"Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön" (Hebreerbrevet 10:35). Om du är en kristen är du i ett våldsamt krig. Faktum är att du är i en strid på liv och död för din tro. Satan har bestämt sig för att ödelägga och krossa alla Guds utvaldas tro. Och ju starkare tro du har, desto större kommer hans attack att vara mot den.
Du förstår, orubblig tro på Herren gör helvetet rasande. Inget utgör ett större hot mot Satans kungadöme än en kristen som står fast i tron. Varför? Det är genom tro och trons lösgjorda kraft som Satans kungadöme underkuvas. Genom tro föds rättfärdighet och släcks demoniska eldar. Guds löften vinns och lejonens munnar stängs.
Genom tro undkommer Guds trofasta svärdseggen. Ur svaghet görs de starka. De blir modiga i strid och driver djävulens armé på flykten. De uthärdar hån, slag, stening. Om de sitter i fängelse sjunger de. Tron håller helt enkelt dem vid liv som äger den!
Paulus varnade Timoteus att i tider av prövningar skulle några kasta bort sin tro: "Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron" (1 Timoteus 1:19). Han tillade att Satan skulle försöka "förvända så tron hos somliga" (2 Timoteus 2:18). Därför förmanade Paulus Timoteus att föra en beslutsam kamp, "rustad med tro och med ett gott samvete" (1 Timoteus 1:19).
Aposteln Petrus kom under en våldsam attack mot sin tro. Hans förtröstan på Jesus gjorde helvetet så rasande att Satan begärde tillstånd att sålla honom för att se om han skulle stå. "Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).
Några som läser detta budskap är i sina livs stormar.
Jesu lärjungar uthärdade piskande vågor i en stormdriven båt, medan deras Mästare sov djupt. Till slut, när stormen hotade att helt övermanna båten ropade de till Jesus och anklagade honom för att inte bry sig om deras öde. "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?" (Markus 4:38). Jesus stillade stormen men var förundrad över lärjungarnas brist på tro. Han frågade, "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?" (4:40).
Kanske du just nu möter en fruktansvärd storm i livet. Dina bekymmer ser bara ut att accelerera: pengabekymmer, äktenskapsproblem, bekymmer med jobbet, fiender som kommer mot dig som piskande vågor för att dränka dig. En sjö av bekymmer rasar inom dig, men Herren verkar sova genom allt. Säg mig, har din tro försvagats? Ebbar den sakta bort med varje ny besvikelse? Säger du i ditt hjärta, "Gud, bryr du dig inte? Ska du låta mig gå under i denna storm?"
Det är för just ett sådant tillfälle som Jesus sa dessa enorma ord: "Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?" (Lukas 18:7-8).
Lägg märke till Jesus fråga här: Ska han finna tro bland sitt folk när de uthärdar dagar av mörker och förtryck? Under de senaste åren har jag undrat över om Jesus skulle ställa en sådan fråga idag. Under årtionden flockades mängder i kyrkorna. Men vad Jesus egentligen frågar är, "Kommer dessa att hålla ut i tro när stormar som skakar om kommer?" Våra bekymmer kan torna upp sig så högt och skakningarna över nationerna kan komma så snabbt, så att några kommer att förlora hoppet och ge upp. Jag frågar dig: Kommer Jesus att finna trofasthet i din prövostund?
Gud har gett oss ett mäktigt vapen att använda mot Satans attacker på vår tro.
Här är vårt vapen: Vi ska inte försöka räkna ut allting själv. I stället ska vi fästa våra ögon på "den stora hopen av vittnen" som redan är i härligheten och som har klarat sig igenom med sin tro intakt. "Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd" (Hebreerbrevet 12:1).
Vilken bild. Denna vers skildrar en armé av segerrika helgon från varje tidsepok, som iakttar oss uppmärksamt liksom en skara på åskådarläktarna. De har på sig rättfärdighetens krona och viftar med palmblad när de hejar på oss i vårt lopp: "Löp med uthållighet! Vi stred till döds och föll inte. Gud bevarade oss, vår tro segrade. Sanningen fungerar: Vi vann! Vi är övervinnare. Så fortsätt. Ni kan övervinna i svåra tider.
