"Obegrnsat tilltrde till Fadern"

Detta var det eviga beslut som han utfrde i Kristus Jesus, vr Herre. I Honom och genom tron p Honom kan vi frimodigt och med tillfrsikt trda fram infr Gud. (Ef. 3:11-12)

Guds barn har ett av de strsta privilegier som ngonsin visats mnskligheten. Vi har rtten, frimodigheten och friheten att stra Herren nr som helst.

Vr himmelske Far sitter p tronen i evighet. Och vid Hans hgra sida sitter Hans son, vr vlsignade Herre och frlsare, Jesus. Utanfr detta tronrum finns det portar, som ppnas fr alla som r i Kristus. Nr som helst, dag eller natt, kan vi passera vaktnglar, serafer och alla himmelens hrar fr att frimodigt g in genom dessa portar och nrma oss Faderns tron. Kristus har sknkt oss direkt tilltrde till Fadern, fr att ta emot all den barmhrtighet och nd vi behver, oavsett vra omstndigheter.

S har det inte alltid varit. I Gamla Testamentet hade ingen mnniska tilltrde till Fadern, med ngra f undantag. Till exempel vet vi att Abraham tnjt ett visst mtt av tilltrde till Herren. Denne verltne man kallades Guds vn. Han hrde Herrens rst, han talade med Honom och han hade gemenskap med Honom.

nd frblev ocks Abraham utanfr frlten . Trots att han var en Guds vn hade han aldrig tilltrde till det allra heligaste, dr Gud bodde. Den andliga separationens frlt hade nnu inte blivit riven itu.

Vid en tidpunkt i Israels historia frklarade Gud att han skulle tala till profeterna genom visioner och drmmar: Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till knna fr honom i en syn, och talar med honom i en drm. (4 Mos. 12:6)

Detta var ett vldigt begrnsat tilltrde till Gud. terigen fanns dr ett undantag: Mose, Israels ledare. Gud sade om honom: Men s gr jag inte med min tjnare Mose. I hela mitt hus r han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gtor, och han fr se Herrens gestalt. (12:7-8) Likt Abraham talade Mose med Gud, och Gud talade med honom. Han tillbringade fyrtio dagar och ntter i Herrens nrvaro, tills hans ansikte sken. Helt klart hade Mose ett stort mtt av tilltrde.

Men resten av Israel knde inte till ngot om detta tilltrde. Herren sade till dem: Frn slkte till slkte skall detta vara ert dagliga brnnoffer infr Herrens ansikte vid ingngen till uppenbarelsetltet. Dr skall jag uppenbara mig fr er och tala med dig. Dr skall jag uppenbara mig fr Israels barn. (2 Mos. 29:42-43)

Ingen tillts g in i det allra heligaste dr Guds hrlighet vilade. Endast versteprsten fick g in en gng om ret, p den stora frsoningsdagen. Drfr fick folket lmna sina offergvor vid tabernaklets drr. De kunde kika genom drren, men de kunde inte se ngot ordentligt. De kunde bara spekulera i Guds hrlighet som vilade p insidan.

terigen, detta var ett vldigt begrnsat tilltrde. Det var som om Gud sade till dem: Kom till min drr, s mter jag er dr. D kan vi talas vid. De blev inte bjudna in. Herren talade till dem frn andra sidan av drren till tabernaklet. Kan du frestlla dig att frska kommunicera med en nra vn p det viset?

Inne i tabernaklet skiljde ett draperi det heliga frn det allra heligaste. Nr versteprsten nrmade sig frlten, mste han ha darrat. Det var en vervldigande, fruktansvrd sak att ha tilltrde till Guds hrlighet. Om man begick en enda liten orenhet i Hans nrvaro, dog man. Guds heliga nrvaro kunde inte tolerera ngon sorts synd.

