Gud har behag till dig!

 

”Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:17-20, min kursivering).

 

I denna psalm tänkte David tillbaka efter en fantastisk räddning. Han fröjdades eftersom Herren hade räddat honom från hans fiender. Saul hade utlyst skottpengar på hans huvud och jagade honom obarmhärtigt, så att David var tvungen att sova i grottor, hålor och på öppna fält.

 

David sa om den mörka tiden, ”Helvetets bedrövelser omringade mig, och jag levde i betryck. Ogudaktiga människor skrämde mig. Alla hatade mig.” Men Gud kom rytande från himlen för att rädda David: ”Och han sänkte himmelen och for ned … Och HERREN dundrade i himmelen … Han räddade mig från min starke fiende” (18:10, 14, 18).

 

Fienden hade kommit in som en störtflod. Men ändå kunde David säga, ”Gud trädde fram rytande för att dra upp mig från de virvlande vattnen. Han räddade mig ur alla mina svårigheter!”

 

Den Helige Ande gav David en uppenbarelse som är nyckeln till all befrielse.

 

David kunde säga, ”Orsaken till att Gud befriade mig från alla mina fiender – från alla mina sorger och helvetets krafter – är på grund av att jag är dyrbar för honom. Min Gud har behag till mig!” ”Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:20).

 

Behöver du befrielse? Från lusta, en frestelse eller prövning? Från ett problem som är själsligt, andligt, emotionellt eller fysiskt? Nyckeln till din seger finns i denna vers. Gud har behag till dig. Du är dyrbar för honom!

 

I Höga Visan säger Herren om sin brud: ”Så skön och ljuv du är, du kärlek, så full av njutning!” (Höga Visan 7:6, SFB). Tre av de hebreiska orden i denna vers är synonymer: skön, som betyder ”dyrbar”, ljuv, som har att göra med ”välbehag”, och njutning.

 

Dessa ord beskriver Jesus tankar gentemot sin brud när han ser på henne. Han tittar på henne och säger, ”Hur vacker, behaglig och underbar du är. Du är dyrbar för mig, du kärlek.” Bruden berömmer sig i sin tur av, ”Jag är min väns, och till mig står hans åtrå” (7:10). Betydelsen här är, ”Han springer efter mig med glädje. Han jagar mig på grund av att jag är så dyrbar för honom.”

 

Samma tankar återfinns genom hela Psaltaren: ”HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd” (Psaltaren 147:11). ”Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning” (149:4).

 

Jag kan försöka övertyga dig om Guds behag till dig genom att säga till dig, ”Du är dyrbar för Herren.” Men du kanske tänker, ”Det är snällt. Men det är bara en behaglig tanke.”

 

Nej, denna sanning är mycket mer än en behaglig tanke. Den är själva nyckeln till din befrielse från varje strid som rasar i din själ. Den är hemligheten till att komma in i vilan som Gud har gett dig löfte om. Innan du får tag på den – tills den blir ett sanningens fundament i ditt hjärta – kommer du inte att kunna uthärda livets prövningar.

 

Jesaja fick en uppenbarelse om Guds enorma behag till oss. Han profeterade, ”Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig” (Jesaja 43:1-2).

 

Jesaja talade inte om en bokstavlig störtflod eller eld. Han talade om vad människor går igenom andligt och själsligt. Israel var i fångenskap vid den tiden; deras störtfloder var prövningar, deras eldar var frestelser, deras floder var test. De var Satans alla försök att förgöra och övermanna Guds folk.

 

Jesajas ord var ett rent barmhärtighetsbudskap till Israel

 

Folket var i fångenskap på grund av sin egen dumhet och dårskap. Men Gud sände en förkrossad profet som sa, ”Gud vill att jag säger till er att ni tillhör honom.”

 

Just nu kanske du befinner dig mitt i dina egna virvlande vattenströmmar. Du kanske känner dig överväldigad av en prövning eller frestelse som hotar att förinta dig.

 

Du måste förstå av dessa bibliska exempel att Herren inte alltid stillar vattnen. Han hindrar inte alltid störtfloderna från att komma eller släcker eldarna. Men han lovar detta: ”Jag kommer att gå med dig genom allt detta. Denna prövning eller omständighet kommer inte att förinta dig. Den kommer inte att förtära dig. Så gå vidare. Du kommer ut på den andra sidan med mig vid din sida.

