Gräshoppornas dag
I Uppenbarelseboken 8, läser vi om sju änglar som blåser i sina trumpeter. Dessa mäktiga trumpetstötar varnar mänskligheten för hemska katastrofer som skall komma över jorden.
De första fyra trumpetstötarna varnar för otroliga föroreningar som förgiftar träden, gräset, floderna och haven, liksom luften. Vattnet blir bittert, himlen förmörkas över en tredjedel av jorden.
Sedan, i kapitel 9, kommer en femte varning. Den beskriver en världsvid invasion av gräshoppor:
"Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden." (Upp 9:3)
Vem ligger bakom denna fruktansvärda svärm av gräshoppor? Det är satan själv: "Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn." (Upp 9:1)
Satan är stjärnan som faller från himlen. Och han tillåts att öppna helvetets grindar och frigöra en armé av demoniska gräshoppor.
Så snart djävulen öppnar dörren till avgrundens brunn, så väller det fram stoder av rök. Röken är så tjock och genomträngande, att den täcker solen, och gör himlen svart och tryckande.
Naturligtvis är dessa gräshoppor inte riktiga insekter. De är demonbesatta, sataniskt kontrollerade män: "och deras ansikten var som människors ansikten (9:7), De hade hår som kvinnohår, (9:8) På deras huvuden var liksom gyllene kransar." (9:7)
Dessa demoniska gräshoppor slår till plötsligt, som skorpioner. Och de bringar otroliga plågor på sina offer: "och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa." (9:5)
Det grekiska ordet för skorpion betyder här "förgiftare, en som förgiftar." Gräshopporna beskrivs också som krigsmän: "De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid." (9:9)
Bilden här är en armé av demoniska plågare, som kråmar sig som hästar som är otåliga att gå i strid. Deras "vingar" indikerar att de kan slå från luften. Och det är dödlig kraft i deras slag
"De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader" (9:10). Kort sagt, var och en av dessa demonbesatta män hade förmågans att slå, eller förgifta, från marken eller luften.
I de sista dagarna, kommer satans turbanbeklädda armé av plågare att lösgöras på jorden. Och dessa demondrivna fanatiker kommer att föra förstörelse och skräck till hela mänskligheten.
Teologer från 1600-talet, bland annat många puritaner, trodde att denna armé av gräshoppor skulle vara Muhammedaner. De såg gräshoppsinvasionen som ett världsvitt islamisk jihad, ett heligt krig.
För flera år sedan, så framställde en känd författare, som hette Wordsworth, ett scenario i en bok som han skrev om islam och Muhammed. Han såg rökpelarna i uppenbarelseboken 9 som islams lära. Som ett tjockt moln, förblindade islam människors ögon, stängde ut sanningen och förmörkade deras sinnen. Det hade till och med kraft att förblinda hela nationer.
Wordsworth menade att ut ur denna lära av rök skulle komma en gräshoppsliknande armé. Som andra i sin tid, trodde han att detta skulle vara en muslimsk armé. Den skulle utgöras av onda, långhåriga, turbanklädda soldater. Och de skulle härja från land till land, och påtvinga den islamska religionen.
Detta hände verkligen, när islam föddes. Muhammed steg fram under 600-talet, och skapade den islamska religionen. Och, som ledare för en stor arme av krigare till häst, svepte han över stora delar av världen.
Dessa muhammedaner krigade mot romerska katoliker, grekiska katoliker och judar. De tog stora delar av Asien, från floden Eufrat i mellanöstern till Konstantinopel, det som idag är Istanbul i Turkiet. De övertog det heliga landet, hela mellanöstern (hela territoriet där de sju församlingarna i Asien fanns), Grekland, alla de östra medelhavsöarna, och norra Afrika. Sedan korsade de Gibraltarsundet in till Spanien, där de skapade ett muslimskt kungadöme.
Till slut, gick de in i Frankrike, men muhammedanerna led ett förkrossande nederlag vid Tours. Där stoppades den islamska flod som sveptes över Europa.
Idag, säger ledare och diplomater, "islam är en fredsreligion." Men allt i islams historia talar emot detta. De flesta krig som utkämpas nu är mellan islam och någon annan grupp eller nation.