Vilken fantastisk hndelse frsoningsdagen mste varit. Den dagen samlades alla Israels barn runt tabernaklets drr. Detta var samma drr dr Gud hade dmt Miriam fr att hon ifrgasatte Mose ledarskap, och Datan och Abiram fr att de reste sig upp emot Mose.

Nu stod folkmassan i frundran medan Aron, versteprsten, gick in i det mystiska rummet fr att mta med den allsmktige Guden. De hade hrt om vad som hnde dr inne, men de undrade nd: Hur r det dr inne? Har Herren en synlig form? Lter Hans rst som den fruktansvrda vi hrde p Sinai berg? r Han mild och mjuk, eller r Han skrmmande?

Till och med David, Israels psalmist, hade begrnsat tilltrde till Gud. Skriften sger att han umgicks med Gud. Han knde Gud som sin frsvarare, tillflykt, uppehllare, styrka. Ingen talade mer majesttiskt och kraftfullt om Gud n denne man gjorde. nd hade inte David privilegiet att g in i det allra heligaste. Igenom psalmerna talade David om begret och lngtan efter Gud. Han ropade ut fr att n bakom frlten, till ngot han inte kunde n: Djup ropar till djup. (Ps. 42:8)

Salomo uttryckte ocks detta otillfredsstllda begr efter att komma till Gud: Min vn rckte in sin hand genom luckan, d rrdes mitt hjrta ver honom. Jag steg upp fr att ppna fr min vn Jag ppnade fr min vn, men min vn var borta, han var frsvunnen Jag skte honom, men fann honom inte, jag ropade p honom, men han svarade mig inte. (H.V. 5:4-6) han anvnder ett sprk som vittnar om gudomlig lngtan: Jag skte Honom, Jag lngtade efter Honom, jag ville se Honom. Men jag kunde inte finna Honom.

Salomo byggde ett majesttiskt tempel i Jerusalem till Guds ra. Nr bygget var frdigt frde Salomo dit in vad hans fader David hade helgat t Herren: silvret, guldet och alla krlen de hmtade arken dit upp till dess plats in i det allra heligaste. (2 Krn. 5:1, 5, 7) Nr allt kommit p plats bjd Salomo in Gud att komma och helga det allra heligaste med sin nrvaro. Gud gjorde det genom att snka sig ner i ett moln och fylla templet.

Alla i Israel trodde att Gud bodde i det stora templet i Jerusalem. Drfr vnde israeliterna alla sina bner mot det. Salomo frgade Herren: Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender p den vg du snder dem och de ber till dig, vnda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt t ditt namn, m du d frn himlen hra deras bn och kallan och skaffa dem rtt. (2 Krn. 6:34-35)

Salomo bad: "Herre, nr vra armer gr ut i krig mot vra fiender, hr dem d nr de ber till Dig hr i Ditt tempel. Ge dem framgng i striden." De tnkte inte att Gud var p stridsfltet, utan i det dr heliga rummet i Jerusalem.

Dessutom, om Israel hamnade i fngenskap skulle de be, vnda i riktning mot sitt land och mot det hus som jag har byggt t ditt namn m du d hra frn himlen. (2 Krn. 6:38-39) Det r drfr Daniel ppnade sitt fnster i Babylon och bad vnd mot Jerusalem (Dan. 6:10). n i dag vnder sig fortfarande judar mot Jerusalem nr de ber. En gng var jag p ett flygplan nr en ortodox jude satte p sig sin bnesjal, stllde sig i gngen och bad mot Jerusalem.

nd, trots Guds hrlighet i templet, trots visioner och drmmar som gavs till profeter, trots nglabesk frblev Guds folk utanfr frlten. Drren in i det allra heligaste hade nnu inte ppnats. Tilltrdet till Honom var fortfarande begrnsat.

Kristi liv som mnniska frde med sig strre tilltrde till Fadern. Men ven d var tilltrdet mycket begrnsat. Nr Jesus kom till jorden som bebis var endast ett ftal mnniskor nrvarande, ngra herdar och vise mn. Resten av mnskligheten var omedveten om Hans ankomst. I templet i Jerusalem sysslade prsterna med sina plikter och folket lste sina bner, och alla fljde sina vanliga rutiner.