 

Det var allt de tre hebreiska barnen behövde höra. När de kastades i den brinnande ugnen, var en fjärde man med dem där: Jesus. De brändes inte. Faktum är att deras kläder och hår inte ens luktade av rök. Det är den sortens räddning Gud vill ge dig i din andliga dal.

 

Vilken är Guds motivation till att vilja rädda dig? Är det för att du gjort något för att blidka honom? Har du utökat din tid för bön? Ägnar du mer tid med att läsa Skriften? Allt detta är bra. Men Jesaja fick den sanna uppenbarelsen: ”Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig… Frukta då icke, ty jag är med dig” (Jesaja 43:4-5).

 

Gud sa till Israel, ”Ni kommer att få gå genom eldar och störtfloder. Men var inte rädda, jag ska gå med er genom dem allihop. Och jag ska rädda er på slutet helt enkelt för att ni är mina. Jag känner er till namnet. Och ni är en fröjd för mitt hjärta.”

 

”Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Efesierbrevet 2:8-9).

 

Även om du levde tills du blev 500 år skulle du inte ha levat tillräckligt länge för att behaga Gud med dina gärningar.

 

Det har ingen betydelse hur hårt du än anstränger dig för att göra dig själv ren. Ditt kött accepteras inte inför Gud; det kan inte ens förbättras. Allt kött avrättades på korset. Nu har en ny människa trätt fram: Kristusmänniskan. Äkta tro är att ha förtröstan på vad han har gjort för dig.

 

Du kanske säger, ”Åh, jag kan tro på att Gud har behag till trofasta pastorer. De ber och ägnar så mycket tid i hans Ord. Jag kan tro att de äldre är dyrbara för honom. De har utstått lidanden, test och prövningar och de har klarat sig igenom segrande.

 

”Men jag tycker det är svårt att tro att en bekymrad, vacklande kristen som jag skulle kunna vara dyrbar för Gud. Han måste vara upprörd över mig eftersom mitt liv är så upp och ner. Jag har problem som för mig tycks vara omöjliga att komma igenom. Jag tror att han fortfarande älskar mig, men jag är säker på att han är besviken på mig.”

 

Var snäll och förstå: Jesajas underbara profetia uttalades till ett folk som hade blivit bestulna, plundrade, snärjda och kastade i fängelse – allt på grund av deras egen dumhet och otro. Det var vid den tidpunkten Gud sa till dem, ”Nu, efter alla era misslyckanden – kommer jag till er med detta budskap av hopp. Och det är helt och hållet på grund av att ni är mina.

 

Jag kommer aldrig att glömma den smärta jag genomled när ett av mina tonårsbarn kom till mig och bekände, ”Pappa, jag har aldrig någonsin känt att jag behagat dig. Jag har aldrig känt mig vara värd din kärlek. Jag känner det som att jag gjort dig besviken hela mitt liv. Du måste verkligen vara besviken på mig.”

 

Inga andra ord har någonsin gjort så ont i mig. Jag frågade mig själv vad jag kunde ha gjort för att få mitt barn att känna på det sättet. Med mycket smärta inombords omfamnade jag sedan mitt tårfyllda barn. Jag tänkte, ”Så fel! Jag har visat detta barn min kärlek. Jag har talat ut den och demonstrerat den gång på gång. Alla mina andra barn är helt säkra på min kärlek. Hur har detta barn kunnat bära en sådan missuppfattning så länge och uthärda sådant onödigt elände och sådan skuld?"

 

Jag sa till mitt älskade barn, ”Du har alltid varit speciell för mig. Du har ju varit min ögonsten! Jag tänker på dig och hela min varelse lyser upp. Visst, du har gjort dåraktiga saker ibland, men det har dina bröder och systrar också. Och du blev förlåten. Du var verkligen ledsen, och jag har aldrig haft låga tankar om dig. Du är inget annat än en glädje för mig. Du har gjort mig lycklig så länge du levat. Du har varit en fröjd för mitt hjärta!”

