Har du blivit satt fri

Låt mig få ställa en enkel fråga till dig: Har du blivit satt fri? Du tänker antagligen, ”Naturligtvis! Jag har blivit tvättad, försonad, heliggjord av Jesus, och lever för honom. Det är varje troendes vittnesbörd.”

Här kommer en uppföljningsfråga: Reflekterar ditt dagliga liv den underbara frihet du just beskrivit? Skulle dina vänner, din make/maka, dina barn säga att du blivit satt fri? Eller är du som otaliga kristna som känner att de är på en andlig gungbräda? Är din vandring med Kristus ständigt upp och ner, till synes andlig ena stunden och köttslig i nästa stund?

Vi tar genom tro emot de stora teologiska sanningarna om Jesu verk för oss – frälsning, försoning, helgelse, befrielse. Men för många av oss är dessa ”andliga sanningar” något som existerar i en annan värld. Vi sjunger och fröjdas i kyrkan varje vecka över vad Jesus har gjort för oss – men är frihetens gåva från honom en realitet i våra dagliga liv?

Ibland kämpar vi alla för att förbli rena i tankar och handlingar. Kanske sa du denna vecka något ovänligt till din make eller maka och så har du hetsat upp dig, ”Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte vara en välsignelse i mitt äktenskap?” Om du är en ung människa kanske du upprepar oönskade vanor och undrar, ”Kommer jag någonsin att bli fri från detta?”

Varje gång vi misslyckas i vår vandring med Gud – vilket händer ofta – undrar vi, ”Har Gud verkligen satt mig fri?” Om ditt svar till det är nej – om du känner dig fast i ett upp-och-ner-liv – kanske du då oroar dig för din ställning med Gud. Ibland kanske du till och med ifrågasätter din frälsning. Min vän, det är inte frihet. Så vad betyder det att verkligen vara fri i Kristus?

Det första du behöver veta är att Gud berättar en annorlunda historia om ditt liv än vad du gör.

Det första beviset på detta kommer från Jesus som säger, ”Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? … Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matteus 6:27, 33).

På sistone har jag oroat mig över någonting väldigt konkret: Min ålder! När jag var i tjugoårsåldern tittade jag på min pappa som var kring femtio, och tänkte, ”Han är så uråldrig.” Nu när jag är kring femtio och gott och väl i andra halva av livet har jag börjat flippa ut. Vad säger Jesus till mig i min oro? ”Gary, kan du lägga till en enda timme till din livstid? Oroa dig inte.”

Kristus erbjuder samma ord till oss alla som plågas över våra andliga liv: Var inte orolig. Det har ingen betydelse hur nedbruten och vacklande du känner dig över din vandring med honom, han förklarar, ”Du är en ny skapelse.” Det ögonblicket du valde att följa Jesus gjorde han dig ny – och det förändras aldrig. Till och med när du tycker att du ha kommit för långt bort säger Jesus det motsatta: ”Var inte orolig. Jag har ordnat med allt så att du ska kunna ha gemenskap med mig.”

Som pastor har jag lagt märke till ett vanligt problem hos de flesta som kommer till mitt kontor för rådgivning. ”Jag har inte motsvarat Guds standard”, säger de trött. ”Min synd har skurit av mig från gemenskap med Herren”. De tror att deras synder får den Helige Ande att fladdra iväg som en duva och sedan sväva i luften tills de fått sitt hjärta på rätt kurs igen.

Alla dessa är uppriktiga troende, men ändå har de misstagit sig så mycket om Gud. Det är när vi syndar som vi behöver Kristus gemenskap som mest! Jesus överger oss inte i vår synd. Han ber för oss, han går till Fadern och sänder Anden för att påminna oss om hans nåd – en nåd som grundas på hans utgjutna blod, inte på vår prestation.

Ja, Bibeln och den Helige Ande överbevisar om synd. Men vi ska inte oroa oss för resultatet av vår synd. Guds nåd är mäktigare än vilken demon som helst, än vår syndiga natur, än något berg av skuld. Så resultatet av vår synd ska förbli i honom! Vi behöver inte återupprätta gemenskap med honom, eftersom han redan är igång med att överbevisa, tvätta och rena oss. Han lämnar oss aldrig; Guds själva liv lever i oss. Hans gudomliga, fromma verk i oss upphör aldrig, inte ens när vi slutar vara gudfruktiga!

En sådan förunderlig nåd är svår att förstå i våra frustrerande vardagsliv

De flesta av oss håller med om att vi sällan känner Guds nåd verksam i oss. Det är därför vi är benägna att tvivla på att han är närvarande i oss. Paulus bemöter detta dilemma för oss i Galaterbrevet. Han skriver, ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär” (Galaterbrevet 5:16).

Det låter så enkelt. Men vi tenderar att ta Paulus råd här som en hård befallning att åtlyda med strävan. Vi biter ihop tänderna och säger, ”Jag ska vandra i Anden idag.” Genast när vi snubblar tänker vi att vi inte ”är andliga”. Så vi anstränger oss ännu mer för att vandra i Anden. Plötsligt är vi under lagen igen eftersom vi förlitat oss till vår köttsliga förmåga, i stället för att förtrösta på att vi redan är i Anden.

Paulus säger, ”Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” (5:18). Med andra ord: Guds Ande bor i dig, ger dig alltid tillgång till hans nåd, vilket ger dig kraft. När Paulus säger, ”Vandra i Anden”, menar han, ”Vandra under nåden, inte under lagen.”

