Vad väntar utanför muren

Nehemja är känd som mannen som ledde återuppbyggnaden av Jerusalems murar. Israel var i fångenskap när Gud först väckte upp Nehemjas hjärta för detta förnäma verk. Och när Nehemja bad den persiske kungen om att låta honom återvända till Jerusalem för detta syfte rörde Gud kungens hjärta till att säga ja till hans begäran.
Överflödande glädje strömmade genom folkets hjärtan när den underbara återuppbyggnaden var färdig. De höll en invigningsceremoni med prästen Esra som läste Lagen högt – ett evenemang som tog hela dagen. När israeliterna lyssnade smälte deras hjärtan av överbevisning, och de föll ner på sina knän i ånger och tillbedjan.
Det här var ett viktigt ögonblick i Israels historia – en orsak till både stort firande och hjärtinnerlig tacksägelse. Symbolerna för Guds närvaro bland hans folk hade blivit återupprättade – och folkets hjärtan förnyades i trofasthet och tacksamhet.
Det måste ha varit ett tacksamt ögonblick för Nehemja, som hade tjänat som Israels ledare och överste genom fångenskapen. Men hans arbete var inte avslutat den dagen. Till och med vid det underbara ögonblicket fanns fortfarande ett verkligt hot mot Israel, både innanför och utanför murarna.
När Nehemja strosade genom staden på sabbaten la han märke till något som överraskade honom.
”Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen” (Nehemja 13:15).
Nehemja överraskades av vad han såg: Människor var ivrigt sysselsatta med att göra vin, köpmän ropade ut beställningar, åsnor lastade med massor av säd kom och gick. Och allt detta hände på den dag Gud bestämt för vila och tillbedjan. Folkets fokus var inte på gemenskap med Gud – det fanns ingen vördnad, tacksamhet eller gemenskapsoffer – bara på deras egna själviska agenda.
Jag kan höra profeternas ord fara igenom Nehemjas tankar: ”Mitt folk har glömt mig i alla tider”, ”Mitt folk är benäget till otrohet mot mig”. Nehemja satte snabbt igång att agera och rusade upp till ledarna för staden. ”Då förebrådde jag de förnäma männen i Juda och sade till dem: ’Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?’” (13:17).
Nehemja såg något dessa män inte såg: Guds folk hade snabbt återvänt till det som berövade dem deras andliga liv från början. Nehemja sa till dem, ”Var det inte därför att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten" (13:18).
Det är viktigt att förstå precis hur central sabbaten var för Israel. Den utgjorde kärnan av deras relation med Gud. Genom denna heliga stadga deklarerade Gud, ”Jag har avsatt en hel dag för att njuta av och vara tillsammans med mitt folk. Jag vill vandra med dem i förtrolighet, så som jag gjorde med Adam och Eva i lustgården. Min sabbat är höjdpunkten av deras dagar – en tid att tillbringa i min närvaro och för att åter rikta deras hjärtan till mig.”
Nu missbrukade detta välsignade folk Guds inbjudan. Nehemja satte stopp för det med detsamma: ”Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga dörrarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen” (13:19).
Här är den andliga verkligheten bakom det som Nehemja gjorde: Han hade identifierat de krafter som höll Guds folk fångna. En tidigare generation i Israel hade också varit väldigt välsignade av Gud, men även de ”glömde Gud” och levde efter sina egna begär. Det orsakade alla möjliga svårigheter och ledde direkt till den persiska fångenskapen. Nehemja såg att historien höll på att upprepa sig, och det ingöt fruktan i hans hjärta.
Det denne gudfruktiga man såg har direkt betydelse för Guds folk idag. Tänk på det: Vi har blivit frälsta av vår Förlossare, vi har gjorts rena, helgats och avskilts för hans syften; och han har byggt heliga murar runt oss som bevarar oss i hans Ande.
Men här är vad som väntar utanför murarna: ”Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger” (13:20). De där köpmännen som gjorde affärer på sabbaten lämnade inte Jerusalem helt. De övernattade utanför murarna och väntade på en chans att få komma in igen.