Nr Jesus var en ung pojke sg ngra mnniskor Honom i templet. De flesta av dem var prster och skriftlrda som frundrades ver Hans kunskap i Guds Ord. Men allmnheten knde inte till Honom. Senare var det en del som mtte honom i snickarverkstaden dr han slet och jobbade. Men vem kunde tro att Jesus var Gud i mnsklig gestalt nr Han lagade deras trasiga stolar? Han var endast Josefs son, en fin ung man som visste mycket om Gud.

Nr Jesus brjade sin tjnst talade Han till en liten befolkning i ett vldigt litet land till de frlorade fren i Israels hus. Och eftersom Han bara kunde vara p ett stlle i taget var tilltrdet till Honom begrnsat till var Han befann sig.

Om man ville g till Jesus var man tvungen att g till Juda. S om man bodde utanfr Israel fick man frdas i dagar och veckor med bt, kamel eller till fots. Sedan fick man spra upp Honom i en by, hitta en folkmassa dr och frga dem om vgen. Eller, om Han just lmnat staden, fick man lyssna efter rykten fr att veta vart Han tagit vgen. Man kanske blev tvungen att hyra en bt fr att korsa en stor sj, eller vandra ett dygn fr att komma till vildmarken dr Han undervisade folkmassorna.

Nr man vl funnit Jesus, mste man vara fysiskt nra fr att hra Hans rst, knna hans vidrrande och bli vlsignad av Hans heliga nrvaro. Man kunde frska trnga sig fram i folkmassan fr att n Honom, men alla andra ville ocks vara nra Honom.

Detta var ett mycket begrnsat tilltrde. Fr att komma till Herren var man tvungen att vara p rtt plats vid rtt tid. Tnk p den blinde mannen som hrde Jesus komma frbi. Nr denne man frstod vem det var, ropade han: Jesus, hela mig s jag terfr synen. Frst d upprttade Kristus honom.

Eller tnk p kvinnan med bldningar. Hon var tvungen att knuffa och kravla sig genom en folkmassa fr att rra vid Jesu mantelflik. Samtidigt frskte alla andra ocks att rra vid Honom.

Dr fanns ocks en mor frn Nain, som ledde en procession fr att begrava sin dde son. Nr Jesus korsade hennes vg, rrde Han vid bren och reste upp pojken frn de dda.

Eller tnk p den ofrmgne mannen vid Betesdadammen, p frmarknaden. Mnga sjuka och lidande mnniskor hade samlats dr fr att bli helade. Men denne ende man var p rtt plats vid rtt tid. Nr Jesus passerade honom, helade Han honom ocks.

Ofta var man tvungen att berkna och planera i frvg fr att f tilltrde till Herren. Sackeus gjorde det nr han klttrade upp i ett trd fr att f en skymt av Jesus. Fyra andra mn lste ett liknande transportproblem fr en sjuk vns skull. Nr de lokaliserat den fullpackade byggnad dr Kristus undervisade ppnade de ett hl i taket och snkte ner sin vn mitt framfr gonen p Jesus.

Slutligen, i ett pltsligt, hrligt gonblick skaffade Jesus totalt, obegrnsat tilltrde till Fadern. Bibeln sger att p Golgata, p ett blodstnkt kors ropade Jesus n en gng med hg rst och gav upp andan. Och se, d brast frlten i templet i tv delar, uppifrn och nda ner. (Matt. 27:50-51)

Vid stunden fr Jesu dd revs bokstavligen frlten i Jerusalems tempel mitt itu. Det var i det gonblicket vrt de beseglades. Exakt i det gonblick d vr Herre gav upp andan gavs vi totalt och obegrnsat tilltrde till det allra heligaste. Brder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt g in i det allra heligaste p den nya och levande vg som han har ppnat fr oss genom frlten, det vill sga sitt ktt. (Hebr. 10:19-20)

Nr den fysiska frlten revs itu representerade det vad som hnde i den andliga vrlden. Till slut kunde vi njuta av ngot som generation efter generation inte kunnat. Vi fick ett privilegium som inte ens Abraham, Mose och David hade. Vi fick tilltrde till det allra heligaste, till den allsmktige Gudens tronrum. Drren stngdes inte lngre fr oss. Vem som helst kunde nu titta in och g in. Obegrnsat tilltrde hade gjorts mjligt.