 

Så är det för många kristna i sin relation med den himmelske Fadern

 

Djävulen har övertygat dessa troende att de bara har gjort Gud besviken och aldrig kommer att behaga honom. Så de tar helt enkelt inte emot Guds kärlek. I stället lever de som om hans vrede alltid är över dem. Vilket fruktansvärt sätt att gå genom livet! Och hur plågad Gud är när han ser sina barn leva på detta sätt.

 

Kanske växte du upp i en kärlekslös och likgiltig familj. Kanske din mamma, pappa eller dina syskon fick dig att känna det som att du inte var värd någonting. Du kände dig aldrig speciell eller dyrbar för någon. Ingen lade någonsin sina armar runt dig och sa, ”Jag älskar dig. Du är speciell för mig. Jag är så stolt över dig!”

 

Hur många barn har vuxit upp med en längtan efter att vara speciella för sin mamma eller pappa? Och hur många vuxna idag kämpar med perfektionism eftersom de aldrig kände sig dyrbara eller underbara för en förälder?

 

Genom åren har jag rörts till tårar över de tragiska barndomsberättelserna från drogberoende män och kvinnor. Många har berättat för mig att deras mamma eller pappa skrikande hånade dem, ”Du är värdelös! Det blir aldrig något av dig i resten av ditt liv.” De växte upp och kände sig fullständigt värdelösa, som om de inte betydde något för någon alls.

 

Idag är våra gator fyllda av barn som rymt hemifrån och som berövats på all känsla av värde. De känner sig inte speciella för någon enda. Så de ger sig till första bästa person på gatan som får dem att känna sig lite speciella. De erbjuder sina kroppar till hallickar, män och kvinnor drivna av lusta, andra tonåringar – vem som helst som får dem att tänka att de är värda något.

 

Åh, tacka Gud för Jesus! Du har alltid varit dyrbar för honom. Det har ingen betydelse vilken sorts hemmaliv du har haft eller hur dina jordiska föräldrar var. Inget av det kan någonsin jämföras med din himmelske Faders kärlek. Från den dagen då du föddes har du varit speciell för honom!

 

”Den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv” (Ordspråksboken 6:26).

 

Äktenskapsbryterskan som nämns i denna vers är Satan. Och han söker efter dem som är dyrbara för Gud. Bibeln ger oss en livfull illustration av detta, i fjärde Mosebok 13-14. Israel hade sänt ut tolv spejare för att genomsöka Löfteslandet. När spejarna återvände efter fyrtio dagar planterade tio av dem tre lögner i hjärtana på Guds folk:

 

1.     ”Det är för många människor i landet. De är för starka för oss.”

2.     “Städerna är omgärdade av alltför höga murar. Fästena är ointagliga.”

3.     “Det finns jättar i landet och vi har ingen chans mot dem. Vi är hjälplösa, förlorade.”

 

Dessa lögner tog musten ur Israel. Skriften säger att folket genomled en natt av förtvivlan. ”Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten” (4 Mosebok 14:1). Mer än två miljoner människor grät, jämrade sig, stönade – totalt fokuserade på sina svagheter och oförmåga. Deras jämmer av otro bombarderade himlen.

 

Mina älskade, djävulen kastar samma tre lögner på Guds folk idag: ”Dina prövningar är alltför många. Dina frestelser är för överväldigande. Du är för svag för att stå emot den makt som kommer mot dig.”

 

Ta en ordentlig, rejäl titt på den scenen. Ser du dig själv mitt i den? Har du någonsin spenderat en natt som liknar den – jämrande på grund av demoniska lögner som såtts in i din ande? Har du någonsin ropat ut, ”Det räcker nu. Jag klarar inte av mer! Dessa fästen i mig kommer aldrig att raseras. Det är över för mig. Jag förlorade striden.”

 

Ordet som Gud talade till Israel är för oss idag också: ”Så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min” (2 Mosebok 19:5). ”Du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud, och dig har HERREN utvalt till att vara hans egendomsfolk [dyrbara, speciella] bland alla folk på jorden” (5 Mosebok 14:2, SFB).

 

Jag är säker på att Israels folk kände sig dyrbara och speciella för Herren när han först räddade dem. Efter att han befriat dem från slaveriet i Egypten, öppnat Röda havet och räddat dem undan Faraos armé måste de ha sagt, ”Titta på de fantastiska mirakler Gud utförde för vår skull. Han älskar verkligen oss!”