Nehemja hade några kraftfulla ord till de där tjatiga köpmännen. Men just nu vill jag se på vad de figurerna representerar – både för Nehemjas generation och för oss idag.
Nehemjas berättelse talar om för oss hur Gud inte bara jagar bort allt slaveri men även hur han håller oss fria.
Tänk på en ung man som växte upp i ett hem där hans pappa misshandlade hans mamma. Han minns knytnävarna som flög och hans mammas tårar och blåmärken. Den unga mannen lovar högtidligt i sitt hjärta, ”Jag ska inte bli som min pappa. Jag ska inte ha den vreden i mitt hjärta.”
Men när han gifter sig börjar en vrede bubbla upp i honom. Han märker att han jobbar med att undertrycka raseriet som han har burit på hela sitt liv. Han ber och får lättnad från begäret att få ett raseriutbrott – men senare dyker det där begäret upp igen. Denna cykel sker så ofta att han börjar tänka, ”Jag kommer aldrig att bli kvitt det här. Jag måste bara lära mig att behärska och hantera det.”
Eller en före detta missbrukare? Genom Guds nåd och kraft blir hon ren och nykter, och hennes livsstil återspeglar hennes tacksamhet till Jesus. Men efter ett tag inträder en kyla i hjärtat; det gamla som lockade henne till missbruket från början börjar plåga henne igen.
Hur kan Guds folk behålla segern han ger dem? Hur vandrar vi i ett flöde av beständig nåd utan att återvända till de där syndiga vanorna som plågade oss i det förgångna?
Jag är personligen från tid till annan attackerad av missmod. Min hustru kan se när det kommer över mig – en känsla att denna dag kommer att föra med sig ännu en besvikelse som dränerar min ande och naggar min förtröstan i kanten. De dagarna kan jag bara se ett halvtomt glas. Kelly ber för mig hela dagen och påminner mig, ”Gary, håll dina ögon borta från omständigheter. Gud har kastat ut alla de mörkrets makter som kan omintetgöra din tro på honom. Låt inte den där mörka rösten snärja dig igen.”
Hur är det för dig? Handlar din strid om ensamhet? Depression? En skada från det förgångna? Den väcker upp ett begär i dig att fly, så starkt så att du till slut ger efter för det. Du vänder tillbaka till ditt tidigare slaveri – det som berövade dig frihet från början – och snart har all känsla av seger försvunnit. Du undrar, ”Finns det inget sätt att bli fri från detta – och att förbli fri? Jag har stunder av seger, men sedan snurrar jag neråt igen. Denna böjelse kommer hela tiden tillbaka till mig.”
Visa mig en uppriktig kristen som vänder tillbaka till en syndig vana eller böjelse, och jag ska visa dig en som tar itu med djupa och mäktiga känslor – vrede, smärta, fruktan, som desperat försöker döva dem. Just den troende söker inte längre efter gemenskap med Gud; i hans sinne skulle det bara väcka upp ytterligare skam. I själva verket har han skurit av sig själv från hans enda källa till nåd, frihet och seger.
Erövringen av Jerusalem är symboliskt för vad som händer med oss i våra djupaste kamper.
När Jerusalem föll hade staden inte bara erövrats – den hade decimerats fullständigt. De segrande perserna ville försäkra sig om att israeliterna aldrig skulle kunna beväpna sig igen. Så de förstörde allt: Templet, vattenbrunnarna, de yttre skyddsmurarna.
Det här är en perfekt bild av vad fienden gör mot oss i våra kamper. Han arbetar för att riva ner varje bit av andlig infrastruktur Kristus har byggt upp. Bön, tillbedjan, bibelläsning – kort sagt, vår trofasta gemenskap med Herren – allt åker ut genom fönstret, ivägjagat av en överväldigande känsla av skam.
