Vi ser Jesus

Gud säger till oss att han har lagt allt skapat under människans fötter. Begrunda följande avsnitt från Hebreerbrevet:

“Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom? En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära. Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.” (Hebreerbrevet 2:6-8, Folkbibeln).

Detta avsnitt refererar till allt som har att göra med det förgängliga livet här på jorden. Det är helt enkelt så att allt som har med det dagliga livet att göra – som jordbruk, handel, makt osv. – har ställts under mänsklighetens ansvar.

Psalmisten refererar till detta när han skriver: “Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar” (Psaltaren 8:6-8). Några översättningar tolkar avsnittet så här: ”Du har satt dem att härska över allt du har skapat på jorden.”

Forskare säger att denna psalm i första hand profetiskt refererar till Kristus. Sannerligen, Jesus skapades mänsklig och led i köttet, även om han var krönt med ära och härlighet. Och Skriften säger oss att Fadern har lagt allt under sin Sons fötter.

Men Hebreerbrevets författare refererar här specifikt till den förgängliga människan som förvaltare. Så hur ser det ut idag under människans auktoritet?

Du har rätt i iakttagelsen, ”Sannerligen, allt är inte under auktoritet just nu.”

Vad ser vi i världen idag? Hur ser det ut i vårt eget samhälle? Det här är vad vi ser: en splittrad regering. Skolor som det inte går att hålla ordning i. Förvirrade ledare. Banksystem som kollapsar. Omfattande arbetslöshet. Ohanterliga sociala program. Ett fullständigt sammanbrott av moraliska värden.

Allt detta händer i den mest utvecklade och rika nationen i världen. Mina älskade, vi kan bara dra en slutsats av detta: Människan har förlorat kontrollen fullständigt.

Tänk efter. Just nu kan världen stå på randen till en atomkatastof. Iran trotsar andra stater som vill stoppa landet från att göra atombomber och missiler. Iran vill utplåna Israel fullständigt. Irans regering tror att den måste skapa kaos för att få sin messias till jorden.

Kort sagt, det ser ut som att saker och ting snurrar på okontrollerbart och inte kommer under någon auktoritet. Det är därför vi ser fruktan och förvirring överallt dit vi vänder oss. Vi vet alla att det vi ser är en satanisk störtflod från helvetet. Det är en störtflod som får människors hjärtan att svikta av fruktan, som Kristus förutsade.

Hebreerbrevet 2:8 beskriver verkligen vår tid, en period när allt är helt ur kontroll. Men mitt i detta kaos är detta vad författaren betonar i den nästa versen: ”Men … Jesus … se vi” (Hebreerbrevet 2:9).

Det åligger varje Kristen att i alla våra prövningar, bedrövelser och svårigheter se Jesus i allting

Hur kan det vara möjligt för troende att stå fasta och ståndaktiga i tider som dessa? Hebreerbrevets författare svarar oss: Vi måste se Jesus i allt som händer i våra liv.

Någon kanske undrar: ”Hur kan Herren vara i något av detta? Så mycket i mitt liv tycks vara omöjligt att bemästra och kaotiskt.” Låt mig ge tre exempel från Skriften. Jag talar om män vilkas värld vändes upp och ner genom kaos, som skakade själva grunden till deras tro. Mitt i allt såg de ändå Herren.

Tänk på apostlarna Stefanus, Johannes och Paulus under sina stunder av svåra prövningar.

Stefanus var en man som stod oberörd när en mobb med Kristushatare omringade honom, beväpnade med stenar och beredda att döda honom. Stefanus visste att han bara hade några minuter kvar att leva – ändå var han fylld av frid och ro. Vad var hemligheten bakom denne mans uthållighet?

I just det ögonblicket vittnade Stefanus, "Jag ser Jesus ... Människosonen stå på Guds högra sida" (Apostlagärningarna 7:56). Han höll ögonen fokuserade på enbart Jesus. Han kunde möta en grym död genom att han visste att Jesus var med honom i allt.

Jag är övertygad om att det finns något av största vikt i dessa exempel för alla som älskar och tjänar Herren. Det är detta: När vi verkligen ser Jesus mitt i våra bedrövelser och påfrestningar kommer vi alltid att höra honom säga till oss, ”Frukta inte!”

