r du arg p Gud?

Jag tror inte det finns ngot farligare fr en kristen n att bra omkring p bitterhet mot Gud. nd chockas jag av det kande antalet troende jag mter som r irriterade p Herren. De kanske inte erknner det men de hyser ngot slags agg mot Honom djupt inom sig. Varfr? De tror inte att Han r intresserad av deras liv och problem! De r vertygade om att Han inte bryr sig eftersom Han inte svarade p den dr speciella bnen och inte ingrep till deras frmn.

Jag fick nyligen ett brev frn en ung man som var intern p ett fngelse i Sdern. Fngen var en gng en vertygad kristen, men nu var han arg p Gud. Han skrev:

"Jag befinner mig i ett helvete och jag tror att Gud kommer att lmna mig hr! En gng ville jag flja Kristus av hela mitt hjrta. Men jag hade en synd som vervldigade mig. En sexuell synd. Jag frskte att omvnda mig men det hjlpte aldrig. Jag lste min bibel, studerade och bad, till ingen nytta. Jag kontrollerades alltid av min synd. Nu sitter jag av ett lngt fngelsestraff p grund av det.

Jag har givit upp den andliga kampen. Det verkar inte vrt anstrngningen att ens frska. Gud befriade mig frn alkohol och droger nr jag var nyfrlst. Varfr kunde han inte ta bort mina sexuella lustar ocks".

Varje sida av den unge mannens brev var fyllt av bitterhet mot Gud. Han hade tilltit sin frbittring att vxa s att den blev till flammande vrede.

Jag ser liknande vrede bland ett tilltagande antal predikanter i mnga samfund idag. De har blivit desillusionerade, utbrnda, arga p Gud och nu vandrar de ivg bort frn sin kallelse. Nr du frgar dem om orsaken fr du till svar:

"Jag var noggrann och trofast, jag gav det bsta jag hade. Ju mer jag frskte desto mindre resultat fick jag se. Min frsamling var inte uppskattande. Alla mina bner verkade vara frgves. Till slut lt alla mina predikningar falska eftersom inget av det jag talade om var i funktion i mitt eget liv. Nu har jag slutat med tjnsten tills jag kan f ordning p allt."

Jag har lrt mig med ren att det r f sdana predikanter som ngonsin tervnder. Varfr? De hller fast vid sin irritation mot Gud! De sger; "Jag gjorde allt rtt. Men inget gick som jag hade hoppats. Jag var trofast mot Honom men Han svek mig."

Fr inte s lnge sedan fick jag tag p en missionsbiografi som hette "Aggie". Jag kunde inte lgga den ifrn mig. Denna frunderliga berttelse grep mitt hjrta och jag strcklste hela boken. Jag skulle vilja ge dig ett sammandrag av boken hr eftersom den tydligt illustrerar den destruktiva kraften i groende vrede i en kristens hjrta.

r 1921 svarade tv unga par i Stockholm, Sverige ja p Guds kallelse att ka ut till Afrika. De tillhrde Filadelfiakyrkan, pingstkyrkan i Stockholm som snde ut missionrer till platser ver hela jorden. Under en missionsgudstjnst fick de en kallelse att ka till Belgiska Kongo, numera Zaire.

De hette David och Svea Flood och Joel och Bertha Erickson. Svea Flood var bara 142 cm lng och var en mycket vlknd sngerska i Sverige.

De anlnde till Belgiska Kongo och instllde sig p den lokala missionsstationen. Sedan tog de machete-knivar och bokstavligt hackade sig fram genom Kongos insektskrlande inre. David och Svea hade en tvrig son, David Jr. och honom var de tvungna att bra med sig p ryggen. Utefter vgen fick bda paren malaria. Men de fortsatte framt med stor nit, redo att bli martyrer fr Herren.

Till slut ndde de en by i inlandet. Folket i byn ville till deras stora frvning inte slppa in dem i byn. De berttade fljande fr missionrerna: "Vi kan inte tillta vita mnniskor hr. Det skulle frarga vra gudar." S familjerna fortsatte till nsta by bara fr att f samma svar dr.