Det var vid denna tidpunkt av Israels fångenskap som Gud väckte upp Nehemjas hjärta. Denna man rördes till att få se Jerusalems murar återuppbyggda, och Gud beredde en väg för att detta skulle ske. Säg mig, väcker Gud upp en liknande passion i dig när du läser detta budskap? Vill du se din första kärlek återupplivad? Dras du mot en förnyad passion för Jesus, för att se honom återta tronen i ditt hjärta?
Kanske har dina besvikelser fått dig till att ”göra vin på sabbaten”, i stället för livgivande gemenskap med din Förlossare. Eller kanske du tänker i det tillstånd du är i, ”Jag har varit så långt bort från Herren, det är för långt att gå tillbaka. Jag skulle behöva ägna många år till vägledning.”
Jag tillåter mig att ha en annan uppfattning, baserad på Guds Ord. Hur lång tid tog det Nehemja och hans grupp av arbetare att återuppbygga Jerusalems mäktiga murar? Femtiotvå dagar. Det är mindre än två månader – inte ens ett modernt stadsarbetslag skulle kunna klara av det. Men eftersom Gud gav dessa tjänare sin vision och passion arbetade det lilla arbetslaget troget – och ett fantastiskt arbete uträttades på praktiskt taget nolltid.
När Gud är igång får han underbara saker att hända. Och det tar inte lång tid för honom att få till stånd hans återupplivande av din ande. Han ber dig bara att vända bort blicken från dina omständigheter, eftersom Jesus redan har vunnit din seger. Ser du ditt glas som halvtomt? Han har förkunnat något annat. Och han har redan påbörjat det snabba arbetet att återuppbygga dina andliga murar.
Nehemja såg Guds folk bygga upp staden igen med en hand medan de rev ner den med den andra.
Vad Nehemja såg var en underlig blandning i folket. Strax innan detta hade de gråtit och tillbett, och ropat ut till Gud. Men i stället för att behålla ett hjärta av ånger och tacksamhet höll de fast vid det som hade tillintetgjort dem – och som skulle tillintetgöra dem igen.
Är detta inte vad en del kristna gör idag? De går till kyrkan och tillber på söndag, och på måndag natt är de inne i en bar. De studerar noga Guds Ord på kvällen och glor på pornografi senare på natten. Beskriver detta kanske dig? Ett dubbelhjärtat tillstånd har hållit dig fången i slaveri. Det låter dig inte komma in i härlig tillbedjan i kyrkan utan får dig i stället att ifrågasätta Guds realitet. Du har syndat så ofta så du frågar om Gud någonsin var verklig i ditt liv: ”Finns det något sådant som seger? Eller inbillade jag mig det bara hela tiden?”
Ja, det är möjligt för kristna att bli så förvirrade i det de håller på med att de suddar bort varje spår av seger och frihet. Låt mig nu få berätta de goda nyheterna: Verket som Nehemja gjorde för Israels skull är samma verk som den Helige Ande gör för vår skull idag. Han gjorde tre saker i synnerhet som uppenbarar vad Gud gör för oss nu.
1. Gud befaller att portarna ska stängas. ”Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga dörrarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten” (13:19).
Gud sätter igång med att lösa upp ditt problem till och med innan du vet att du har ett problem. Nehemja sa inte till dem som gjorde vin att sluta. Han gick direkt till stadsportarna och stängde av källan för deras affärsverksamhet. Det här är den typ av handling som puritanerna kallade ”prevenient/förebyggande nåd”. Gud gör det för att förekomma omständigheterna som leder till din frestelse.
Jag tror att du kommer att få se Guds Ande stänga dörrar till din frestelse, vad den än är – att få raseriutbrott, att dricka, att titta på porr. Denna ”förebyggande nåd” kan infinna sig utifrån, eller den kan vara ett plötsligt uppvaknande inom dig. Vilket sätt det än är är det Guds handlingsplan som utvecklas för att konfrontera krafterna som kommer mot dig.
