Hemligheten bakom styrka i farofyllda tider

När världen verkar skaka kommer ett folk att framträda som vet hur de behåller sin styrka mitt i allt detta. Dessa är människor som närmar sig Herren i kristider.

Enligt Skriften kommer det inte att ha någon betydelse för dessa människor om månen och stjärnorna faller från himlen, eller om bergen skälver och faller ner i havet. De kommer fortfarande att ha tro på att Herren räddar dem, och de kommer inte att få sin tro skakad av något som kommer.

I psalm 31 introducerar David en fras till Guds folk: ”i ditt ansiktes beskydd” (på engelska ”the secret of thy presence, ”din närvaros hemlighet”). David skriver:

”Hur stor är inte din godhet, som du förvarar åt dem som fruktar dig och som du i människors åsyn visar dem som flyr till dig. Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors sammansvärjning. Du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor. (Psalm 31:19-20, min kursivering).

David säger här något väldigt insiktsfullt till Kristi kropp.

David säger i själva verket till oss: ”All äkta styrka kommer genom att vi närmar oss Herren. Det är faktiskt så att måttet på vår styrka står i proportion till vår närhet till honom.”

Det är helt enkelt så att ju närmare vi är Jesus, desto starkare kommer vi att bli. Faktum är att all styrka vi någonsin kommer att behöva kommer genom vårt böneliv i det fördolda.

Skriften säger att om vi bara närmar oss Kristus, kommer han att närma sig oss. Och genom att vi närmar oss honom, kommer vi att få oss givet ett färskt förråd av styrka dagligen. Det är ”hans närvaros hemlighet” som David hänvisar till i psalm 31.

Du förstår, djävulen fruktar mycket Herrens närvaro i våra liv. Han darrar vid blotta tanken på en troendes närhet till Jesus. Så när hans demoniska horder ser dig andas ut böner och komma närmare inför din himmelske Fader, lägger hela helvetet märke till:

”Herren är med denna troende. Han har fått tag på den gudomliga närvaron. Vad kan vi nu göra mot honom?”

Du skulle behöva vara helt blind för att inte se domen som nu kommer över Amerika och världen

På grund av detta kommer Satan att göra allt i sin makt för att beröva dig påHerrens närvaro. Det är därför han gör så många försök att köra fast din själ med bekymmer om framtiden.

Själafienden vill helt enkelt få dig uttömd på all styrka. Så han kommer att använda allt han kan, till och med ”bra” saker, för att få dig att låta bli att tillbringa tid ensam med Jesus. Han vet att din tid med Kristus gör det möjligt för dig att utstå fruktan och ångest, till och med i denna besvärliga tid.

Hela världen är medveten om att vi går till mötes väldigt svåra tider som aldrig tidigare i historien.

När jag skriver detta har världen till slut erkänt att vi är på väg mot otroliga förändringar. Som troende ställs vi var och en inför en viktig fråga: ”Hur nära är jag Jesus vid denna tidpunkt?”

Jag tror att när förhållandena är instabila är det mest kraftfulla vittnesbördet att den kristne lever helt och fullt i frid. Medan resten av samhället är i panik – svimmar, i några fall till och med dör, av fruktan – kommer den bedjande troende ständigt att bli starkare. Det kommer att vara så eftersom en gudfruktig tjänare får mer och mer uppmuntran från den Helige Ande. Bibeln talar om det som inte kan skakas!

Om du vill klara av att stå stadigt i stormen är Skriftens råd enkelt: Du måste ha Herrens närvaro i ditt liv dagligen.

Hur mycket kvalitetstid tillbringar du med Jesus? Växer du närmare Honom för var dag som går? Ber du utan uppehåll – det vill säga, att tyst ropa ut till honom dagen lång? Han lovar att höra ditt rop, även om det ropas ut i svaghet.

Du kanske säger till mig, ”Jag tror att jag är väl förberedd för vilken storm som helst. Jag är trots allt ett trofast vittne för Herren. Jag skäms inte för evangeliet. Och jag lever ett rent, moraliskt liv. Jag ger tionde, jag läser min Bibel och jag besöker kyrkan regelbundet.”

Det är möjligt att vara en troende och ändå vara på avstånd från Herren, Faktum är att om du inte tar dig tid med honom – om du inte stödjer dig på hans styrka – kommer ditt hjärta att bli modlöst. Dina ord kommer att ha bara lite eller ingen kraft eller resultat; ditt vittnesbörd kommer att vara livlöst. Varför? Eftersom du har drivit iväg från din kraftkälla.

Gör inte misstaget att mäta din vandring med Kristus genom dina goda gärningar eller ditt prästämbete i stället för genom hans närvaro i ditt liv.

Du kan helt enkelt inte behaga Herren mer – mer fullkomnad eller i centrum av hans vilja – än genom den enkla handlingen att närma dig honom i bön.

Vi vet detta genom aposteln Paulus liv. Paulus mötte många svåra farliga tider. Denne gudfruktige man visste vad det betydde att förlora allting: att vara hungrig och törstig, att lida brist, att vara i fattigdom, att bli övergiven, att ligga fastkedjad i en mörk fuktig fängelsecell, ensam och övergiven till och med av några av hans närmaste vänner.

Paulus blev inte modfälld. Faktum är att aposteln blev starkare genom varje prövning. Hur kunde det bli så? Jo, eftersom Paulus kände till hemligheten om att få och behålla äkta styrka.

Paulus vittnade: ”Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergav mig; må det inte bli dem tillräknat. Men Herren stod mig bi och gav mig kraft... Ja, Herren ska rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter.” (2 Tim 4:16-18, min kursivering).

När Paulus använder ordet men (oaktat) i detta avsnitt menar han helt enkelt ”trots”. Han säger till oss: ”Herren bistod mig och styrkte mig trots alla mödosamma tillfällen jag mötte.”