Så var det även med Johannes. Under sin senare levnadstid landsförvisades den trofaste lärjungen Johannes till ön Patmos. Detta motsvarade i realiteten ett straff i isoleringscell. Johannes hade inga mänskliga kontakter på Patmos förutom sina fångvaktare. Det var en tid av extrem kyla, hunger och ytterst plågsam isolering för denne äldre tjänare. Ändå fick Johannes mitt i sin prövning en mäktig vision av Herren. Han skriver:

”När jag såg honom [Kristus], föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket” (Uppenbarelseboken 1:17–18).

Idag försöker jag tänka mig in i Johannes situation. Det måste ha varit en tid av stor förvirring och undran även för denne gudfruktige man. Faktum är att jag tror att det inte hade kunnat vara värre för Johannes. Men ändå var de första ord Jesus sa till sin ångestfyllda tjänare, ”Frukta inte.”

Till och med aposteln Paulus kände till denna typ av fruktansvärd isolering. Trots det hade Paulus mitt i sina egna prövningar en vision av Jesus stående bredvid sig. Paulus kunde förkunna mitt i sin förföljelse, “Alla övergåvo mig…Men Herren stod mig bi och gav mig kraft” (2 Timoteusbrevet 4:16-17).

För Stefanus, Johannes och Paulus kunde inte livets omständigheter ha varit mörkare. Men ändå vittnade de var och en om att de såg Jesus i sina prövningar. Nu, käre kristne, har jag en fråga till dig: Ser du Jesus i din nuvarande situation?

Kan du som dessa män säga, ”Kristus står med mig. Han ger mig styrka trots mina omständigheter”? Jag tror att vi är vid en tid i historien när Guds folk behöver vila i sanningen att Jesus alltid är med oss i varje test, varje mörk stund. Är din prövning någon sorts sjukdom? Arbetslöshet? Fruktan för framtiden? Jag säger dig, Jesus är där.

Paulus skrev, ”Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst” (1 Korintierbrevet 2:2).

Tänk på hur Paulus beskrev sin egen tid för sin unge kompanjon Timoteus: ”Vi är i krig. Vi är soldater, så bli inte upptagen av detta livets angelägenheter… Annars kan du inte behaga Kristus… Uthärda lidanden!” (se 2 Timoteusbrevet 2:3-4). Med andra ord: ”Timoteus, bli inte fångad av någon angelägenhet – ingen affär, inget bekymmer, ingenting – som kan störa din fokusering på Kristus.”

Säg mig, var ser vi detta demonstrerat i Paulus liv? Först och främst vägrade Paulus att fångas upp av de teologiska argumenten på den tiden.

Han levde i en tid när fraktioner fanns i överflöd till höger och vänster, och de stred bittert. Dessa partier var till och med villiga att döda för sina lärors skull.

Paulus reagerade på konflikten genom att säga, ”Jag har ingenting med detta att göra. Jag är här för ett enda syfte: att leva och predika Kristus som korsfäst och uppstånden. Som en Herrens tjänare vägrar jag bli insnärjd i sådana affärer.”

Paulus var sedan tvungen att skriva till Timoteus med följande varning: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten [vars samveten är döda, NLT]” (1 Timoteusbrevet 4:1-2, Folkbibeln).

Paulus varning här är tydlig: ”Det ska komma människor som predikar ett annat evangelium.”

Evangeliet som bjuds av dessa bluffare kommer att vara en förvrängning av det äkta evangeliet om Kristus. De kommer att uppfinna en helt ny Jesus.

Just nu predikas en falsk Kristus till och med i några evangelikala kyrkor. Deras Kristus är en som inte kallar till omvändelse. Det är en Kristus som anammar homosexualitet och enkönade äktenskap. Det är en Kristus med acceptans för falska religioner, allt i förment toleransens och kärlekens namn.

På sin tid reagerade Paulus djärvt på sådana förvrängningar och ropade ut, ”Jag är chockad! Vad har hänt med er på så kort tid? Jag förundras över att så många av er har blivit insnärjda i ett sådant demoniskt evangelium.”

Paulus tog så allvarligt på denna sak att han gav denna instruktion: “Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad” (Galaterbrevet 1:8). Detta är slutresultatet av att förlora fokus på den Jesus som Paulus predikade.

Idag är den kyrka vi ser inte alls som den borde vara. Allt är inte under auktoritet. Vilken är vår reaktion på denna travesti? Vi ser den verklige Jesus – den oföränderlige Kristus – stå segrande över allt detta! Inga andra mänskliga, påhittade evangelier kan erbjuda ett enda jota av tröst i nödens stund.

