Många kristna kämpar just nu med de största hindren i sina liv. I min egen församling står människor inför vad som tycks vara oöverstigliga berg. De kämpar med förlust av arbete, räkningar som hopar sig, framtida behov som närmar sig snabbt. Äktenskap är under press, nära och kära är sjuka, barn kämpar med tro.

I Apostlagrningarna, kap 3, strax efter uppstndelsen, finner vi Petrus och Johannes p vg till templet fr att tillbe. Precis utanfr tempelporten satt en tiggare som hade varit lam sedan fdseln. Den hr mannen hade aldrig tagit ett steg i hela sitt liv. Han var tvungen att bli buren till porten varje dag fr att dr frtjna sitt levebrd genom att tigga.

Jag hrde en gng en predikant som pstod att Bibeln inte nmner ngot om avfall! Den mannen kan inte sin Bibel! Bibeln talar ofta om avfall, drfr att det r ett mycket allvarligt mne - med mycket allvarliga konsekvenser.

Nr vi lser Israels och Judas historia ser vi generation efter generation avfalla frn Herren. Gud sa till Hosea; "Mitt folks hg str till avfall..." (Hos 11:7). Hebreiskans betydelse r; "Mitt folk har fr vana att vnda mig ryggen och dra sig undan frn mig. De har alltid haft denna intention!"

Vi längtar efter att få se våra kyrkor förvandlade, fyllda med kraft och Guds härlighet. Apostlagärningarna visar vägen för oss.
I Apostlagärningarna 3 hade Petrus och Johannes precis varit del av en historisk andlig väckelse under Pingsten. Jesus efterföljare hade samlats i Övre salen när den Helige Ande kom och fyllde var och en som var där. När en folkmassa samlades utanför ingav Anden Petrus mod till att predika – och tretusen människor kom till Kristus på en enda timme.

Elia hade just precis gjort det mirakulösa. Han hade på egen hand konfronterat de 400 Baalsprofeterna och besegrat dem. Gud hade gett sin profet en mäktig seger. Elia fick se hur han försågs med förunderliga ting från himlen för sitt liv och sin tjänst.

Jag vill att ni skall flja med till berget Horeb i Israel, till en mrk grotta. Inne i grottan sitter en ensam Herrens profet. Den hr gudsmannen r gammal nu, frmodligen ver 80. Och han knner sig totalt ensam. Han har helt slutat umgs med andra mnniskor.

Flj med mig till Dura-sltten nra Babylon. Dr hade kung Nebukadnessar samlat ihop varje ledare - guvernrer, prinsar och hvdingar - frn sitt vidstrckta imperium. Tnk dig den synen - massor av mnniskor som talar olika sprk och var kldda i sina inhemska drkter. Alla hade samlats fr ett syfte; att hylla kungens gudar!

Nebukadnessar hade rest en jttelik guldstod, 30 meter hg. Nu skulle dessa ledare bja sig i tillbedjan s fort den kungliga orkestern brjade spela. Antingen det eller dden!

Frågetecknet i min rubrik är avsiktligt. Som kristna vet vi att Jesus vann segern för oss på Golgata. Han besegrade döden, Satan och syndens makt. Frågan som kvarstår för troende är, ”Och nu då? Jag vet att Jesus vann min seger på korset. Men kampen jag har nu då? Var är hans seger för striden som rasar i mitt liv just nu?”

Herren sade, “Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).

När Jesus vandrade på jorden kände han alltför väl till ondskans våldsamma krafter. Satan kom med vartenda vapen i helvetet för att sålla Kristi lärjungar. Och han kom för att fresta Jesus också.

Detta var det eviga beslut som han utfrde i Kristus Jesus, vr Herre. I Honom och genom tron p Honom kan vi frimodigt och med tillfrsikt trda fram infr Gud. (Ef. 3:11-12)

Guds barn har ett av de strsta privilegier som ngonsin visats mnskligheten. Vi har rtten, frimodigheten och friheten att stra Herren nr som helst.