Nu fanns det inte fler byar i nrheten. De uttrttade familjerna hade inget val utan var tvungna att sl sig ner ngonstans. De rjde en glnta mitt i bergsdjungeln och byggde lerhyddor som fick bli deras hem.

Under de mnader som gick led de alla av ensamhet, sjukdom och undernring. Lille David Jr blev sjuk. De hade nsta ingen kontakt med ngon frn byarna.

Efter ungefr 6 mnader beslt sig till slut Joel och Bertha Erickson att tervnda till missionsstationen. De bad Floods att flja med, men Svea kunde inte resa eftersom hon just blivit gravid. Nu hade ven hennes malaria frvrrats. Frutom det s sa David; "Jag vill att mitt barn fds i Afrika. Jag har kommit fr att ge mitt liv hr." S familjen Flood vinkade helt enkelt adj till sina vnner nr de pbrjade sin 20-milavandring tillbaka.

Under flera mnader hade Svea blossande feber. nd var hon trofast i att tala med en liten pojke som kom fr att beska henne frn en av byarna i nrheten. Pojken var den ende som Floods fick leda till Kristus. Han hade med sig frukt till familjen och Svea undervisade honom och han bara log mot henne.

Till slut blev Sveas malaria s svr att hon blev sngliggande. Nr det blev dags fr henne att fda, fdde hon en frisk liten flicka. En vecka senare lg hon fr dden. I sin sista stund viskade hon till David: "Kalla flickan Aina." Sedan dog hon.

David Flood skakades djupt av sin hustrus dd. Med sina sista krafter tog han och gjorde en trlda till kista t Svea. I en primitiv grav p bergsslutningen begravde han s sin lskade fru.

Nr han stod bredvid hennes grav sg han ner p sin unge son som stod vid hans sida. S hrde han sin dottersskrik frn lerhyddan. Pltsligt fyllde bitterhet hans hjrta. Vrede reste sig inom honom utan att han kunde kontrollera den. Han fick ett utbrott och skrek; " Varfr lt du det hr ske, Gud? Vi kom hit fr att ge vra liv! Min fru var s vacker, s talangfull. Nu ligger hon bara dr, dd vid 27 rs lder.

Nu har jag en tvring som jag knappast kan ta hand om, n mindre den lilla flickan. Efter mer n ett r i djungeln har vi inget resultat att visa. Bara en liten bypojke som antagligen inte frstr vad vi sagt. Du har svikit mig Gud! Ett sdant frslsat liv!"

Hr hyrde nu David Flood ngra lokala stammn som guider fr att fra honom och barnen tillbaka till missionsstationen. Nr han sg Erickssons kastade han argt ur sig; "Jag skall ka hrifrn. Jag klarar inte av de hr barnen sjlv. Jag tar min son med mig tillbaka till Sverige, men jag lmnar min dotter hr hos er." Med det lmnade han Aina till Erickssons fr att de skulle uppfostra henne.

Hela btresan tillbaka till Stockholm stod David Flood p dck och grlade p Gud. Han hade sagt till alla att han skulle ka till Afrika och bli martyr. Vinna mnniskor fr Kristus, vad det n skulle kosta honom. Nu tervnde han som en slagen man. Han trodde att han varit trofast men att Gud bara belnat honom med frsumlighet.

Nr han kom fram till Stockholm beslt han sig fr att ge sig in i importaffrer fr att gra sin lycka. Han varnade alla i nrheten fr att ens nmna Gud i hans nrvaro. Nr ngon gjorde det fick han sdana vredesutbrott att han tog fysisk skada . Det slutade med att han brjade dricka ordentligt.

En kort tid efter att han lmnat Afrika dog pltsligt hans vnner Erickssons (de kan ha blivit frgiftade av en stamhvding). Lilla Aina lmnades ver till ett amerikanskt par, underbara vnner till mig som heter Arthur och Anna Berg. Familjen Berg tog med sig Aina till en by som hette Massisi i norra Kongo. De brjade kalla henne Aggie. Snart lrde sig lilla Aggie swahili och lekte med barnen frn Kongo.

