förvandlad utan för det passar honom att gå. Att komma samman med andra troende till Guds ära är inte viktigt för honom. Han väljer att gå när han vill med enbart sin egen bekvämlighet i tankarna.

Men David förstod vikten av att vara i Guds hus bland sitt folk. Han deklarerade att en enda dag i Guds närhet var bättre än tusen andra någon annanstans. David sa till och med att han skulle glädja sig över att tjäna som en dörrvakt bara för att få vara där. Det borde betyda något för oss. Det sades av en man med makt över tiotusentals!

En likgiltighet inför apati i kyrkan. En ljummen kristen bryr sig inte om hans bröder eller systrar också är ljumma. Han är nöjd med att sjunga lovsånger med dem och lyssna på predikningar utan att låta något sjunka in. Om han fick som han ville skulle ingenting i hans kyrka någonsin förändras. Det rör honom inte i ryggen om den blir ett levande tjänande organ för gemenskapen.

När du läser dessa drag av ljumhet, väcks något upp i dig? Blir du berörd av det som kanske beskriver ditt liv? Vi behöver alla vädja till Gud att väcka upp oss för hans angelägenheter. Han är redo och väntar på att återuppliva vår gudfruktiga passion.

Om du visste att något kunde förvandla ditt liv till Guds ära, skulle du söka det?

Min fru och jag har en lek som vi leker med jämna mellanrum. Den är så här: Tänk dig att du skulle vara värd för fem personer, vilka som helst, på en middag, det kan vara någon från förr eller idag. Du gör dina val och vet att dessa personer kan ha en sådan påverkan på ditt liv som ingen annan. Du skulle få lära känna deras hjärtan och låta dem tala in i ditt. Om detta kunde hända, vilka skulle du välja?

Genom åren har våra listor innefattat många fantastiska andliga människor (även om mina också har innehållet en eller annan sportprofil!) Skulle det inte vara något fantastiskt? Att dricka djupt ur källorna från dem som kunde hjälpa till att få ditt liv format till Kristi avbild?

Du har gjort din lista och skickat ut inbjudningarna, och nu säger alla dina gäster att de kan komma. Så du börjar planera den där perfekta måltiden och den perfekta atmosfären i vilken den ska serveras. Du börjar bli ivrig för du inser att du är på väg att få ha den mest meningsfulla stunden i ditt liv.

Men när den speciella kvällen närmar sig gör något inom dig motstånd. Andra önskningar börjar poppa upp i ditt huvud: ”Jag vill verkligen läsa klart den där fantastiska boken jag håller på med. Jag måste bara få se vad som händer.” Till slut växer ditt begär efter att bli distraherad sig så starkt att du bestämmer dig för att skippa middagen. Senare, när din gemål underhåller dina gäster sitter du lojt i rummet intill, bortryckt från något som hade kunnat förvandla ditt liv.

Det är exakt vad ett ljummet hjärta gör. Det dödar äkta passion! Det kör över all ”het” iver vi har för det som hör till Gud.

Det är precis vad Jesus varning till laodiceerna handlar om. Hans budskap är inte om fördömelse utan om hopp, kärlek, nåd och kraft. Han säger, ”Det finns goda nyheter för er. Ja, ert tillstånd har blivit avskyvärt för mig – men jag kallar er ut ur er ljumhet just nu. Jag ska förse er med all kraft som behövs för att det ska ske.”

Det stämmer – Kristus avfärdade inte de ljumma. Han varnade dem med syftet att föra tillbaka dem till sig själv – för att åter göra dem brinnande i deras relation med honom.

Exakt vad är Jesus goda nyheter för de ljumma?

Den första delen av Kristi goda nyheter till laodiceerna sammanfattas i frasen: ”O, att du vore kall eller varm” (Upp 3:15, min kursivering). Några översättningar av denna fras säger, ”Jag skulle hellre vilja att du vore…”

Du kanske säger, ”Det där låter bara som ett förslag.” Inget kunde vara längre från sanningen. Jesus är universums Herre – och han uttalar sin önskan. När han säger, ”Jag skulle hellre vilja att du vore…” kan vi veta att han är på väg att kalla på alla tillgängliga resurser för vår skull. Om han vill att vårt ljumma hjärta ska brinna för honom igen kommer han att sätta igång en allomfattande kampanj för att se till att så sker. Och Jesus planer misslyckas inte.

”Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun” (Upp 3:16). Jesus har motvilja mot vår ljumhet. Det är som vinäger i hans mun, en bitter galla så hemsk att den sätter igång en kräkreflex. Om vi framhärdar i vår ljumhet kommer den sura smaken att få honom att spotta ut oss.

Men det är inte sista ordet i det här avsnittet. Vi läser härnäst: ”Alla dem jag älskar tillrättavisar och agar jag. Så var därför ivrig och omvänd dig” (3:19). Det är Kristi kärlek som får honom att tala till oss i dessa termer. Här är nådens evangelium som sträcker sig ut även till den ljummaste bland oss.

Enkelt uttryckt, Jesus säger till oss att till och med när vi har blivit ljumma väcks hans kärlek upp till handling. Hans tillrättavisning är försonande, hans syfte med att tukta oss är stärkande. Jesus kärlek kan väcka upp det mest mediokra engagemanget. Och han erbjuder oss detta: ”Se, jag står för dörren och klappar, om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (3:20).

Kyrkofäderna kallade denna aspekt av Guds natur ”fördragsamhet”. Och skälet till denna fördragsamhet är kärlek. Men Jesus har ännu mer att säga till de ljumma. Han erbjuder en belöning till alla som gensvarar på hans varning: ”Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, så som också jag har vunnit seger och sitter med min Fader på hans tron” (3:21).

Hör vad din Frälsare säger till dig: Han vill ha hela din kärlek. Han vill att Höga visan ska vara berättelsen om din relation med honom. Han vill att du ska längta efter honom när han verkar vara långt borta och fröjda dig när han är nära. Han vill fylla dig med sin kärlek så mycket att du rörs till att handla – att glatt göra hans gärningar med ett fullt hjärta.

Detta har varit Guds hjärta sedan Gamla testamentet. Han deklarerade då, ”Jag har ingen längtan efter att förkasta någon eller att någon ska gå förlorad.” Och nu i Uppenbarelseboken påminner han oss, ”Jag planerar vägar för att föra tillbaka alla från deras ljumma tillstånd.”

Kan det finnas någon bättre nyhet för ljumma troende? De som resten av oss så lättvindigt dömer som halvhjärtade? Jesus stannar inte vid att exponera deras synd – han ger dem botemedlet.

”Ty du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig, ömkansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att du köper guld av mig, som är luttrat i eld, för att du skall bli rik, och vita kläder att kläda dig i, för att din nakenhets skam inte skall synas, och smörj dina ögon med ögonsalva, så att du kan se (Upp 3:17–18).

Lägg märke till Jesus råd till oss här. Han säger att han har ”guld luttrat i eld” – och att vi ska köpa det av honom. Han säger till oss, ”Jag vet att ni inte har kraften att återuppliva Guds brinnande heta låga i era hjärtan. Det är mitt arbete att göra det i er. Så låt mig nu göra mitt verk i era hjärtan.”

Men det finns också ett hemskt allvar i Jesus varning här. Kort sagt: Ta inte Guds erbjudande för givet. Rannsaka ditt hjärta – vänta inte på att din pastor eller dina vänner ska tala med dig. En ljummen kristen kan inför andra tyckas vara brinnande, eftersom han tillber och visar en yttre kärlek till Jesus. Hans olydnad är osynlig för alla utom för Herren.

Har du blivit ljummen? Saknar du ”jag vill” för att din gudfruktiga passion ska återupplivas? Jag har två ord till dig: Bara knacka. Fortsätt sedan knacka. Ditt hjärta är dyrbart för honom – han sa så – och han har lovat att föra tillbaka dig till honom. Han har förklarat sin kärlek för dig till och med i ditt ljumma tillstånd. Och hans varning till dig är det säkraste tecknet på hans kärlek.

Låt detta budskap väcka dig. Låt det öppna dina öron för hans inbjudan: "Kom genom den här dörren som jag har öppnat för dig. Jag har alla tillgångar som du behöver. Och jag vill att du sitter bredvid mig och njuter av min härlighet."

Låt denna härliga sanning väcka dig i anden – blåsa nytt liv i ditt hjärta – och väcka passionen i dig till att ägna dig åt hans goda gärningar igen. Amen!