Noa är bland denna stora sky av vittnen. Tänk på hur länge hans kamp varade. Hans vittnesbörd säger oss, "Jag höll ut under 120 år trots våld, otyglad synd och hån. Ni kan övervinna också."
För att hålla fast vid tron i dessa tider tror jag vi måste vara på vår vakt mot tre lögner som fienden anför mot oss.
1. Satan ger en vilseledande bild av Herrens reningsprocess
Alla profeterna förutsade att Guds folk ska gå igenom guldsmedens eld. "Och den tredjedelen skall jag låta gå genom eld; jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver, och pröva dem, såsom man prövar guld" (Sakarja 13:9). "Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa. Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver; och sedan skola de frambära åt HERREN offergåvor i rättfärdighet" (Malaki 3:2-3).
När silver eller guld renas i eld kommer allt slagg upp till ytan. Detta innefattar all orenhet, legeringar, enklare metaller, smuts, små avfallsfläckar och stänk.
På samma sätt kommer all orenhet upp till ytan när vi sitter under Guds Ord och låter hans ljus lysa på våra hjärtan. Genom hela denna process separeras otro bort från oss genom Herrens renande eld. Men det är under sådana tider, när Gud renar oss, som Satan kommer med sina värsta lögner för att anklaga oss. Han försöker få oss att fokusera på vår orenhet i stället för på Herrens villkorslösa kärlek.
2. Satan försöker att få vår tro att lida skeppsbrott genom att förvränga denna Herrens kärleksfulla tuktan
Djävulen kommer att försöka övertyga dig om att den tuktan du är i nu beror på Guds misshag med dig. Han vill få dig att tro att det sker på grund av Guds vrede. Men Nya testamentet talar om tuktan som en typ av "fostrande tillrättavisning." Begrunda detta kända avsnitt från Hebreerbrevet:
"Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär. Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
"Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva? De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
"Väl synes all aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet. Alltså: "stärken maktlösa händer och vacklande knän", och "gören räta stigar för edra fötter", så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad" (Hebreerbrevet 12:5-13).
Jesus talade om tuktan när han förklarade för aposteln Johannes, "Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag. Så gör nu bättring med all flit" (Uppenbarelseboken 3:19).
Sammaledes säger författaren till Ordspråksboken, "Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom. Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär" (Ordspråksboken 3:11–12). Ja, när Hebreerbrevets författare säger "straffar med riset var son som han har kär" tyder det på "ett tuktans ris."
Slutligen lägger Paulus till detta viktiga ord: "Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen" (1 Korintierbrevet 11:32).
Just nu är det du går igenom som ett Guds barn inte en tillfällighet. Det är inte en isolerad katastrof eller prövning. Varje test och förtärande prövning är under din Faders noggranna forskande blick. Och det finns ett syfte i det hela, "för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet."
Tuktan är aldrig glädjefylld. Den är smärtsam, som om något underligt händer oss. Men efteråt frambringar den rättfärdighetens fridfulla frukt. Men detta sker bara med dem som tillåter sig att bli tränade genom tuktan.
3. Satan kommer att ljuga för dig när tuktan innefattar lidande som fortgår utan till synes något svar.
Din pågående prövning kanske innehåller fysiskt lidande, arbetslöshet, barn som är i uppror, trolösa vänner, själslig vånda, kaos eller smärta. När du håller ut dag efter dag kommer Satan att viska till dig som han gjorde till Job: "Den rättfärdige plågas inte. Om Gud hörde dig – om han räddade dig och hans löften vore sanna – skulle du ha blivit räddad på en gång. Var är din Gud? Är detta vad tro ger dig?"
Mina älskade, kasta inte bort er tro! Satan är en lögnare. Du lider eftersom Gud älskar dig, eftersom han har omsorg. Tänk på det: Du bad att Herren skulle göra dig mer lik honom. Bara han vet vad som behövs för det. Han känner ditt lidande, och han kommer inte att låta dig krossas av det. Faktum är att han vet precis när det är dags att bereda en utväg för dig. Han kommer inte att agera förrän just den bestämda tiden, och "bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den" (1 Korintierbrevet 10:13).