Eftersom hon var ensam lnga stunder lrde sig Aggie att leka fantasilekar. Hon ltsades att hon hade fyra brder och en syster och hon hittade p namn t dem allihop. Hon dukade bordet fr sina brder och satt och pratade med dem. Hon ltsades att systern fortfarande letade efter henne.

Nr familjen Berg kte till Amerika fr en ledighet tog de med sig Aggie till Minneapolisomrdet. Det blev s att de blev kvar dr. Aggie vxte upp och gifte sig med en man som hette Dewey Hurst, som senare blev rektor p Northwest Bible College, pingstpastorsskolan i Minneapolis.

Aggie visste inte att hennes far gift om sig, med Sveas yngre syster som hade ett Guds hjrta. De hade nu fem barn, frutom Aggie, fyra sner och en dotter (precis som Aggie hade lekt). Vid det hr laget var David Flood en nedgngen alkoholist som hll p att frlora sin syn.

Under 40 r frskte Aggie f tag p sin far men fick aldrig ngra svar p sina brev. Till slut gav bibelskolan henne och hennes man biljetter till Sverige. Detta gav henne en chans att personligen ska upp sin far.

Efter att de korsat Atlanten spenderade paret en dag i London. De beslt sig fr att ta en promenad och gick d frbi Royal Albert Hall. Till deras gldje hll man dr en missionskonferens fr pingstrrelsen. De gick in och fick hra en svart predikant som vittnade om de stora saker som Gud gjorde i Zaire, Belgiska Kongo.

Ainas hjrta tog ett skutt. Efter mtet gick hon fram till predikanten och frgade; "Trffade du ngon gng missionrerna David och Svea Flood?" Han svarade; "Ja, Svea Flood ledde mig till Herren nr jag bara var en liten pojke. De fick en liten flicka men jag vet inte vad som hnde med henne." Aggie utbrast "Jag r den flickan. Jag r Aggie, Aina!"

Nr predikanten fick hra detta fattade han Aggies hand, kramade henne och grt av gldje. Aggie kunde knappast tro att detta var mannen som hennes mamma hade vittnat fr. Han hade vxt upp och blivit missionrsevangelist i sitt land dr det nu fanns 110 000 kristna, 32 missionsstationer, flera bibelskolor och ett sjukhus med 120 sngplatser.

Nsta dag avreste Aggie och Dewey till Stockholm och ryktet hade redan spridit sig om att de var p vg. Vi det hr laget visste Aggie att hon hade fyra brder och en syster. Till hennes frvning kom tre av hennes brder och hlsade p henne p hotellet. Hon frgade "Var r David, min ldre bror?" De pekade ver lobbyn p en enslig figur som satt p en stol. Hennes bror David Jr var en skrumpen grhrig man. Liksom sin far var han bitter och hade nstan frstrt sitt liv med alkohol.

Nr Aggie frgade om sin far blev brderna uppretade. De hatade honom allihop. Ingen av dem hade talat med honom p flera r.

S frgade Aggie "Men min syster d?" De gav henne ett telefonnummer och Aggie ringde genast. Hennes syster svarade, men nr Aggie talade om vem hon var brts samtalet och nr Aggie frskte ringa p nytt fick hon inget svar.

Efter ett litet stund kom systern till hotellet och kastade sig runt halsen p Aggie. Hon berttade: "Jag har drmt om dig hela mitt liv. Jag brukade titta p kartan ver vrlden, anvnda en leksaksbil och ltsas att jag krde fr att leta upp dig!"

Aggies syster fraktade ocks deras far, David Flood, men hon lovade att hjlpa Aggie att finna honom. De kte till ett omrde i Stockholm och gick in i ett nedslitet hus. Nr de knackade p drren slppte en kvinna in dem.

