”Då nu Gideon kom till Jordan, gick han däröver med trehundra män, som var med honom; och de var trötta, och jagade efter” (Domarboken 8:4, Karl XII bibel, min betoning).
Gideons liv är ett perfekt exempel på hur Gud skapar omöjliga omständigheter för sina tjänare för att demonstrera sin härlighet. Herren kallade denne blyge man till att leda Israel in i en strid mot en överväldigande fiende: 100 000 midjaniter, jämfört med Israels armé på 22 000 man.
Israel var i en hopplös situation. De var fångade i fällan, med Röda Havet framför dem och bergen till vänster och höger om dem. En vred farao och hans stridsvagnar av järn närmade sig dem bakifrån.
Detta är en välkänd berättelse, en som du hört hela ditt kyrkoliv. Israels barn leddes av Gud in i en fasansfull kris där de var omringade av en rasande fiende. Hur otroligt det än kan tyckas hade Herren med avsikt lett sitt folk till denna riskabla punkt. Jag tror det är en berättelse med stor betydelse för kyrkan idag, ja, verkligen, just vid detta ögonblick i historien.
Varje år under de hektiska helgerna påminner sig kristna om den sanna betydelsen av jul: att Jesus kom. Våra hjärtan är fyllda med tacksamhet att Gud Fadern sände en Frälsare för att friköpa oss. Och att fira Kristi födelse är en ljuv och behaglig tid, fylld av välsignelser av allehanda slag. Vi älskar att se färggranna presenter runt granen i vårt vardagsrum. Vi gläder oss över att sjunga julsånger och psalmer och tacka Gud för hans många välsignelser. Några av oss tycker till och med om ”En Charlie Brown-jul”, med Linus som läser ur Lukas 2 i slutet.
Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:2, min kursivering).
Detta budskap är avsett för alla som har avfallit från Herren. Avfall är en biblisk term som betyder ”falla ifrån, vända bort, avfall.” Enligt aposteln Paulus, som skrev ovanstående vers, ”är idag barmhärtighetens och nådens dag.” Med andra ord: Om du någonsin planerar att tro, så är det dags nu.
Bönen hör ofta till de mest själviska områdena i kristna människors liv. Om du tänker efter, så finner du att de flesta böner vi bär fram har fokus på våra egna behov. De båda viktigaste motiven till vår förbön är vår egen andliga tillväxt samt våra familjers och vänners behov.
Av och till kan vi sträcka oss bortom våra egna snäva behov och be för andra. Men oftast när vi säger: "Jag skall be för dig," gör vi det inte. Eller så ber vi för dem någon gång men glömmer ganska snart bort deras behov.
Gud lovade profeten Sakarja att i ändens tid skulle han vara en skyddsmur av eld runt sitt folk: ”Men jag själv, säger HERREN, skall vara en eldsmur däromkring, och jag skall bevisa mig härlig därinne" (Sakarja 2:5).
Jesaja vittnar också om detta: ”Ty du har varit … ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg” (Jesaja 25:4). ”Ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn (4:6).
Vilka räknar du som dina närmaste vänner? Vare sig du tror det eller inte så betyder denna fråga mycket för Herren. Och detta beror på att dina vänskapsrelationer ljudligt berättar om tillståndet i ditt hjärta - både för Gud och för världen.
Jag har tidigare skrivit om ryktet om mig att alltid förkunna om nåd. Jag har faktiskt lekt med tanken att ge ut en bok med titeln Bekännelser från en extrem anhängare av nåden. Kanske inte en lämplig titel, men det är en etikett jag ändå bär med stolthet.
När nationernas ekonomier skakar och faller samman växer fruktan över hela världen. Vi ser Jesu ord bli till verklighet: "På jorden skall ångest komma över folken, och de skall stå rådlösa…Och människorna skall ge upp andan av förskräckelse och ängslan för det som kommer över världen, ty himlens krafter skall bäva" (Lukas 21.25–26). Kristus har gett oss en varning här: "Utan hopp i mig kommer massorna att dö av fruktan för det de ser kommer." Men för efterföljare till Jesus — de som förtröstar på Guds löften om att bevara sin kyrka — finns det underbar frihet från all fruktan.
Jag har blivit helt stlld en tid ver att ett problem hnger sig kvar i frsamlingen r efter r - och det bekymrar mig djupt. Problemet r, varfr r det s svrt fr kristna att bedja?
Skriften gr det klart att svaret p allting i vra liv r bn blandat med tro. Aposteln Paulus skriver, "Gr er inga bekymmer, utan nr ni kallar och ber, tacka d Gud och lt honom f veta alla era nskningar" (Filipperbrevet 4:6). Paulus sger " Sk Herren i varje omrde av ditt liv. Och tacka honom i frvg fr att Han hr dig!"