Dessutom blev Jesus vid sin dd vr versteprst. Han uppsteg till det Nya Jerusalem, till ett tempel som inte r skapat av hnder. Dr tog Han p sig rollen som vr versteprst. Han gick rakt in i Guds heliga nrvaro och, med rkelsen frn sina egna frbner, presenterade Han sitt blod vid ndens tron. Sedan satte Han sig p Faderns hgra sida med all makt, kraft och hrlighet.

D utnyttjade Jesus sin frbundsrtt att ta emot alla som omvnde sig och tog emot Honom som Herre in i en andlig kropp. Och Han snde Den Helige Ande fr att utfrda en kallelse till sina barn: Jag har ppnat drren till Fadern. Ni r nu accepterade genom att helt enkelt frbli i mig genom tro. S kom frimodigt till tronen. Jag kommer att ta er in i min Faders nrvaro, som nu ocks r er Fader. Ni har obegrnsat tilltrde till Honom, dag och natt.

Vilken r den strsta smrta Kristi sjl ngonsin skulle kunna uppleva? Jag tror det r att en generation som har ftt fullt, obegrnsat tilltrde inte kommer till Honom.

I rhundraden bnade och bad Guds folk att f g genom frlten. De trdde och lngtade efter att f se vra dagars vlsignelse. Det tilltrde vi idag tnjuter r det tilltrde Mose lngtade efter. Det r samma tilltrde Davids hjrta kunde se, men inte kunde f. Det r det tilltrde Daniel aldrig hade, fast han bad till Herren tre gnger per dag. Vra frfder sg detta tilltrde i vra dagar, och de gladdes fr vr skull.

nd r det s att vi som ftt rtten till denna underbara gva tar den fr given. Drren har ppnats fr oss, nd vgrar vi att g in, ibland i dagar och veckor i strck. Vilket brott! Varje gng vi ignorerar det tilltrde Jesus kpt fr oss genom att vrdslst g frbi drren, tar vi ltt p Hans blod. Vr Herre sade till oss att vi har alla resurser vi behver om vi bara kommer till Honom. nd fortstter vi att avspisa Hans dyrbara gva.

Skriften frmanar oss: Lt oss drfr med uppriktigt hjrta g fram i full trosvisshet Lt oss orubbligt hlla fast vid hoppets beknnelse ty den som har gett oss lftet r trofast. (Hebr. 10:22-23) Detta sammanhang talar tydligt om bn. Gud uppmanar oss entrget: Kom in i min nrvaro ofta, dagligen. Du kan inte behlla din tro om du inte drar dig nra mig. Om du inte frimodigt gr in i min nrhet, kommer din tro att vackla.

Du kanske knner kristna som en gng var tnda fr Jesus. De sg alltid till att f kvalitetstid med Herren, skte i Hans Ord och stngde in sig med Honom. De frstod att de mste dra sig nra Honom fr att hlla tron vid liv.

nd r det s att dessa kristna nu knappt tnker sina bner. Eller rusar de in i Guds nrvaro ngra minuter bara fr att sga: Hej Herre. Du r vlsignad. Snlla, led mig idag. Jag lskar dig, Jesus. Hej d. Deras skande hjrtan r borta. Den stressfria gemenskap de en gng njt av finns inte mer. Nr man frgar dem om deras verfldande bneliv, sger de att de vilar i tron .