Sanningen är, islam föddes med våld, och det har varit en svärdets religion sedan dess. Mullor och ayatollor upprätthåller islams lagar genom att prygla människor och genom att kapa av dem fingrar, andra kroppsdelar eller huvuden. Sådana brutaliteter är vanliga i många muslimska nationer, bland annat Afghanistan.
Dessutom finns i varje muslimskt hjärta ett inneboende hat emot judarna. Det är nästan omöjligt att finna en muslim någonstans som tror att Israel har rätt att existera.
Muslimerna må fördöma terroristhandlingar mot Amerika, men i samma andetag ropar de, "förgör Israel". De ser terrorism mot Israel som ett rättfärdigt jihad, ett heligt krig sanktionerat av deras tro. Därför har miljontals muslimer världen över öppet prisat Osama bin Laden som en hjälte.
Vi får också veta att få muslimer är terrorister. Men är inte en terrorist en som tror att andra människor inte har rätt att existera? Om en sådan människa tror att det är acceptabelt att terrorisera andra människor, så är han en terrorist i hjärtat, även om han aldrig lyfter ett finger för att skada någon. Han behöver inte flyga ett plan in i en kontorsbyggnad. Han är redan en terrorist, genom att jubla när en jude blir angripen eller dödad. Så mycket för islam som en fredens religion.
Missförstå mig inte, detta är inte ett rasistiskt budskap. Gud älskar varje muslim lika mycket som han älskar judar och hedningar. Men Herren har stora problem med islams lära. Och han har kallat oss att be för muslimerna.
Vi behöver begära Gud om att frälsa många islamska ledare, precis som han frälste Saul från Tarsus och gjorde honom en missionär till världen. Muslimerna har blivit blinda för sanningen genom en satanisk slöja. Men Gud kan ta bort slöjan, och öppna deras ögon för kärlekens evangelium som är Kristus.
De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, (Upp 9:5). Dessa gräshoppor kan inte förgöra nationer. De kan bara terrorisera dem. Och de "fem månader" som nämns här betyder en begränsad tid för dem att utföra sitt demoniska arbete.
Jag tror denna varning säger oss två saker:
- Terrorister kommer inte att kunna förstöra Amerika.
- Vi behöver vara förberedda för flera katastrofer.
Redan har Amerika blivit stungen som av en skorpion, genom tragedierna vid World Trade Center och Pentagon. Och nu känner vi giftet genom mjältbrandsattackerna.
Vi vet också att Irak har lagrat upp kemiska vapen i åratal. Och utan tvekan så smugglas dödliga krigsförråd in och ut i andra muslimländer också. Islamska soldater världen över väntar bara på ett ord för att få påbörja sin attack.
Helt enkelt, satans gräshoppor svärmar, och hotet vi möter är verkligt. Men vi måste komma ihåg, Gud kommer bara att tillåta dessa djävulskontrollerade män att åstadkomma begränsad skada. De kan inte förgöra Amerika eller någon annan nation.
Du kanske undrar, "Varför skulle Gud tillåta dessa gräshoppor att sprida terror ens för en begränsad tid?"
Jesus svarar på frågan: "Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför skall jag bevara dig från prövningens stund, som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare." (Upp 3:10)
Jesus hänvisar till en händelse som skall komma över hela mänskligheten. På grekiska, betyder frasen "prövningens stund", en tid av tentamen, av prövning, av att visa vad man går för. Och ordet "pröva" betyder här att testa. Kristus beskriver en stund av prövning för hela världen.
Vad betyder denna prövningens stund för icke troende? Det är en stund när Gud kommer att fråga varje människa, "när gräshopporna svärmar, och terroriserar nationer, kommer du att bekänna dug till mig? Vill du vända dig till mig för räddning? Regeringschefer, kommer ni att bekänna ert behov av min hjälp, vill ni förlita er på mitt beskydd?"
"Eller, kommer ni i er stolthet att vända er till er egen kraft, och förlita er på militär och vapen? Kommer ni inte ens att tänka tanken att utan mig kan ni inte lyckas, vare sig i krig eller fred?"
Naturligtvis. Jag tror att vi behöver be ihärdigt för vårt lands soldater. Men, sorgligt nog, ser jag inga tecken på att Amerika har vänt sitt hjärta till Gud. Med några få undantag, är våra ledares tro bara prat. Och de sätter istället sin förtröstan till vår nations generaler, strateger, teknologer och allierade.