 

De flesta kristna idag skulle säga samma sak om sin Frälsare och Herre: ”Oh ja, Gud räddade mig från synd. Titta på allt som han befriat mig från. Jag måste vara speciell för honom!”

 

Min fråga är: Vad hände? Inom bara några få år blir många kristna som det forntida Israel. Alla livets problem och prövningar kommer över dem och de tänker, ”Vi var en gång dyrbara i Guds ögon – det vill säga, tillräckligt för att bli räddade. Men nu, efter att ha tjänat honom under dessa år, är vi bara gräshoppor. Vi är ett byte för våra fiender.”

 

Sådana besegrade troende uppfattar inte längre Guds behag till dem. Faktum är att många tror att Gud har övergivit dem. När Israel sa, ”Vi är gräshoppor i jättarnas ögon”, sa de faktiskt, ”Gud har behandlat oss som hjälplösa insekter som ska trampas ihjäl. Vår fiende kommer att krossa oss mot marken. Vi klarar oss inte bättre än skalbaggar.”

 

Josua och Kaleb var av en annan ande.

 

Josua och Kaleb var bland gruppen av tolv spejare som sändes ut. Men i motsats till de andra kom de tillbaka fyllda av hopp. De klagade inte över sitt tillstånd. I stället fröjdades de efter att ha genomsökt landet. De var fyllda av tro och klarsynthet.

 

Du förstår, Josua och Kaleb fick en uppenbarelse över hur dyrbara de var i Guds ögon. De visste att Israel var speciell för Herren. Det var nyckeln till deras hoppfyllda ande. Josua sa, ”Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss” (4 Mosebok 14:8). Med andra ord: ”Eftersom han har behag till oss är landet redan så gott som vårt.”

 

Detta är samma uppenbarelse som David fick: ”Han förde mig ut och räddade mig – ty han hade behag till mig!” På samma sätt har varje segrande kristen idag samma uppenbarelse av sin kärleksfulla himmelske Fader: ”Vi kan inte misslyckas. Alla våra fiender är byten för oss, eftersom vi är dyrbara för Herren!”

 

Här är Guds fantastiska barmhärtighet i Josuas och Kalebs förkunnelse. Israel hade tillbringat natten i uppror, vältrat sig i otro, gråtit som om Gud hade övergivit dem. Till slut utsåg de en anförare som skulle leda dem tillbaka till Egypten. Men Herren sände till dem Josua och Kaleb som sade, ”Trots er natt av förvirring, ert jämrande och klagande har Gud behag till er. Han kommer att leda er framåt. Frukta inte, för ni är dyrbara för honom!”

 

Men det finns en varning här också. Israel vägrade tro på Guds budskap om hur dyrbara de var i hans ögon. De föredrog att fokusera på sitt tillstånd – sina svagheter och oförmåga. De gav efter för sin fruktan.

 

Till slut tog tålamodet med dem slut för Gud. Han sa till Israel: ”Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem? Jag skall … förgöra dem" (4 Mosebok 14:11-12).

 

Herren förlät Israel för Moses skull. Men de tilläts inte komma in i landet. I stället anvisades de en tillvaro i öknen, ett liv överlåtet till ständig fruktan och ödeläggande tvivel. Kort sagt, de räddades och förläts men fortsatte att vara eländiga. De hade förlorat hoppet, vilan och friden som kommer av ett accepterande av hur speciella Guds barn är för honom.

 

Den enda gång Guds tålamod med oss tar slut idag är när vi gång på gång vägrar ta emot hur mycket han älskar oss. Många kristna idag har fått vända tillbaka till en öken skapad av dem själva. De har ingen glädje, ingen seger. När du ser dem tänker du att Gud har övergett dem för många år sedan. Nej – han har helt enkelt överlämnat dem till sitt eget klagande och knorrande.

 

Tack vare Gud kom Josua och Kaleb in i Löfteslandet. Och de stod som grönskande träd i hans hus ända tills de dog. De var män med kraft och klarsynthet, på grund av att de visste att de var dyrbara för Gud.

 

Du är också dyrbar för Herren, trots dina problem och misslyckanden. Du kan vara ett grönskande träd i Guds hus, precis så som Josua och Kaleb var. Stå bara på vad hans Ord lovar: ”Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:20). Det är grunden för sann tro!