Jag sger dig, mnniskor utan bn blir snart mnniskor utan tro. Ju mer de frsakar tilltrdets gva genom att vgra dra nytta av vad Gud har att ge, desto mer driver de bort.

Nr Jesus vandrade p jorden gjorde Han sig sjlv tillgnglig fr hela befolkningen. Han undervisade i synagogor, p bergssluttningar och i btar. Han helade de sjuka och utfrde under och mirakler. Han hjde rsten vid fester, och ropade: Jag r det levande vattnet. Kom till mig, s skall jag tillfredsstlla era trstiga sjlar. Vem som helst kunde dra sig nra Honom och bli tillfredsstlld.

Men vr Herres inbjudan blev fr det mesta ignorerad. Han grt ver folket: Jerusalem, Jerusalem, du som mrdar profeterna och stenar dem som r snda till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, s som hnan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. (Matt. 23:37) Han sade till Israel: Jag r hr nu, tillgnglig fr dig. Jag har sagt till dig att komma till mig fr helande och fr att f dina behov mtta. Men du vill inte komma.

Hur gensvarade Jesus p att folket frkastade Honom? Han frkunnade: Se, ert hus kommer att st de. (23:38) Det ord Jesus anvnder fr de hr betyder ensamhet, ofruktsamhet, ngot bortkastat. Han sade: Ditt frsamlingsliv, ditt hushll, din andliga vandring alltihop kommer att frtorka och d.

Tnk efter. Om frldrar inte sker Gud dagligen kommer deras barn definitivt inte att gra det. Deras hem kommer istllet att fyllas med vrldslighet, andlig ofruktsamhet och en ensamhet bortom beskrivning. Till slut kommer den familjen att vara helt delagd.

Kom ihg att Jesus uttalade dessa varningar i en ndens tid. Han tillade: Ty jag sger er: Hrefter skall ni inte se mig, frrn ni sger: Vlsignad r han som kommer i Herrens namn. (23:39) Betydelsen hr r: Jag har gett er allt det tilltrde ni behver fr att leva segrande liv. Men ni har ignorerat mitt erbjudande. Jag r ledsen, men ert beslut kommer att fra med sig delggelse till era liv och hem. Och ni kommer inte att se mig igen frrn i evigheten.

Nr kom du senast till Gud och fann allt du behver fr att leva? Hade du problem, stod du infr en kris i familjen, p jobbet eller med hlsan? Det r inget fel med att ska tilltrde till Gud i tider av allvarlig nd. Jesaja skriver: Herre, i nden skte de dig, de utgt tysta bner nr din tillrttavisning drabbade dem. (Jes. 26:16) Psalmisten vittnar: Jag hjer min rst och ropar till Herren, jag hjer min rst och ber till Herren. Jag utgjuter mitt bekymmer infr honom och talar med honom om min nd. (Ps. 142:2-3)

Vr Herre r en far som djupt bryr sig om sina barns bekymmer. Nrhelst vi mter svrigheter manar Han oss att dra oss nra genom att sga: Kom, utgjut alla dina bekymmer, behov och klagoml infr mig. Jag skall lyssna p ditt rop och svara.

nd r detta det enda tillfllet mnga kristna trder infr Fadern. Jag frgar dig: var finns den lngtan efter Gud som David beskriver, den djupa trsten efter att vara i Guds nrvaro? Var finns den dagliga tjnsten infr Honom, hjrtats utgjutande i krlek och beundran?

Du kanske protesterar: Vad spelar det fr roll om kristna inte ber? De r fortfarande troende renade i blodet, frltna och p vg till himlen. Vad r det fr risk med att bli lite ljummen?

Jag tror vr himmelske fader inser att vi lever i en hektisk tid med mnga krav p vr tid och energi. Och kristna fngas upp i stress och aktiviteter lika mycket som vem som helst. nd kan jag inte tro att Gud tar ltt p att vi frsakar det tilltrde till Honom som kostade Hans ende sons liv.