Men terroristerna prövas också. Herren frågar dem, i likhet med alla andra muslimer, "Skall ni röra Israel? Tala inte om fred när ni hatar judarna. Om ni fortsätter er blodiga terrorism, kommer jag att avslöja islam som den våldsamma religion den är. Då kommer ni att bli fördömda av era medmänniskor här på jorden, och sedan också vid domen.
Inget annat folk skall prövas så hårt som Guds heliga. Så vad kommer vår prövning att bli? Vilken tentamen står församlingen inför? Vårt prov kommer att vara att lita på Gud och Hans ord. Det kommer att bli ett prov på huruvida vi kommer att vandra inför Honom i tro.
Mycket snart, kommer vi att se satans gräshoppor terrorisera alla runt om oss. Det kommer att vara skräck på alla sidor. Ekonomin kommer att skakas, och vår nations situation kommer att bli värre. Många jobb och försörjningstillfällen kommer att försvinna, karriärer kommer att spåra ur.
De ondskefulla nyheterna i Amerika kommer att skrämma resten av världen. När den tiden kommer, kommer en fråga att stå högst för Jesu Kristi församling: "Kan Herrens folk vila i detta?"
Kort sagt, kommer vi att lita på hans löften om att bevara oss? Kommer vi att ha förtroende för Honom, kommer vi att tro att vi är i hans händer? Kommer vi att vara lugna, hur mörkt det än blir?
Jesus ställer den här frågan: "Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?" (Luk 18:8) Tragiskt nog, litar många kristna på Gud bara till en viss punkt. När svårigheter och mörkret går förbi den punkten, börjar deras tro snart att svikta.
Jag frågar: när allt verkar kollapsa, och all runt omkring dig fruktar, kommer du att kunna sjunga, "Det är väl med min själ"?
Guds fokus i denna prövotid är inte terrorism eller den islamska världen. Han hånskrattar åt de radikala muslimernas hot. De kan inte hindra Hans verk. Ingenting kan hindra Hans syfte att nå världen med evangelium. Gud använder just nu islam som en domens stav emot en avfallen nation.
Nej, Guds fokus just nu är hans eget folk. Han bryr sig om sin församlingskropp här på jorden. Och frågan Han ställer sig är denna: kan Hans folk uppleva frid och vila även när gräshopporna härjar? När änden kommer, kommer Han att finna att vi växer i tron, eller vacklar?
Vi vet att gräshopporna är begränsade i sin förmåga att förgöra nationer. Och de är begränsade i tiden som de har att terrorisera världen. Men Gud har också lagt en annan begränsning på denna demoniska armé:
"De blev tillsagda att inte skada... grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna." (Upp 9:4)
När jag förberedde det här budskapet, sökte jag Herren för ett ord av hopp. Jag ville att Hans heliga skulle veta att han tar hand om oss när världen skakas. Jag ville bygga upp människors tro på Guds löften om att hålla sin hand över oss i den här tiden.
Sedan insåg jag att jag redan hade skrivit en massa om detta ämne. Faktum är att jag räknade att jag hade skrivit elva sådana budskap. (de finns i min bok: Guds plan för beskydd i den kommande stormen).
Till slut, blev jag ledd till Uppenbarelsen 9, kapitlet om gräshopporna. När jag läste vers 4, där Gud befaller dem att inte skada någon grönska, kom en tanke till mig.
Jag insåg att här var en nyckel till att förbli trygg i en tid av terror: "Grönska".
David skrev, "Men jag skall vara som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen."? (Psalm 52:10)
Den grönska David hänvisar till här betyder andlig hälsa. Det betyder att blomstra, att bära frukt. David säger, "Min hälsa kommer från att lita på Gud. Jag blomstrar för att jag vänder mig till Honom. Min förtröstan på Honom producerar andlig hälsa i mig."
"Så säger Herren: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött till arm åt sig och med sitt hjärta viker av från Herren. Han skall bli som en torr buske på hedmarken och skall inte få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor." (Jer 17:5-6)
Herren varnar oss, "Lita inte på människor, om du sätter din tro till mänsklig kraft mer än mig, skall du vara förbannad". Detta är en sanning för varje nation och folk.
Den 11 september 2001, när muhammedanerna körde sina förgiftade gaddar in i World Trade tornen, fick vår nation en väckningssignal. Amerika hade ett tillfälle att ödmjuka sig och åkalla Herren. Det var en chans att bekänna vårt behov av Gud, att bekänna att vi inte kan vinna några krig eller få någon framgång utan Honom.