Paulus visar sedan oss resultatet av att vandra i Anden: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot” (5:22–23). Lägg märke till: Dessa uppkommer inte på grund av vad vi gör. De är rättfärdighetens frukt som Gud har lagt i oss – resultatet av hans verk i oss.

Du kanske ibland inte känner dig särskilt kärleksfull, men kärleken finns i dig; Gud lade den där. Du kanske inte känner glädje och frid, men Gud har planterat in båda dessa djupt inom dig. Hans Ande är verksam i dig alla timmar varje dag, till hans stora ära och till din djupa välsignelse.

Så varför upplever vi att vi är i en ständig strid? Det är som den gamla tecknade serien där en djävul sitter på den ena axeln och en ängel på den andra, och båda krigar om uppmärksamhet. Vi deltar i en strid, men inte av den typen. Paulus bemöter vårt riktiga dilemma i Romarbrevet 7: ”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag…Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. (Romarbrevet 7:14–15, 18).

Paulus skräder inte orden här när han beskriver sitt tillstånd: ”Jag är av köttet. Jag gör ont hela tiden. Inget gott bor i mig”. Är det här då Paulus grundbeskrivning av en kristen? Säger han, ”Alla dina dagar kommer att vara fulla av sådana konflikter”? Inte alls. Men Paulus pressar på ytterligare:

”Jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (7:21–24).

Många kristna stoppar här och säger, ”Det där är jag – jag är frälst men mitt liv är eländigt. Aldrig att Gud skulle kunna använda mig. Varenda timme jag är vaken ägnar jag bara åt att kämpa mot synd.” Problemet är att dessa kristna inte vet vilka de är i Kristus – och det är exakt Paulus poäng. Han målar en komplett bild av vårt dilemma, beskriver vårt eländiga tillstånd, och frågar, ”Finns det någon utväg? Hur kan jag någonsin bli räddad från detta? Det är omöjligt i min egen kraft.”

Och sedan ger Paulus oss, i ett av de mest förunderliga avsnitten i Skriften, Guds respons på människans tillstånd: ”Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!… Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag” (7:25, 8:1-2).

En ny lag är verksam i dig – eftersom det är en ny sheriff i staden! Jesus, den nya sheriffen, har vunnit över den gamla, korrupta – den ”gamla människan” som är ditt kött. Du lever inte längre under syndens och dödens lag, för ”livets Andes lag har gjort dig fri i Kristus Jesus”.

Kanske du undrar, ”Den här galna striden som fortsätter rasa inom mig, vad säger du om den?”

Jag säger dig, synden har inte längre herraväldet i ditt inre. Krafterna som kommer mot dig är utifrån – från Satan, världen, din mänskliga natur – inte inifrån din gamla, döda syndanatur. Jag har fortfarande en mänsklig natur, benägen till att väckas upp av synd, men jag har inte min gamla syndanatur. Kristus har avrättat den. Den gamla, korrupta sheriffen skulle kunna skrika till dig från stadsgränsen, ”Du är inte andlig, för vore du det skulle du inte ha de där frestande tankarna.” Men under tiden har den nya sheriffen spikat upp en skylt där det står, ”Om du bor här är du fri.”

Det betyder inte bara, ”Du är fri från syndens straff”. Paulus hävdar faktiskt, ”Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort dig fri från syndens och dödens lag.” Detta betyder att du inte längre är under syndens lag, utan har gjorts fri till att vandra i Anden genom nåd. Din gamla människa är borta; allt har blivit nytt. Du behöver inte längre säga, ”Jag kan inte göra vad jag önskar.” Ditt motto nu är, ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Filipperbrevet 4:13). Ja, det kan du – inte i din egen förmåga, utan genom Kristus, som har renat dig och kallat dig till rättfärdighet genom hans nåd.

”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud” (Romarbrevet 8:3). Vi kan inte själva kämpa oss fram till rättfärdighet. Eftersom Gud har skapat sin rättfärdighet i oss genom sin Son, ”så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden” (8:4).

Så vad står på min att-göra-lista för att bli rättfärdig? Ingenting. Jag ska arbeta på min frälsning med fruktan och bävan, men jag gör det i frihet – eftersom lagens krav på rättfärdighet har uppfyllts. Jag behöver inte längre med nöd och näppe klamra mig fast vid Jesus; han har fyllt mig med sin egen Ande. Och det finns inte längre någon fördömelse mot mig eftersom han har uppfyllt lagens krav på rättfärdighet. Det krävs ingenting längre; han har mött alla krav på mig för att vara rättfärdiggjord, helig och rättfärdig.

Är du ängslig? Plågad av dina misslyckanden? Undrar du, ”Finns det verkligen något sådant som frihet för mig? Finns det räddning? Fungerar det kristna livet någonsin”? Jesus svarar, “Du har blivit fri.” Det är inte någon överdrivet optimistisk, verklighetsfrämmande sanning, utan en realitet som Gud deklarerar om dig. Det är vad han berättar om ditt liv för djävulen när anklagaren kommer.

Be denna bön: ”Gud, jag vet att du har gjort detta för mig, men jag har levat som om du inte hade gjort det. Fäst det i mitt hjärta nu. Jag kan vandra i Anden och veta att du gjort allt för att göra mig rättfärdig. Amen!”