Dr inne var det fullt med flaskor verallt. Liggande p en sng i hrnet lg hennes far. David Flood, han som en gng varit missionr. Han var nu 73 r gammal och led av diabetes. Han hade haft en hjrnbldning och hade gr starr p bda gonen.

Aggie fll grtande p kn vid hans sida; "Pappa, jag r din lilla flicka, den som du lmnade i Afrika." Den gamle mannen vnde sig och tittade p henne. Trar fyllde hans gon. Han svarade; "Jag menade inte att lmna bort dig fr alltid. Jag kunde bara inte ta hand om er bda tv." Aggie svarade; " Det r OK, pappa. Gud tog hand om mig."

Pltsligt mrknade faderns ansikte. "Gud tog inte hand om dig, frste han! Han frstrde hela vr familj! Han ledde oss till Afrika och sedan frrdde han oss. Det blev inget resultat av vr tid dr. Det var att slsa bort vra liv!"

Aggie berttade om den svarte predikant hon just mtt i London och hur landet blivit evangeliserat genom honom; "Det r helt sant pappa, sa hon. Alla vet om den lille pojkens omvndelse, det har sttt i alla tidningar."

Med ens fll den Helige Ande ver David Flood och han blev frkrossad. Trar av sorg och omvndelse strmmade ver hans ansikte och Gud terupprttade honom.

Kort efter deras mte dog David Flood, och ven om han blivit terupprttad i Herren lmnade han bara ruiner efter sig. Frutom Aggie lmnade han efter sig fem barn, alla ofrlsta och bittra.

Aggie skrev ner hela historien. Medan hon hll p att skriva fick hon cancer och hann precis frdigt innan hon flyttade hem till Herren.

David Flood representerar mnga kristna i dag. De har blivit besvikna, nedtryckta och r nu fulla av vrede mot Gud.

Bibeln ger oss ett exempel p det hr i Jona bok. Liksom David Flood fick Jona en missionskallelse frn Gud. Han begav sig till Nineve fr att predika det budskap om dom som Gud givit honom: Staden skulle frgras om 40 dagar.

Efter att han framburit budskapet gick Jona och satte sig p bergsluttningen utanfr staden och vntade p att Gud skulle brja med frstrelsen. Men nr de 40 dagarna var till nda hnde ingenting. Varfr? Nineve omvnde sig och Gud ngrade det onda som han hotat att gra med dem.

Det hr gjorde Jona vred. Han ropade till Gud; "Herre, du frrdde mig. Du la p mitt hjrta att jag skulle komma hit och predika dom frn dig! Alla i hela Israel visste om det. Nu har du ndrat dig utan att bertta det fr mig. Det verkar ju som om jag r en falsk profet!"

Jona satt och surade under den stekande solen - irriterad p Gud. nd lt Gud i sin barmhrtighet en planta vxa upp fr att skydda Jona i hettan "...fr att den skulle ge skugga t hans huvud och hjlpa honom ur hans frargelse..." (Jona 4:6)

Ordet frargelse betyder hr "misshag, besvikelse." Med andra ord, Jona var frargad fr att saker och ting inte gick som han hade tnkt sig. Gud hade ndrat sina planer och Jona fick sin stolthet srad.

Det r hr nstan all vrede mot Gud brjar, med besvikelse. Gud kanske kallar oss, ge oss en brda fr ngot, snder oss men Han gr frndringar utan att frga oss till rds nr det gller sina suverna planer. Nr sedan saker och ting inte gr som vi planerat knner vi oss felaktigt ledda eller frrdda.

Gud frstr vra rop om smrta och frvirring. Vra rop r nr allt kommer omkring mnskliga. Det skiljer sig inte frn Jesu rop p korset; "Fader, varfr har du vergivit mig?"

Men nr vi fortstter att ge nring t vr frtrnade ande kommer den att vxa till vrede inom oss. Gud kommer d att stlla oss samma frga som han stllde till Jona; "... Menar du att du har skl till att vredgas..." (v.9). Med andra ord "Tycker du att du har rtt att vara s arg?"