Vi har redan uttalat vårt behov på våra mynt: "In God We Trust." Men, djupt i våra hjärtan, vill vi inte medge att vi har ett behov av Herren. Efter den 11 september, vände Amerika sig inte till Gud. Istället, tog stoltheten över. Vi satte vår tillit till avancerad teknologi, miltär styrka, informantionssamlande och elitförband.
Jag tror att vi ser en tragisk repris av vad som hände vid Gulfkriget. Den natten amerikanska trupper invaderade Irak, tillbringade president Bush på sina knän. Gud välsignade Amerika med seger i den konflikten.
Efteråt hölls en parad med konfetti och allt, för att ära och hylla våra militära ledare. Men inte ett ord nämndes om Herren.
Gud hjälpe oss nu om vi sätter vår tillit till smarta bomber och avancerade vapen. Hans ord har varnat oss: "Förbannad är den man som förtröstar på människor".
Vad är denna förbannelse? Jeremia säger att vi skall bli reducerade till "torra buskar på hedmarken". (17:6) Med andra ord, vi kommer inte att bli ett långt, grönskande träd som de andra i skogen. I stället blir vi som ett isolerat snår i ödemarken, förödmjukad och skamfilad, utan något att skryta om.
Amerikas goda tider, framgång och välsignelse skall tagas bort. All kraft och makt som vi tidigare har förlitat oss på kommer att förminskas till ingenting. Och vi kommer att bli övergivna av andra nationer, och lämnade åt vårt eget öde.
I mindre skala, ser vi denna förbannelse i en del kristnas liv. För länge sedan, hade de sin förtröstan i ekonomisk trygghet, materiella tillgångar, världsliga nöjen. Nu är deras ande fullständigt torr. De har blivit isolerade, övergivna, förlorade i en ödemark av rädsla och förvirring.
Men, om vi sätter vår tro till Herren, är detta vad vår tro kommer att frambringa:
"Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan. Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Ty om än hetta kommer, så förskräcks det inte utan bevarar sina löv grönskande. Och om ett torrt år kommer, så sörjer det inte, och upphör ej heller att bära frukt." (Jer 17:7-8)
Välsignad är varje tjänare, församling och nation som förtröstar på den levande Guden. Och välsignad är den man som inte tillåter onda nyheter att ta honom bort från sin vila i Herren.
När vi litar helt på Fadern, planterar vi våra rötter i Hans hälsoflod. Och Hans gudomliga styrka läcker, grönskande, andlig hälsa flödar i oss och genom oss.
När allt runt omkring oss bryts ner, så grönskar vi som träd, friska och starka. Och när prövningens stund kommer, kommer vi inte att tyna bort eller vissna. Istället kommer vår tro att växa.
Vi ser en bild av detta i Hosea14. Efraim (Israel) omvände sig från sin avfällighet. De avstod från sin avgudadyrkan och omvände sig till Herren med en förnyad tillit. Och Gud sade i sin tur till dem: "Jag har hört honom.... Jag är som en grönskande cypress. Från mig får du din frukt" (Hosea 1 4:8).
Plötsligt, började Efraim blomstra igen. Deras tro, som demonstrerades genom deras omvändelse, producerade andlig hälsa. Och snart började de bära frukt, därför att Guds grönska flödade igenom dem.
Kom ihåg att gräshopporna har fått befallning att inte röra de gröna. Helt enkelt, de kan inte skada någon som vandrar i tro.
Så, även i de hetaste attacker, kommer de som förlitar sig på Gud att stå fasta, som stadiga, gröna träd. De kommer inte att bli skadade av någon sorts gräshoppor, eller terrorister.
Det bästa försvaret mot helvetets attacker, mot varje skorpionliknande stick, är andlig hälsa. Och den sortens hälsa kommer bara när vi vänder oss till Herren i förtröstan på Hans löften.