Paulus visste att om han närmade sig Herren skulle Kristus ära honom genom att stå med honom.

Aposteln förklarade i själva verket: ”Vart jag än vände mig var där problem och bedrövelser. Trots det, när andra svek mig – när jag var ensam och det enda jag kunde se var hårda tider – så kom Herren till mig och fyllde mig med sin styrka. Han befriade mig från det jag fruktade. Han gav mig en visshet att han skulle bevara mig från allt ont verk, och han kommer att bevara mig ända tills jag kommer till himlen.”

Paulus var hänförd över att se sina andliga barn få grepp om denna tanke om men - oaktat i deras liv. År efter år såg han Herren styrka dem så de skulle kunna stå stadigt mitt i de svåraste tider.

Mina älskade, ni kan inte få denna sorts visshet och styrka någon annanstans än inför Herren själv. Vi vet att Paulus ständigt var i gemenskap med Kristus genom böner, och det är därför dåliga nyheter eller prövningar inte kunde skaka honom. Varje gång Paulus mötte en ny hemsk prövning, flydde han till bön, och sprang till Jesus för att utgjuta sitt hjärta.

Författaren till Hebreerbrevet lovprisar vittnesbördet från de troende som styrktes genom trofast bön: ”Ni... ståndaktigt uthärdade mången lidandets kamp ...blev gjorda till ett skådespel för världen, dels led med andra som fick genomgå sådant. ... med glädje underkastat er att bli berövade era ägodelar” (Hebr 10:32-34).

Tänk på det: Människorna som beskrivs här hade förlorat sina hem, sitt levebröd, allting. Och ändå kunde de vittna tillsammans med sin herde, Paulus, ”Oaktat de svåra tiderna – trots varje prövning som kom i vår väg – Herren bistod oss. Han kom dagligen för att ge oss all den styrka vi behövde för att övervinna.”

Käre helige, låt mig få fråga dig: Har du ett oaktat i ditt liv?

Har du kommit till punkten där du kan säga: ”Trots allt vet jag att Jesus kommer att bevara mig i svåra tider. Och han kommer att ge mig allt jag behöver eftersom han är min källa till styrka.”

Paulus lärde sig denna hemlighet om styrka vid sin omvändelse. Efter att han hade blivit blind på vägen till Damaskus ägnade han tre dagar åt att fasta och bedja, fast besluten att erfara den faktiska närvaron av denne Herre som hade uppenbarat sig för honom.

Det var då som Herren sa till en troende vid namn Ananias, ”Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus...Ty se, han beder (Apg 9:11). Skriften säger sedan vidare om Paulus, ”Men Saulus uppträdde med allt större kraft” (9:22).

Vi ser denna sanning illustrerad i en av Jesus liknelser om mannen som frågar efter bröd från sin vän vid midnatt.

Mannen hade inget bröd själv, men han visste att hans vän hade allt bröd han behövde. Så han fortsatte att banka och slå på dörren tills hans vän steg upp, öppnade dörren och gav honom bröd.

Mina älskade, den vännen med bröd är Jesus. Han håller sig närmare än en broder, och han förser oss med allt vi behöver. Detta innefattar inte bara mat, kläder och skydd (se Matteus 6), utan även uppmuntran, styrka och frid.

Bibeln klargör allt: Det finns en särskilt specifik förberedelse vi alla borde göra just nu, och det är att börja bygga upp vår tro och andliga styrka. Det enda sättet att göra detta på är att närma sig Jesus i bön. Vi kan helt enkelt inte få den styrka vi behöver på något annat sätt.

David lär oss, ”Den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig...Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm” (Psalm 31:19-20). Det är dags att vi stänger in oss tillsammans med Kristus och utgjuter våra hjärtan inför honom dagligen.

När stormens raseri slår hårt kommer vi var och en att behöva vårt eget förråd av styrka.

När vi är mitt i stormen kommer ingen av oss att klara av det med hjälp av någon annans styrka. Vi kommer inte att klara av att stödja oss på vår make eller maka, vår pastor, vår vän, inte ens på en sann Guds profet.

Vi ser denna sanning illustrerad i Jesus liknelse om de oförståndiga jungfrurna. När jungfrurna försökte låna olja av deras visa motsvarigheter, blev de tillsagda, ”Gå och köp olja till er själv. Vi har inte tillräckligt för både oss och er.”

Hör du vad Jesus säger i denna liknelse? Han varnar alla sina barn: ”Ingen annan har tillräckligt med tro för att bära dig. Du måste ha ditt eget förråd av tro och förtrösta på mig.”

Käre helige, det är så väldigt enkelt: Du behöver ditt eget förråd av styrka. Men du kan inte få detta genom att bara lyssna på predikningar eller band med undervisning. Och du kan inte få det bara genom att delta i gemensam tillbedjan eller genom att göra goda gärningar. Du får det genom att vara ensam med Herren i hans närvaro.

Jag säger nu till varje kristen: Tiden har kommit för dig att närma dig Jesus som aldrig förr.

Du behöver hans närvaro mer än någonsin tidigare.

Psalmisten säger om dem som framträder inför Herren i Sion: ”De gå från kraft till kraft” (Psalm 84:7). Vi får höra, ”Den bedjande troende kommer inte att tappa modet i svåra tider. Han kommer att bli starkare och starkare eftersom han förtröstar på Gud hellre än på människosönerna.”

Jag avslutar med dessa kraftfulla ord av Jesaja:

”Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.

Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.

Ynglingar kan bli trötta och uppgivas, och unga män kan falla; men de som bidar efter HERREN hämtar ny kraft, de får nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hastar de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bli trötta. (Jes 40:28-31).