Gud har gjort Kristus till vrt starka torn. Men endast den som gr in r trygg. (Ords. 18:10) Om du inte gr in, r du fortfarande utanfr drren. Du str dr Israel stod. Men Gud mter inte ngon vid drren lngre. Allt det vi behver finns p insidan frltelse fr synd, barmhrtighet i tid av nd, kraft fr att vervinna.

Frestll dig den smrta och frkastelse Fadern och Sonen knner. Jag tnker mig denna konversation dem emellan:

Min son, du blev slagen, hnad, korsfst och begraven. Det smrtade mig s, att jag blundade vid synen. nd fullbordade du det eviga frbundet. Du sknkte full acceptans och tilltrde fr alla som litar p dig. Tack vare dig r det mjligt fr ett sista tidens folk att komma till mig. Och de skulle vxa mktigt i min styrka genom att bygga fsten av tro emot djvulen som kommer att fresta dem som aldrig frr.

Men var r vra lskade barn? Mndagen gr, och vi ser dem aldrig. Tisdagen kommer, fortfarande inga barn. Onsdagen kommer utan en skymt av dem. Torsdag, fredag och lrdag passerar, och nd ser vi dem inte. Bara p sndag nrmar de sig oss nr de r i kyrkan. Varfr kommer de inte? lskar de oss inte?

Gud frgade Adam samma frga nr han gmde sig fr Herren i Edens lustgrd: Adam, var r du? (1 Mos. 3:9) Herren visste hela tiden var Adam fanns. Han frgade egentligen varfr Adam frkastat Hans gemenskap, och Han visade Adam att det innebar fara att gmma sig fr Hans nrvaro.

Faktum r att kristna som inte sker tilltrde till Fadern slutligen hamnar i ett Sardestillstnd. Herren instruerade Johannes: Skriv till frsamlingens ngel i Sardes: S sger han som har Guds sju andar Jag knner dina grningar. Du har namnet om dig att du lever, men du r dd. (Upp. 3:1)

Jesus sger: Du kanske r en god person, ngon som skulle gra vad som helst fr vem som helst. Du har ett gott rykte bde i kyrkan och i vrlden. Du r knd som verkligt levande i Kristus, vlsignad av Gud. Men ett ddens element har smugit sig in i ditt liv. Ngot av vrlden har frorenat dig.

Men du har ngra f i Sardes som inte har smutsat ner sina klder. (3:4) Vad handlar smutsen om hr? Det r bristen p bn. Och hr varnar Jesus oss: Vakna upp och hll dig vaken och strk det som r kvar och som var nra att d. Ty jag har inte funnit att dina grningar r fullkomliga infr min Gud. (3:2)

De troende i Sardes hade inte vakat. De hade inte varit i bn, vntat p Herren och skt Honom som de gjorde frr. Istllet hade de tilltit sig att bli vrdslsa, och inte kommit dagligen till Gud fr hjlp. Nu hade deras liv frorenats. Det ord Jesus anvnder fr smuts hr knnetecknar syndig jord, ett svart mrke p en vit mantel. Kristus sger till oss: Om ni inte ber, har ni inget frsvar mot fienden. Er frsumlighet tillter manteln att flckas.

nd sger Jesus om ngra f: Men du har ngra f i Sardes som inte har smutsat ner sina klder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita klder, ty de r vrdiga. (3:4) Han sger: Du har fortfarande en liten gnista av lngtan efter mig. Du vill inte frlora min nrvaro, och lmnas i ofruktsamhet. Skynda dig, vck hungern igen. G tillbaks till den stngda bnekammaren och kalla p mig. Fatta ett bergfast beslut i ditt hjrta. Bls liv i trons lga innan den dr innan dden trder in i din sjl som den gjort med s mnga runt omkring dig.

Ignorera inte tilltrdets gva. Din eviga framtid hnger p det. Be och sk Herren. Han har gett dig tilltrde, och Han lovar att mta alla dina behov.