Var viss om att Gud har allt under kontroll. Smärtan, den långvariga sjukdomen, bönen som verkar förbli obesvarad – han vet allt om dem. Och han vet varför han inte hävt din prövning tidigare. På samma sätt som det hände med Paulus använder han "törntaggen" i ditt kött för att verka till din välsignelse. Ja, just det som du vill så mycket – svaret som du tror är så nödvändigt – kan vara något Gud vet inte är det bästa för dig. Om han till slut säger "Nej", måste du ge upp i vissheten om att han bevarar din själ och kommer att svara dig på ett mycket bättre sätt som du inte vet om.
Genom allt manar den stora hopen av vittnen dig, "Fortsätt kämpa kampen med tro. Dina händer hänger ner men han kommer att sörja för att tron lyfter upp dem. Dina knän är svaga men han kommer att styrka dem. Vänd inte åt sidan. Fortsätt i loppet!"
Många faller för djävulens lögner när de tuktas. De tillåter en rot av bitterhet att komma in i deras hjärtan och föder snart en vrede mot Gud: "Varför tillät Herren detta? Jag försökte så mycket att behaga honom, litade på honom så mycket. Varför sviker han mig?" Gud har varnat oss för sådana tider: "Låt inte detta hända. Var i stället ihärdiga, noggranna, håll fast vid er övertygelse. Det för med sig stor lön."
Herren längtar efter ett folk som håller fast vid tron även när de lider förlust av allt.
Begrunda detta mäktiga ord från Hebreerbrevets författare:
"Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant. Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
"Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
"och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom". Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar" (Hebreerbrevet 10:32-39).
Här är en beskrivning på ett folk som hemsöktes rejält efter att de blivit pånyttfödda. De förlorade alla sina tillhörigheter och egendomar på grund av sitt vittnesbörd. Men deras tro bevarade dem glada.
Jag har fått höra om en kristen multimiljonär – en av Texas mest framgångsrika affärsmän – som förlorade allt. När svåra tider slog till fick han kämpa till och med för att få mat på bordet. Men Gud stillade hans hjärta och mannen lärde sig att se Herren som sin enda försörjare. Han och hans familj har inte behövt vara hungriga.
Ibland undrar jag om dagarna för våra amerikanska livsstil är räknade. Om den dagen kommer blir vi alla påverkade, alla kommer att känna smärta. Och en sådan dag kommer att avslöja mycket om Guds folk. Ni förstår, det är lätt att tala om tro när allt är bra. Det är något helt annat när vi känner utdragen smärta. Det är då vi är kallade att ta plundrandet av våra tillhörigheter med glädje.
Paulus behöll sin glädje genom goda och onda tider.
I slutet av sitt liv kunde Paulus skryta, "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron" (2 Timoteusbrevet 4:7). Tänk på Paulus vittnesbörd vid det tillfället. Han kunde säga, "Satan skickade budbärare för att strida mot mig i Jerusalem, Damaskus, Asien, Efesus, Antiokia, Korint. Men jag bevarade tron.
"Han försökte dränka mig i det stormpiskade Medelhavet. Tre gånger led jag skeppsbrott och guppade omkring i havsdjupen natt och dag. Men jag bevarade tron.
"Fyra gånger piskade mig judarna med 39 slag. Jag har blivit kastad i fängelse, tre gånger slagen med ris, stenad och lämnad att dö. Men jag bevarade tron.
"Jag har mött faror på landet och i staden, i ödemarken och på havet. Jag har blivit rånad av mina egna landsmän. Jag har utsatts för faror av falska bröder. Men jag bevarade tron.
"Jag har periodvis varit så trött, full av värk i kroppen, härdat ut under sömnlösa nätter. Jag har varit hungrig och törstig, kall och naken, tyngd av alla sorters omsorger. Men jag bevarade tron.
"Jag har varit bekymrad, rådvill på alla sidor, i trångmål och förföljd, men aldrig modfälld. Jag har aldrig skakats i min tro. Genom allt detta har min förtröstan på Herren aldrig krossats."
Jag lämnar er med ord som uttalats för att hålla oss vid liv under dagarna som kommer.
"För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig. Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse. För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN. Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
"Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära. Den ogudaktige skall se det och harmas" (Psaltaren 112:4, 6-10).
"HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid" (121:7-8).
"Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa" (27:5).
Herren säger till alla sina barn: "Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig" (50:15). Förbli trofast i att kalla på honom i din prövning. Kasta alltid alla dina bekymmer på honom!