Jona svarade "Jag har minsann rtt att vara arg hela livet! "...Jag m vl ha skl att vredgas till dds..." (v.9). Hr var en profet s frargad, s irriterad, s full av vrede mot Gud att han sa; " Jag bryr mig inte om jag lever eller dr! Min tjnst har misslyckats. Alla mina lidanden har varit frgves. Jag tillbringade tre dygn i en stinkande fiskbuk och till vilken nytta? Gud har ndrat p allt. Jag har visst rtt att vara arg p Honom."

Mnga kristna r som Jona, de knner att det har rtt att vara arga p Gud. De tnker: "Jag ber, jag lser min Bibel, jag lyder Guds Ord. Varfr kommer alla dessa problem d in i mitt liv? Varfr ser jag inte den vlsignelse som Gud har utlovat? Han har svikit mig!"

Vrsta faran med att bra p vrede och irritation mot Gud r att du kan komma s lngt bort att trsten inte nr dig.

Det r mjligt att komma till en punkt dr du inte lngre kan bli vidrrd. En punkt dr inget lngre kan trsta dig.

Jeremia skriver; "... Ett rop hrs i Rama, klagan och bitter grt. Det r Rakel som begrter sina barn, hon vill inte lta trsta sig i sorgen ver att hennes barn inte mer r till..." (Jer 31:15)

Nr Jeremia skrev det hr hll Israel p att bli bortfrt i fngenskap av Assyrierna. Deras hem hade brnts och frstrts och alla deras vingrdar hade skvlats. Jerusalem var frvandlat till en stenhg. Runt omkring sig sg de bara frdrv och delggelse. Jeremia anvnde Rakel - Israels anmoder - som den grtande, som r s frtvivlad nr hon ser sina barn tas ifrn henne att inget lngre kan trsta.

Vad Jeremia egentligen sa var, att dessa srjande israeliter hade fastnat s i sin sorg, att de inte lngre gick att trsta. Jeremia kunde inte trsta dem. Det var inte ens ngon id att tala med dem. I sina tankar hade Gud tilltit dem att hamna i fngenskap och nu hade de minsann rtt att vara frbittrade p Honom.

nd var det just hr som faran lg. Nr vi br p vra frgor och klagoml fr lnge blir de till gnagande irritation. Sedan blir vr irritation bitterhet och till slut blir vr bitterhet till vrede. I det stadiet lyssnar vi inte lngre p tillrttavisning. Guds Ord pverkar inte lngre. Ingen vn, pastor eller maka kan lngre n oss. Vi stnger av alla Andens tilltal.

Guds Ord sger att det finns hopp! "Men s sger Herren: Hr upp med din hgljudda grt, och lt dina gon inte mer flla trar, ty ditt verk skall f sin ln sger Herren, och de skall vnda tillbaka frn sina fienders land" (Jer 31:16). Med andra ord: "Sluta grta, sluta klaga. Jag kommer att belna din trofasthet!"

"Allts mina lskade brder, var fasta, orubbliga, alltid verfldande i Herrens verk. Ni vet ju att ert arbete inte r ffngt i Herren." (1 Kor 15:58) lskade, dina rop och bner har inte varit frgves! All din smrta och alla dina trar har varit fr ett bestmt syfte.

Gud sger till dig, "Du tror att allt r ver. Du ser bara dina egna omstndigheter - misslyckande, frstrelse, inga resultat. S du sger; "Det hr r slutet." Men Jag sger att det r brjan! Jag ser den belning jag r p vg att sa ver dig. Jag har goda tankar fr dig, underbara ting. S sluta nu att grta!"

Kra vn, tillt Guds Ande att hela dig frn all bitterhet, ilska och vrede innan det frstr dig. Du kanske bara ser frdrv i ditt liv, men Han ser terupprttelse! Lt Honom terupprtta dig frn elndet som omgiver dig. Han har bara goda tankar fr dig fr _ "Han har ngot att sknka dem som sker Honom." (Hebr. 11:6). Halleluja!!!