Låt mig fråga dig:
Litar du helt på Guds förlåtelse? Är du beroende av Hans blod för att rena dig från all ondska? Eller gräver du fortfarande upp gamla synder som har blivit förlåtna för länge sedan? Om du känner dig fördömd, och ständigt kämpar för att behaga Gud, då är du varken grön eller frisk. Guds främsta önskan är att du accepterar Hans gåva av förlåtelse och vilar i den. Livet har förändrats drastiskt sedan den 11 september 2001. Innan dess, så var den genomsnittlige kristne upptagen med sin karriär, att ha goda rådgivare, att ha vänner som förstod honom. Nu är det annorlunda. Vi förväntas ta en annan väg nu. Och för att överleva, så måste vi lita helt på Guds förbundslöften. Vi måste bli övertygade om vi har omvänt oss och bekänt vår synd. Och nu är de under Kristi blod. Så nu är vi förlåtna. Djävulen kan göra vad som helst emot samhället, men han kan inte röra vår själ. Jag tänker inte bry mig om några tankar på skuld och rädsla. Jag skall lita enbart på Guds ord. Och att Han säger att jag är ren och dyrbar i Hans ögon.
Du har accepterat Guds förlåtelse. Men litar du på hans ovillkorliga kärlek till dig? Vår Herre klipper inte banden med oss varje gång vi misslyckas. Han håller inte ständigt koll på oss och kräver att vi gör rätt. Han bara ber oss komma till Honom, bekännande, "jag tror på ditt ord, Herre. Förlåt mig, rena mig, håll mig i dina armar." Guds längtan för oss är att vi lever våra dagar utan fruktan. Därför skall vi inte tillåta Satan att anklaga oss med våra tidigare misslyckanden. Om vi har omvänt oss från dem, så är vi täckta av Jesu dyrbara, renande blod.
För inte länge sedan, promenerade jag nära vårt hem i New Jersey, jag bad och sjöng, "det är väl med min själ". Jag frågade. "Herre har du ett ord till mig?"
Den Helige Ande viskade till mig, "ja, det har jag , David. Du skall lita på min Sons renande blod. Och du skall acceptera mitt löfte om förlåtelse. Och därför så sjunger hela himlen med dig. De sjunger ja, det är väl, det är väl med Davids själ."
Friden flödade i mitt hjärta. I det ögonblicket, visste jag vad det var att känna sig "grönskande" av andlig hälsa. Jag sjöng inom mig, "jag är ett grönskande träd i Guds hus. Och inget vapen från helvetet som smitts emot mig kan röra mig".
Just nu, är hela världen klädd i ett täcke av fruktan. Människor paralyseras på alla sätt. Tråkigt nog, kommer det att bli ändå värre. Satans gräshoppor kommer att bringa förstörelse över alla "som inte bär guds sigill på sin panna". (Upp 9:4).
Enligt skriften, kommer människorna att reagera på de ökande katastroferna på ett av dessa sätt:
1. De som avvisar Gud, som vägrar att omvända sig, kommer att bli hårda av den terror de ser. Uppenbarelseboken 9 talar om en 200 miljoner man stark arme som kommer att förgöra en tredjedel av jordens invånare. Utan tvekan pekar detta på ett kärnvapenkrig. Vi kan inte föreställa oss den världsvida förstörelse och de epidemier det kommer att innebära. Ändå, säger skriften "och de omvände sig inte" (Upp 9:21). De som nu förhärdar sig gentemot Gud kommer att avtrubbas av de fruktansvärda katastrofer som kommer. Om ett folk eller en nation som står under dom inte omvänder sig när de får upprepade väckelsekallelser, så kommer de aldrig att göra så. De kommer bara att ha styva nackar.
2. De som litar på Gud kommer att glädja sig. När förstörelsen är som värst, kommer dessa tjänare att jubla i glädje. "Men alla som flyr till dig skall fröjdas och alltid fröjda" (Psalm 5:11). Varför skulle de jubla av glädje? "Du skyddar dem... Din ynnest täcker Honom som en sköld" (5:11-12).
Här är Guds löfte till alla som sätter sin lit till Honom:
"Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bli ditt värn. Må han sända dig hjälp från templet och stödja dig från Sion"
"Nu vet jag att herren ger seger åt sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel och räddar med sin starka hand"
Andra litar till vagnar och hästar, men vi litar till herrens, vår Guds, namn. De segnar ner och faller, vi reser oss, vi håller stånd." (Psalm 20: 2-3, 7-9).
En del människor sätter sin tillit till Amerikas militärmakt. Men alla som litar på Herren kommer att finna sann vila.
Vi behöver inte skyddsrum, gasmasker eller gömställen. Vi har en Gud som är vår frid. Och han hör oss när vi ropar.