2. Gud kastar inte bara ut utan stänger ute de frestande krafterna i ditt liv. ”Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger” (13:19-20).
Ja, de frestande krafterna härbärgerar fortfarande utanför portarna, redo för ett ögonblick av svaghet då de kan komma in igen. Sannerligen, frestelse verkar alltid vara nära inpå. Men Guds Ande står på vakt vid porten för att hindra frestelsens krafter att komma in igen.
Vilken barmhärtig gärning detta är av vår Herre. Han inte bara kastar ut vår syndiga frestelse – vårt missmod, vårt raseri, vår böjelse – utan han stänger också troget ute den. Han vet att detta är något vi inte kan göra på egen hand. Vi kanske ängslas och tänker, ”Herre, jag kan bli missmodig igen vid vilket ögonblick som helst. Jag kan fara ut i ett raseriutbrott. Jag kan börja om igen med alkohol eller porr.” Men han står trofast på vakt vid vårt hjärtas portar.
I sin tur uppmanar Gud oss att ge honom källan till vår frestelse – vår smärta, vår vrede, vår besvikelse – för han vill tala till den och hela den, genom förtrolig gemenskap med honom. Detta är det helande verket som är grunden i hans sabbatsbud: Vi finner bestående seger endast i hans närvaro. Det stämmer – både vår frälsning och vår helgelse kommer genom ständig umgängelse med Fadern.
3. Gud säger till vår frestare, ”Backa!” ”Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. Men jag varnade dem och sade till dem: ’Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, skall jag låta min hand drabba er.’ Från den stunden kom de inte mer på sabbaten” (13:20-21).
Vi har en tillflykt så djup, så mäktig, så dynamisk och underbar att den faktiskt hotar vår frestare. Jesus Kristus själv står mellan Satan och oss, och närhelst fienden närmar sig, stoppar vår Frälsare honom på hans väg och säger, ”Backa! Du har mött en kraft som kommer att krossa dig. Denna port är inte här för att släppa in dig, djävul – den är här för att släppa ut mig, så jag kan utmana dig. Och om det händer kommer jag att mörbulta dig.”
Satan vet att Herren menar allvar. Så han ropar till oss utanför porten, ”Du kan inte förbli fri för evigt. Tror du att du är starkare än dina förfäder? De kunde inte förbli fria heller. Det är i din natur att komma tillbaka för att få mer. Öppna nu dessa portar och släpp in mig.”
Jesus säger något annat. Han frågar Satan, ”Varför övernattar du framför muren?” (13:21). Med andra ord: ”Varför slösa med din tid? Du kommer inte att besegra min älskade. Jag är hans seger. Du har inte en chans. Ta ett steg till och jag kommer att krossa dig under min fot.”
Det är kraften vi har! Själva universums Gud arbetar för vår skull – han kastar ut vår fiende, han står på vakt för att hindra honom att komma in igen, och han ger näring så att vårt brutna mod blir sunt igen i gemenskap med honom.
Då och då kommer vi att frestas att falla tillbaka i gamla mönster av synd. Men det finns inte ett enda problem i våra liv – ingen vana eller känslostämning – som inte Jesus har makt över. Det finns inte en enda fiende som inte han kan stoppa utanför portarna. Han säger helt enkelt till oss, ”Om du håller din blick fäst på mig – Kristus, din segrare – så kommer du att se denna fiende för sista gången. Han kanske slår på dig, men jag står ständigt på vakt på ditt hjärtas mur.”
Be den Helige Ande, ”Herre, var Nehemjas röst till mig i min självbelåtenhet. Konfrontera synderna jag tolererar. Och återupprätta mina andliga murar. Hela sedan källan till allt – min ensamhet, min depression, min smärta.”
”Jag litar på att du skyddar mig inför dina trygga murar, Herre. Du är min seger i allt. Återupprätta mig nu till en rätt relation med dig. Och hjälp mig att vända mig till dig i allt, även mina misslyckanden. Då ska jag uppleva din seger och frihet. Amen.”