Som Paulus instruerade kan vi inte låta ens sådana här ämnen distrahera oss. Vi ska inte låta våra “sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus” (2 Korintierbrevet 11:3).

Paulus vägrade också bli insnärjd i de bittra politiska striderna på sin tid.

Vid ett tillfälle anklagades Paulus för att leda en fanatisk politisk sekt. För detta sattes han i fängelse och fördes till rättegång inför landshövdingen Felix.

När Paulus trädde fram i rättegången hörde han besynnerliga anklagelser riktade mot honom: ”Denne man är en politisk selot. Han är en bråkmakare, han eggar upp den judiska befolkningen över hela världen. Han är en av nasaréernas kult. Och han är skyldig till uppvigling! Han hetsar upp folkmassor mot Rom.”

Det var helt och hållet en fälla gillrad av Paulus motståndare. Men Paulus såg en ännu större fälla. Satan själv försökte få bort Paulus från sitt budskap om att Jesus är central och försökte dra in honom i judarnas bittra konflikt med sina romerska fiender.

Som en skicklig debattör hade Paulus lätt kunnat ta upp kampen med sina motståndare. Men han vägrade bli insnärjd i deras politiska strid. Han gjorde det valet för det evangeliums skull som han predikade.

Slutligen fördes Paulus inför kung Agrippa för att försvara sig. Men i det kungliga palatset valde Paulus att predika Kristus. Han berättade djärvt för Agrippa sin dramatiska historia, till och med med risk för sitt eget liv: ”Kung, jag har hört Herrens röst! Han kastade omkull mig från min häst och sa mig sitt namn. Han sa att han var Jesus.”

Kungen blev upprörd över Paulus budskap. Och han vägrade att meddela utslag om aposteln, utan i stället bestämde han att Paulus skulle sändas till Rom för att träda fram i Caesars domstol. Under natten före Paulus förflyttning stod Herren framför honom och sa, ”Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom" (Apostlagärningarna 23:11).

Det var all uppmuntran Paulus behövde. När han stod framför den högste politiska ledaren på den tiden skulle Paulus fortfarande hålla fast vid sitt budskap: ”Jesus är Herre över allt!”

Idag försöker satan få kyrkan bort från budskapet om att Jesus Kristus är det centrala.

Satan önskar ingenting mer än att avleda Guds folk från deras budskap. Ett sätt som han gör det på är att reta upp kristna över något politiskt ämne ända tills det förtär dem. När detta händer blir ämnet snart det enda alla kan prata om. Jesus är inte längre den förtärande angelägenheten.

Det finns ämnen som Guds folk måste bry sig om, men inte till den ytterligheten som öppnar upp hjärtat för bitterhet och icke-kristlig aktivitet. Vi måste kunna bedja utan en störd ande.

Vår Herre insisterar på att vi inte tillåter något att beröva oss på hans vila. Sannerligen, han befaller att vi går in i och stannar kvar i hans vila: ”Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar” (Hebreerbrevet 4:1, Folkbibeln).

Jesu Kristi vittnesbörd är att vi kan vara i denna världen men inte av den.

Detta betyder att vi inte tar del av dess ande eller dragningskraft. Faktum är att det är så här vi blir ett vittnesbörd om hopp i en värld utan hopp. När ängsliga människor frågar oss kan vi svara i tillförsikt och förtröstan, ”Jesus är mitt hopp och min frid.”

Var snäll och missförstå inte min avsikt här: Jag gör inte ett politiskt uttalande. I stället varnar jag kristna för att inte bli insnärjda i den växande bitterheten i dagens politik. Paulus såg fallgroparna i det och det bör också vi göra.

Jesus måste få förbli central i våra hjärtan, sinnen och gärningar, inte politik eller politiker. Trots att de är viktiga kan de beröva oss på vår centrala angelägenhet, Kristi evangelium. Vår förtröstan som kristna är att vi vet att alla länder ska komma under vår Herre Jesus auktoritet.

Runt omkring oss störtar världen samman. Men vi ser Jesus! Vi ser honom i alla våra nuvarande prövningar. Vi ser honom stå med oss i vår smärta, vårt lidande, våra kriser, i allt.

Mest av allt ser vi Jesus göra allting klart för sin återkomst. Halleluja!